Psaltaren 123
123
Psalm 123 – Visa oss nåd, Herre
[Detta är den fjärde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligtvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma. Psalmisten talar direkt till Gud i inledningen, singular ”jag” i vers 1 ändras till plural ”våra ögon” i vers 2. Sången är en klagosång som avslutas med att beskriva folkets förtryck och svåra situation. Det finns flera dubbla uttryck och upprepningar som förstärker – ögon, hand och nåd.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Uttryck om förtröstan, vers 1-2
2. Bön och klagan, vers 3-4]
1En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
Jag lyfter mina ögon mot dig,
du som bor (har din tron) i himlen.
2Som tjänarens ögon ser mot sin herres hand,
som tjänarinnans ögon ser mot sin husmors hand,
på samma sätt ser våra ögon mot Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim),
ända tills han visar oss nåd (oförtjänt kärlek; favör).
3Visa oss nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahveh), visa oss nåd (oförtjänt kärlek; favör),
för vi [Guds folk, som har vårt hopp i dig] har blivit föraktade länge nog nu.
[Upprepningen av frasen ”visa oss nåd” förstärker desperationen och ärligheten i bönen.]
4Vår själ är fylld till brädden av de självsäkras hån,
och de högmodigas (arrogantas) förakt.
Nu markerat:
Psaltaren 123: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln