Psaltaren 52:1-9

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David. När Doeg, edomiten, kom till Saul och berättade för honom att David kommit till Ahimeleks hus. ______ Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktige man? Guds (Els) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) varar oavbrutet. Din tunga tänker ut fördärv, som en skarp kniv arbetar den bedrägligt. Du älskar ondska istället för det goda, lögn mer än att tala det rättfärdiga. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Du älskar bara förtärande ord, du förrädiska tunga. [I psalmens centrum ändras nu subjektet till Gud.] Gud (El) ska på samma sätt slå ned dig för alltid, rycka upp dig och kasta ut dig ur ditt tält och utrota dig ur de levandes land. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] De rättfärdiga ska se det och frukta (Herren), de ska skratta åt honom. Se, detta är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar] som inte gjorde Gud (Elohim) till sitt värn (sin tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning). Istället litade han på sin myckna rikedom och styrkte sig själv med sina onda önskningar.