Psaltaren 57
57
Psalm 57 – Från grottan till himlarna
[En bön om hjälp. Den inledande frasen ”var mig nådig, Gud” är identisk med föregående psalm, se Ps 56:2. Även löftet att prisa Gud i Ps 56:13 och Ps 57:10 binder samman dessa psalmer. De sista fem verserna återfinns med viss variation i Ps 108:1-5 och vers 11 är nästan identisk med Ps 36:6
Författare: David
Struktur: Psalmen är välstrukturerad i ett kiastiskt mönster som ramas in med bön. Den består också av två strofer som båda avslutas med en refräng, se vers 6 och 12.
A Bön, vers 2-3
B Fiender, vers 4-5
C Refräng, vers 6
B Fiender, vers 7-8a
A Bön och tacksamhet, vers 8b-11
C Refräng]
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan.
[Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1-5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.]
______
2Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), var mig nådig
– för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]
tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi.
[Till skillnad från Ps 56:2 upprepas ”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet ”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt, ”har tagit min tillflykt”, vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum ”ska jag ta min tillflykt” – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
3Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),
till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.
4Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen
och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gud ska komma med sin
nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
5Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
och deras tungor som skarpa svärd.
6 [Refräng:]
Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
må din ära (bokstavligt ”tyngd”) finnas över hela jorden.
[Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
7De har förberett ett nät för mina steg,
jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
men de har själva fallit ner i dess mitt.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
8Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim),
mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull).
Jag vill sjunga och lova,
9vakna min ära (min tyngd).
Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
Jag vill väcka gryningen.
10Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonaj),
jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
11För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,
och din sanning når till skyarna
[Ännu en gång kommer begreppet ”nåd och sanning”, se vers 4].
12 [Refräng:]
Du är upphöjd över himlarna, Gud (Elohim),
högt över hela jorden din ära (din tyngd).
Nu markerat:
Psaltaren 57: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln