Psaltaren 14
14
Psalm 14 – Gudlöshetens dårskap
[Psalm 14 och Ps 53 är snarlika. Det som skiljer dem åt är några ordval, instruktionerna i den första titelversen och vers 5-6. Psalm 14 använder gudsnamnet JHVH i vers 2, 6 och 7 medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet Elohim för Gud.
På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” i vers 1 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen i Davids bakhuvud till denne man med samma namn som personifierar dårskap.
Citeras: Vers 1-3 citeras sammanfattande i Rom 3:10-12
Författare: David
Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b-4
2. Guds dom, vers 5-6
3. Bön om frälsning, vers 7]
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Av David.
______
Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
[Ordet ”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
2Herren (Jahveh) skådar ner från himlen
på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.
[På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Moseboken och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
3Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.
[Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10-12. Den leder till slutsatsen att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” Ordet för ”har blivit moraliskt korrupta” (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är ”alla” och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens ”en enda”. Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
4Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahveh).
[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
5Där står de, helt skräckslagna (ordagrant ”förskräckta förskräcks de”),
eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
6Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
men Herren (Jahveh) är hans tillflykt.
7O, att Israels frälsning
skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahveh) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
Nu markerat:
Psaltaren 14: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln