Psaltaren 40
40
Psalm 40 – Räddad
[Psalmen börjar med bön och tacksägelse. Den sista delen, vers 14-18, återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag i Ps 70.
Citeras:
Vers 7-9, citeras i Heb 10:5-7
Vers 18 i Matt 5:3
Författare: David
Struktur:
1. Lovsång – räddad ur gropen, vers 2-6
2. Offer och Guds vilja, vers 7-11
3. Bön om befrielse, vers 12-18]
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
______
Tacksägelse för befrielse
2Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahveh),
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop).
[I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas ”sökande jag sökte”. Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se Ps 39:13. Nu beskriver han sitt bönesvar:]
3Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
ur lerans [djupa] dy.
Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam],
han gjorde mina steg fasta.
[Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se Jer 38:6-7. Ordet för ”fördärv” är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (Ps 17:5; 37:31; 44:19; 73:2) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.]
4Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
och förtrösta (lita) på Herren (Jahveh).
[Orden för att se (som det är böjt i verbformen här) är jiro och frukta är snarlika jirao och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]
5Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
som valt att göra Herren (Jahveh) till sin trygghet,
som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar].
6Herre (Jahveh), min Gud (Elohim),
du har gjort så många fantastiska under
och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
så går det inte, de är fler än man kan räkna.
[I denna vers skiftar psalmen första gången från ”min” till ”oss”. Psalmisten är del av ”den stora församlingen”, ett uttryck som ramar in vers 10-11.]
7Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
du frågar inte efter brännoffer och syndoffer. [Hos 6:6]
8Därför säger jag:
”Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
I bokrullen står vad jag ska göra. 9Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta (ordagrant: buk – hebr. meeh).”
[Vers 7-9 citeras i Heb 10:5-7.]
10Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
du Herre (Jahveh) vet att det är sant.
11Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
från den stora församlingen.
12Du, Herre (Jahveh), kommer inte att hålla tillbaka
din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) mot mig.
Låt din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet)
alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig.
[Nåd och sanning i vers 11-12 (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Ordet för barmhärtighet är hebr. rachamim. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.]
13För ondska [plural] har omringat mig,
mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig).
[Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att ”vika av från vägen”. Det beskriver ett handlingssätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
Avslutning – fortsatt angelägen bön
[Vers 14-18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se Ps 70:2-6.]
14Visa välvilja (ge din villkorade nåd; ha välbehag i mig – hebr. ratsah) [välkomna min bön]!
Herre (Jahveh), rädda (ryck bort; lyft) mig!
Herre (Jahveh), skynda till min hjälp!
15Må skam och förvirring drabba alla dem
som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
16Må de som ropar: ”Haha, haha” (driver med mig; hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje),
tvingas fly på grund av sin förödmjukelse.
17Må alla som söker dig
vara glada och jubla i dig.
Må de som älskar din befrielse alltid säga:
”Herren (Jahveh) är stor (han ska lovas, upphöjas).”
18Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se Matt 5:3],
men Herren [Jahveh] tänker på mig (”väver” – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
min Gud (Elohim) – dröj inte!
Nu markerat:
Psaltaren 40: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln