När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: ”Min son.” Han svarade honom: ”Jag är här.” Då sade han: ”Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör.”
Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, sade Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför HERREN innan jag dör. Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör.”
Men Jakob sade till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” Men hans mor sade till honom: ”Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig.”
Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.
Han gick in till sin far och sade: ”Far.” Han svarade: ”Vad vill du? Vem är du, min son?” Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” Men Isak sade till sin son: ”Hur kunde du finna det så snart, min son?” Han svarade: ”HERREN din Gud sände det i min väg.”
Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.” Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” Då sade han: ”Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig.”
Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. Sedan sade hans far Isak till honom: ”Kom hit och kyss mig, min son.” När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:
”Doften av min son
är som doften av en mark
som HERREN har välsignat.
Gud ska ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
säd och vin i riklig mängd.
Folk ska tjäna dig
och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder,
din mors söner
ska falla ner för dig.
Förbannad den som förbannar dig
och välsignad
den som välsignar dig!”
När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom.” Hans far Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.”
Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli.” När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna mig också!” Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också.”
Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?” Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?” Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!” Och han började storgråta. Då svarade hans far Isak honom:
”Se, fjärran från jordens fruktbarhet
ska din boning vara,
och utan dagg från himlen där ovan.
Av ditt svärd ska du leva
och din bror ska du tjäna.
Men när du blir rastlös
ska du slita hans ok
från din nacke.”
Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”
När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: ”Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?”
Sedan sade Rebecka till Isak: ”Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?”
Bibelappen
Bibelappen för barn
