Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
varför har du övergivit (lämnat) mig?
Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
[I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
Min Gud (Elohim), jag ropar [höjer min röst i bön] om dagen,
men du svarar inte,
även på natten,
men får ingen ro (vila).
Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
[och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje).
[Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
Våra fäder förtröstade på dig,
de förtröstade på dig (litade på, var trygga i dig),
och du befriade (räddade) dem.
De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta),
de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta).
[Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7-11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]
Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket.
[Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet toleah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5-6. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldlössen från ekträd som är dess värd. Efter att de hade torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se Joh 6:55-58. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord toleah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. toleah) kan bli vita som snö, se Jes 1:18.]
Alla som ser mig förlöjligar mig,
de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:
”Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahveh)!
Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom
– om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom.”
[Ordet för ”överlämna” – hebr. galal, betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att ”rulla över” till någon – att överlämna sig och förtrösta, se Ps 37:5Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3, när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesu uppståndelse skulle kunna bevittnas, se Matt 28:2-5.]
Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant ”blivit kastad på dig”),
alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).
Var inte långt borta ifrån mig,
för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.
Många tjurar omringar (kröner) mig,
Bashans tjurar tränger på runt mig.
[Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.]
De spärrar upp sina gap mot mig,
de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter.
[Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se Joh 19:2.
Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1.
Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se Joh 8:44. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11Jos 12:4-5.
Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se Matt 16:13-18. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se Matt 16:21. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”, se Matt 16:16. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se Matt 16:23.]
Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
Min styrka har torkat upp som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende).
Ja, hundar [symboliskt för icke-judar]
omger (tränger in) mig.
En hop onda män (en grupp av illvilliga våldsmän)
omringar mig,
de har genomborrat (spetsat – hebr. kaaro) mina händer och fötter.
[I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Skrivarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”som ett lejon” (hebr. kaari – כארי) istället för ”genomborra” (hebr. kaaro – כארו). Det är en liten skillnad där sista bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod som är ett kort streck. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittats på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”. Uttrycket ”hundar” kan tala profetiskt om de romerska soldaterna som korsfäste Jesus. Soldater rekryterades från hela Romarriket, många soldater i Judeen på Jesu tid var från Samarien.]
Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.
Bibelappen
Bibelappen för barn
