Psaltaren 81:1-16

Psaltaren 81:1-16 SKB

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till Gittit [antagligen en musikstil], av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______ Sjung (höj gälla triumferande jubelrop) till Gud (Elohim), vår styrka. Ropa (i segerjubel, väsnas med rop och härskri) till Jakobs Gud (Elohim). Ta upp en melodi och låt tamburinen ljuda [Ps 68:26149:3150:42 Mos 15:20], den sköna kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa] tillsammans med nevel-lyran [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar, se Ps 33:2]. Blås i shofar (vädurshorn) vid nymånaden, vid fullmånen på våra högtidsdagar. [Shofarer användes inte i musiken utan för att utlysa att en högtid började, se 3 Mos 23:24. Både sukkot och osyrade brödets högtid börjar på den 15:e dagen i månaden då det är fullmåne, se 3 Mos 23:634. Se även 4 Mos 10:102 Krön 30:21-23.] För det är en stadga för Israel, en befallning från Jakobs Gud (Elohim). Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd, när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; 2 Mos 12-15]. [Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, före brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim, utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även Ps 80:3.] [En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b-11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12-17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.] [A] Jag hörde ett språk (en läpp) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]: Jag tog bort hans skuldror från bördan (oket) [slaveriet i Egypten], hans händer befriade jag från korgen. [Orden börda och korg är parallella, och kan syfta på de korgar som israeliterna fick bära material i för slavarbetet, se 2 Mos 1:14.] Du ropade (höjde din röst i bön) i din nöd och jag räddade dig. Jag svarade dig från gömstället i åskan. Jag prövade dig vid Merivas (stridens, tvistens) vatten. [Meriva är hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se Ps 95:8106:322 Mos 17:1-74 Mos 20:1-13] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [B] Hör (lyssna, lyd), mitt folk, jag ska tillrättavisa er, O, Israel om du ville höra (lyssna på, lyda) mig! [2 Mos 15:26] [C] Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. el) hos er [Ps 44:21], inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud (hebr. el). [De första av de tio orden i tio Guds bud, se 2 Mos 20:35] Jag är Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), som förde dig ut ur Egyptens land. [2 Mos 20:2] [D] Öppna din mun på vid gavel [för att ta emot Guds ord, se Ps 119:131Jer 15:16Hes 2:8] och jag [inte någon avgud] ska fylla den. [4 Mos 29:6] [A] Men mitt folk hörde (lydde) inte min röst [se vers 6 där samma ord ”hör” används], och Israel ville inte underordna sig mig. [Ordagrant ”inte vilja mig”, där hebr. avah handlar om att inte vilja göra någonting. De vill inte lyda. Ordet har en snarlik rot som ordet för far, abba – de ville inte veta av Gud som sin Fader.] Så jag lät dem gå efter sina egna envisa hjärtan, så att de vandrar i sina egna rådslut. [B] O, att mitt folk ville höra (lyssna på, lyda) mig, så att Israel skulle vandra på mina vägar [följa mina instruktioner]! [C] Jag skulle med hast underkuva deras fiender, och vända min hand mot deras motståndare. De som hatar Herren (Jahveh) skulle krympa ihop inför honom [eller de låtsas böja sig inför honom], och deras tid (öde, straff) skulle vara för evigt.