Romarbrevet 15
15
Den som är stark ska hjälpa den svage
1Vi borde – vi som är starka [i våra övertygelser och är fast förankrade i tron] – bära de svagas svagheter och inte tjäna (leva för att behaga) oss själva. 2Må var och en av oss [separat – gr. hekas] tjäna [leva för att behaga] sin nästa (sin medmänniska) [3 Mos 19:18; Rom 13:8-9], i (in i) det som är gott och till (i riktning mot) uppbyggelse. [Paulus använder här det grekiska ordet oikodome, som rent konkret står för en byggnad eller ett hem. Innebörden i uppmaningen är att ge konstruktiv kritik och hjälp som bygger upp en människa att bli ett ”hem” där Gud kan ta sin boning.] 3Den Smorde (Messias, Kristus) tjänade ju inte [levde ju inte för att behaga] sig själv, utan som det står skrivet:
Smädelserna från dem som smädar dig har fallit på mig. [Ps 69:10]
4För allt det som skrivits förut [i Guds ord], är [ju] skrivet till vår undervisning [för att ge oss instruktioner], så att vi genom den uthållighet (ståndaktighet) och genom den tröst (uppmuntran, uppmaning) Skrifterna ger kan [alltid skulle] bevara hoppet [vårt hopp – en förväntan och en framtidstro, se Rom 8:20-21]. 5Må nu uthållighetens och uppmuntrans (uppmaningens, tröstens) Gud hjälpa er att vara eniga med varandra i överensstämmelse med [ge er samma sinnesinställning, attityd, tänkesätt och förståelse som] den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, 6så att ni samstämmigt (enade, med ett och samma sinne, med ett ackord) och med en mun [passionerat] kan ära (prisa, upphöja, förhärliga) vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader. [Fil 2:1-2]
7Välkomna därför ständigt varandra in i era hjärtan, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) har tagit emot oss, till Guds ära. [Paulus ger samma uppmaning som han öppnade detta avsnitt med i Rom 14:1 och knyter ihop undervisningen.] 8Vad jag vill säga är att den Smorde (Messias, Kristus) har blivit omskärelsens tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna, 9och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet (nåd).
[I följande fyra citat visar Paulus att Guds syfte alltid varit att välsigna hedningarna genom Israel. De kommer från de tre huvuddelarna i GT: Torah (Moseböckerna), Neviim (Profeterna) och Ketuvim (Skrifterna). Tre stora judiska ledare citeras: Mose, Jesaja och David.]
Som det står skrivet [av David, se Ps 18:1]:
Därför vill jag tacka dig bland hednafolken
och lovsjunga ditt namn. [2 Sam 22:50; Ps 18:50]
10Det står också [skrivet av Mose]:
Jubla, ni hednafolk,
tillsammans med hans folk. [5 Mos 32:43]
11Och på ett annat ställe:
Lova Herren,
alla hednafolk,
prisa honom,
alla folk. [Ps 117:1]
12Och vidare säger Jesaja:
Jishajs rot [Messias],
han som står upp för att regera över folken,
på honom
ska hednafolken hoppas. [Jes 11:10]
[Det finns en tydlig linje i dessa fyra citat som visar att hedningarna alltid funnits med i Guds plan att bli välsignade genom israeliterna, se 1 Mos 12:2. I den första prisar David Gud bland hedningar; i den andra uppmanar Mose hedningarna att glädja sig tillsammans med judarna; i den tredje uppmanar psalmisten hedningarna att prisa Herren; och i den fjärde profeterar Jesaja att hedningarna ska leva under Messias och ha sitt hopp i honom.]
13Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje [över nåden] och frid (helhet, harmoni) i tron [när ni förtröstar på honom], så att ni överflödar i hoppet i den helige Andes kraft.
AVSLUTNING (15:14-16:27)
Anledningen till detta brev
14Mina syskon (bröder och systrar i tron), för min del är jag helt övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan vägleda (förmana, varna milt) varandra. 15Ändå har jag delvis skrivit ganska djärvt till er, för att påminna er i kraft av den nåd som jag fått från Gud. 16Jag är den Smordes (Messias, Kristi) Jesu tjänare bland hedningarna, i helig prästtjänst för Guds evangelium, så att hedningarna blir ett offer som Gud med glädje tar emot, helgat genom den helige Ande. 17Alltså har jag en ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus i min tjänst inför Gud. 18Jag vågar inte tala om annat än det som den Smorde (Messias, Kristus) har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning, 19genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring [i Syrien vidare västerut över Mindre Asien] ända till Illyrien [romersk provins på västra Balkan, området motsvarar ungefär dagens Albanien och forna Jugoslavien] överallt predikat den Smordes (Kristi) evangelium. 20Jag har satt en ära i att förkunna evangeliet där den Smordes (Kristi) namn ännu inte är känt, så att jag inte bygger på en grund som någon annan har lagt. [Anledningen till besöket i Rom är inte att bygga något nytt, det är egentligen bara en mellanlandning för att gå vidare västerut till Spanien, se vers 24 och 28.] 21Det står ju skrivet:
De som inte har fått budskapet om honom ska se,
och de som inte har hört ska förstå. [Jes 52:15]
Paulus planer att komma till Rom
22Det är därför [eftersom det varit så många platser som aldrig hört evangeliet] som jag många gånger har varit förhindrad att komma till er [som redan känner Jesus]. 23Men nu har jag inte längre någon uppgift i de här regionerna [i Mindre Asien], och jag har längtat i många år efter att besöka er 24när jag reser till Spanien. Jag hoppas få träffa er på genomresan och bli utrustad för resan dit, efter att först en tid ha haft glädjen att vara tillsammans med er.
25Men nu reser jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga. 26[Församlingarna i] Makedonien [i norra Grekland] och Achaia [i södra Grekland] har nämligen bestämt sig för att göra en insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem. 27Så har de bestämt, och de står också i skuld till dem. För om hedningarna har fått del i deras andliga goda, så är de också skyldiga att betjäna dem med sitt materiella goda. 28När jag har slutfört detta och på ett säkert sätt överlämnat den gåvan till dem, ska jag resa till Spanien och besöka er på vägen. 29Jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med den Smordes (Kristi) välsignelse i fullt mått. 30Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. 31Be att jag blir räddad från dem i Judéen som inte tror (är olydiga) och att hjälpen jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga [de troende där]. 32Då ska jag med glädje komma till er, om Gud vill, och vila ut (få ny styrka och kraft) tillsammans med er. 33Må fridens Gud [som ger av sin frid på alla områden] vara med er alla.
Amen (det är sant och trovärdigt, låt det ske så)!
Nu markerat:
Romarbrevet 15: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln