Sefanja 2
2
Uppmaning till omvändelse
1Samla ihop dig [som halm],
ja, samla ihop dig, du skamlösa folk,
2innan förordningen (ordagrant ”saker inristat”) går ut,
innan dagen försvinner som agnar,
innan Herrens (Jahvehs) brinnande vrede kommer över dig,
innan Herrens (Jahvehs) vredes dag kommer över dig.
3Sök Herren (Jahveh), alla ni ödmjuka i landet
som har verkställt hans domar (gör vad han har befallt).
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet (saktmod);
kanske ska ni bli undangömda
på Herrens (Jahvehs) vredes dag.
[Denna vers talar om beskydd från Herrens straff, se 1 Thess 5:9.]
Herrens dom över alla nationer
Väst – Filistéen
4Gaza [längst söderut längs med kusten] ska bli övergivet
och Ashkelon [norr om Gaza] ska bli en ödemark.
Ashdod ska fördrivas mitt på dagen
och Ekron ska ryckas upp.
5Ve över invånarna längs havet,
Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahvehs) ord är emot er.
Kanaan, filistéernas land:
”Jag ska fördärva dig
tills det inte längre finns några invånare hos dig.”
6Havskusten ska bli en betesmark
med ängar för herdarna och fållor för hjordarna.
7Kusten ska tillhöra kvarlevan av Juda hus
och där ska de beta.
I Ashkelons hus ska de lägga sig ner på kvällen,
för Herren deras Gud (Jahveh Elohim) ska besöka dem
och föra tillbaka dem från fångenskapen.
Öst – Moab och Ammon
8Jag har hört hånet från Moab
och hånskratten från Ammons barn
som har hånat mitt folk
och ifrågasatt deras gränser.
9Därför, så sant jag lever,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim),
Moab ska bli som Sodom
och Ammon som Gomorra
de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,
ett evigt ödeland.
Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;
kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.
10Detta är lönen för deras stolthet,
för de har hånat och trängt Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) folk.
11Herren (Jahveh) ska vara skrämmande mot dem,
för han har låtit alla jordens gudar tyna bort (minska mer och mer, försvinna bort).
Inför honom ska var och en från sin plats knäböja,
även önationerna [jordens yttersta gräns].
Syd – Kush
12Du kushit [folkslag från nuvarande Sudan och delar av Etiopien]
ska också bli slaktad av mitt svärd.
Norr – Assyrien
13Han ska sträcka ut sin hand mot norr
och ödelägga Assyrien
och göra Nineve till en ödemark,
torr som öknen.
[Sefanja förutsäger Nineves fall som sker 612 f.Kr.]
14Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,
alla sorters vilda djur,
både små ugglor och stora ugglor
ska ha sina bon på hennes pelare.
Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,
dörröppningen ska vara i ruiner,
cederplankorna ska vara exponerade.
[Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]
15Detta är den glada staden
som lever bekymmerslöst och tryggt
och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta:
”Det är jag, jag och ingen annan.”
Hur har hon blivit en ruin,
en viloplats för vilddjuren?
Alla som går förbi henne väser
och skakar näven (mot henne).
[Vers 4-17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och nord.]
Nu markerat:
Sefanja 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln