Psaltaren 37
37
Psalm 37 – Alef-bet om den rätta vägen
[Psalmen försäkrar att även om de ogudaktiga kan verka lyckas för tillfället så kommer de inte att bestå. Det finns risk att snegla på deras skenbara framgång, bli arg och kanske även frestas att överge den rätta vägen och följa deras exempel. Flera gånger uppmanar psalmen oss att inte bära på en sådan ilska, se vers 1, 7 och 8. Den orättfärdige kommer inte finnas kvar, se vers 9, 22, 28, 34, 38. Ett återkommande uttryck är att den rättfärdige ska ”ärva landet”, se vers 9, 11, 22, 29, 34. Tredje gången denna fras används är i vers 22, det är i mitten och centralt i psalmen. Vers 21-22 faller under den tolfte hebreiska bokstaven lamed, som inleder psalmens andra halva.
Psalmen har ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig.
Citeras: Vers 11 citeras av Jesus i Matt 5:5.
Författare: David, troligtvis på ålderns höst, se vers 25.
Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8. Psalmen är också en kiasm i flera nivåer. Centralt i vers 21-31 upprepas tre punkter:
A Upprörs inte av ogärningsmän – förtrösta på Herren, vers 1-11
B Den gudlöse konspirerar mot den rättfärdige, vers 12-20
C1 De ogudaktiga lånar utan att ge igen, vers 21
C2 De rättfärdiga ska ärva jorden, vers 22
C3 Herren gläder sig över och leder den rättfärdiges steg, vers 23-24
C1 De rättfärdiga lånar ut, vers 25-28a
C2 De rättfärdiga ska inta landet, vers 28b-29
C3 Den rättfärdiges steg vacklar inte, vers 30-31
B Den gudlöse håller utkik på den rättfärdige, vers 32-33
A Vänta på Herren – de orättfärdiga kommer att förgöras, vers 34-40]
1Av (för) David.
______
א – alef
Upptänds inte av vrede (reta inte upp dig) över de onda [när de verkar ha framgång],
avundas inte dem som gör orätt [som begår orättfärdiga handlingar].
2För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som det gröna [ängar med betesmark],
och vissna som spirande gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot].
[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet ”inte” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på ”upptänds” är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna psalm, se Ps 37:1, 7, 8; Ords 24:19.]
ב – bet
[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång:]
3 Förtrösta på (lita på; luta dig emot) Herren (Jahveh)
och gör det goda;
bo (bosätt dig; var kvar) i landet
och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).
4Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahveh) –
då ska han ge dig ditt hjärtas önskningar (böner, planer – hebr. mishalah).
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet ”Förtrösta” börjar med bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även vers 9b. Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i vers 11b, där det tematiskt knyter an till vers 3-4. Det ovanliga ordet mishalah kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 20:6.]
ג – gimel
5 Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren,
förtrösta på (lita på, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].
6Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet ”Överlämna” som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]
ד – dalet
7 Var stilla inför (vila i) Herren,
vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet ”Var stilla” börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till vers 1 att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]
ה – he
8 Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
reta inte upp dig (låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska [då blir du själv ond].
9För de onda ska bli utplånade,
men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahveh)
de ska inta (ärva) landet.
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”Släpp” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se Rom 12:19; 5 Mos 32:35. En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se Dan 7:9-10; Upp 20:11-15; 2 Pet 3:9.]
ו – vav
10 Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
11 Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet,
och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd).
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”Och”, ”Men” osv. börjar med ”vav”. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5.
Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27 ”den som söker Gud”. Att vara ödmjuk är att söka Herren (Jahveh). Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som ”svag” eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]
ז – zajin
12Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) konspirerar (gör upp onda planer) mot den rättfärdige,
och de gnisslar tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot honom. [Ps 35:16]
13men Herren (Jahveh) [är inte förfärad, han] ler [Ps 2:4],
för han vet (ser) att hans dag kommer.
[Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.]
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”konspirerar” börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14-15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
ח – chet
14De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) drar svärdet,
och spänner sin båge,
för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).
15Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet ”svärd” börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]
ט – tet
16 Bättre det lilla den rättfärdige har,
än de många gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) överflöd (tumult, oväsen, turbulens).
17För de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) makt (kraft, ordagrant: ”armar”) ska smulas sönder,
men Herren (Jahveh) upprätthåller ständigt de rättfärdiga.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet ”Bättre” och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för ”överflöd” har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, Jer 47:3. Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]
י – jod
18 Herren (Jahveh) känner (vet) de uppriktigas dagar (han tar hand om de helhjärtade) [Ps 18:24],
deras arv består för evigt.
19De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider,
i tider av hunger ska de bli mättade [2 Mos 16:8].
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen känner, Herren och dagar. Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se Matt 6:11.]
כ – kaf
20 För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
de som hatar Herren (Jahvehs fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
i rök försvinner de.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet ”För” med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara ”rök” som inte gör det. Ordet kan både tolkas ”i rök” eller ”som rök”, i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för ”äng” är det ovanliga hebreiska ordet ”karim”, troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]
ל – lamed
21Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) lånar och betalar inte tillbaka,
den rättfärdige visar nåd (oförtjänt kärlek; favör) och ger [känner sympati och lånar ut frikostigt, se vers 26].
[Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
22För de som välsignas [av Herren] ska inta (ärva, äga) landet,
men de som förminskas (förringas, förbannas) ska utplånas.
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet ”lånar” med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är hebr. arar. Här används inte det ordet utan qalal som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]
מ – mem
23 Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] fasta (de är förberedda),
och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
[Sista raden kan också översättas: ”han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg.”]
24Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad)
för Herren upprätthåller (stödjer) kontinuerligt hans hand.
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med mem. Först kommer ”Med” Herren följt av ett ovanligt ord för ”steg”, det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]
נ – nun
25Jag har varit ung och nu är jag gammal,
men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
26Han visar alltid (alla dagar) oförtjänt nåd (är generös) och lånar ut [utan ränta],
och hans barn (avkomma) är välsignade.
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet ”ung” med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se Ps 15:5; 2 Mos 22:25. Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även Matt 5:42; Luk 6:35.]
ס – samech
27 Vänd dig bort från ondska och gör gott,
och du ska få bo kvar för alltid.
28För Herren (Jahveh) älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet ”Vänd” som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
ע – Ajin
De blir bevarade för evigt (lång tid),
men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
29De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet,
och för evigt bo där.
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet ”för evigt” som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, ”le”, men ordets rot börjar på ajin. Det första ordet som verkligen börjar på ajin är det sista ordet i vers 29, ”där”. Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]
פ – pe
30Den rättfärdiges mun yttrar (hebr. hagah) vishet [lågmält upprepande],
hans tunga talar det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
31Hans Guds (Elohims) undervisning (hebr. Torah) finns i hans hjärta [Jer 31:33],
hans steg vacklar inte (han tappar inte fotfästet – står fast).
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet ”mun” som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]
צ – tsade
32Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
och söker ett tillfälle att döda honom,
33Herren (Jahveh) överlämnar inte honom i hans [den orättfärdiges] hand (våld),
och låter inte honom bli dömd när han ställs inför rätta.
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska tzaddik. Ordet ”håller utkik” börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Navot fälldes i en korrupt rättegång, se 1 Mos 4:8; 1 Kung 21:13; Heb 11:36-40. Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige ”spejar” här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se 2 Kor 5:10.]
ק – qof
34 Vänta på (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahveh),
håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet ”Vänta” som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]
ר – resh
35Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
36Men jag gick förbi igen, och han var borta,
jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet ”såg” börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är ”se” förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen ”håll dig på hans väg” i vers 34 fram till ”och han var borta” i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen ”jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen” består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
ש – shin
37 Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
38Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas).
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet ”Observera” som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]
ת – tav
39Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahveh),
han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).
40Och Herren (Jahveh) hjälper dem och befriar dem,
räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
eftersom de tar sin tillflykt i honom.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”frälsning” börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix ”vav” som binder ihop med föregående vers, se vers 10-11. Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Jeshua.]
Nu markerat:
Psaltaren 37: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln