Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
______
Herre (Jahveh),
i din styrka (makt) gläder sig kungen;
och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte! [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att ”cirkla runt”, dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
Du gav honom hans hjärtas önskan [Ps 20:5],
hans läppars begäran har du inte nekat honom.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För du går honom [kungen, vers 2] till mötes med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
När han bad dig om [uppståndelse] liv,
gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
Stor är hans ära på grund av din frälsning,
majestät och härlighet har du gett (tilldelat, lagt på) honom.
Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse) [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
För kungen förtröstar på Herren (Jahveh),
genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.
Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns],
när du visar dig (visar ditt ansikte).
Herren (Jahveh) ska sluka dem i sin vrede;
eld förtär dem.
Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn). [En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
När de riktat ondska mot dig [ordagrant ”sträckt ut ondska”; lagt ut snaror och nät],
tänkt ut onda planer, lyckas de inte. [Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
Du får dem på flykt (ordagrant ”de visar skuldrorna”, dvs. vänder sig om),
med din båge siktar du mot dem. [I vers 12 ”sträckte” fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.]