Psaltaren 119:65-72

Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh), i enlighet med ditt ord (hebr. davar). Gott omdöme (ordagrant: ”god smak”) och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det, för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot). [Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.] Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet), men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah). [Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13Jak 1:2-3.] God är du – och du gör gott, lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet ”hjärta” och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.] De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig, men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Okänsliga som fett är deras hjärtan, men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah). Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter), så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim). Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun än mängder av (ordagrant ”tusentals”) guld och silver [mynt].