Ordspråksboken 26
26
Dåren
1Som snö på sommaren och regn under skörden,
lika opassande är ära (respekt, hög status) för en dåre.
2Som en fågel flackar [förbi; flyger från plats till plats], som en svala flyger [för att sedan återvända till sitt näste],
så är det med en grundlös (oförtjänt) förbannelse, den kommer inte in [får inte fäste på den som är oskyldig].
[Ordagrant står det ”som en fågel för/till vandra” och en ”svala till/för flyga”, vilket beskriver hur fåglarna de var skapade till att flacka runt och att flyga. En ogrundad förbannelse flaxar förbi som en fågel, och återvänder till sist till sitt bo. På samma sätt återvänder den grundlösa förbannelsen på den som yttrade den. Förbannade män är förbannade män.]
3Piskan för hästen, betslet för åsnan
och riset för dårarnas rygg.
[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:]
4Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
[Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
5Svara en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
så att han inte blir självgod och tror sig vara vis i sina egna ögon.
[Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.]
[Vers 6-10 formar en kiasm. Vers 6 och 10 handlar om att inte överlåta något viktigt till en dåre. Vers 7 och 9 handlar om ordspråk i en dåres mun och att inte ta en dåres ord på allvar. Centralt i vers 8 kommer höjdpunkten att det är absurt och farligt att hedra och upphöja en dåre.]
6Att sända ett bud med en dåre
är som att hugga av sig fötterna [budskapet kommer inte fram] och dricka våld [det utmanar olyckan].
7Som benen på den lame hänger kraftlösa,
så är ett ordspråk i munnen på en dåre.
8Som att binda fast en sten i en slunga [lika fel och oanvändbart],
är det att ge ära till en dåre.
9Som en törntagg går in i en drucken mans hand,
så är ett ordspråk i en [oresonlig] dåres mun.
[En dåre kan läsa och tala ordspråk, men kan inte hantera det.]
10Som en bågskytt skadar (genomborrar) alla [han skjuter på],
på samma sätt är det med den som lejer en dåre eller vem som helst som går förbi.
[Hebreiskan är korthuggen. Ordagrant står det: ”En bågskytt genomborrar allt, och leja en dåre och leja någon som passerar”. Det är helt klart att den underförstådda meningen är att det är lika galet att leja en dåre eller vem som helst som råkar gå förbi, som det är att låta en bågskytt skjuta vilt omkring sig.]
11Som hunden vänder tillbaka till sin spya,
så återupprepar en dåre sin dårskap.
12Ser du en man som tror att han är vis i sina egna ögon
– det är mer hopp om dåren än för honom.
Den late är full av ursäkter
13Den late säger: ”Det är ett lejon på vägen!
Ett lejon på gatorna!” [En ursäkt för att inte gå framåt eller utföra ett arbete, se även Ords 22:13.]
14Som dörren svänger på gångjärnen,
så vänder sig den late i sin säng.
[På samma sätt som dörren sitter fast på gångjärnen och inte rör sig från sin plats, är den late fast i sin säng.]
15Den late gömmer (begraver) [stoppar ner och har kvar] sin hand i ett fat,
men orkar inte föra upp den till munnen igen. [Snarlikt ordspråket i Ords 19:24.]
16En lat man anser sig vara visare i sina egna ögon
än sju män som kan ge logiska slutledningar (förståndiga svar, resonera).
Lägg dig inte i andras bråk
17Den som stannar upp för att lägga sig i andras angelägenheter (brusar upp och ventilerar sina personliga åsikter överallt där han går fram),
han är som en som rycker en vildhund i öronen [han skapar oreda].
18Som en galning (vettvilling) som skjuter (slänger, kastar)
brinnande pilar och bringar död,
19så är en man som lurar sin granne
för att sedan säga: Det vara bara ett skämt.
Förtal leder till sorg
20Utan ved slocknar elden,
om ingen skvallrar (baktalar, förtalar) så dör grälet ut (tystnar bråk, trätor).
21Som [mer] kol på glödande kol, och [mer] trä till en brinnande eld,
så är en grälsjuk (stridslysten, hetlevrad) person som skapar bråk.
22Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
de går in i kroppens innersta delar.
23Som silverbeläggning (glasyr av silver) på ett lerkärl [Matt 23:27; Luk 11:39] är brinnande läppar [som uttalar varma kärleksfulla ord]
med ett hjärta fullt av ondska [på insidan].
24Den som hatar förställer sitt tal [för att smickra],
men inom sig bär (lagrar, funderar) han på svekfulla (falska, förrädiska) tankar.
25När (även om) han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt) [ordagrant: när hans röst visar godtycklig nåd],
så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
26Hans hat kanske kan döljas genom list,
men hans ondska (galenskap, bedrövliga tillstånd) blir till sist uppenbar för alla (helt synlig i församlingen).
27Den som gräver en grop [för en annan människa] faller själv i den,
och den som rullar en sten [för att orsaka skada] får den över sig själv.
28En lögnaktig (falsk) tunga hatar sina offer (dem den förtrycker),
och en förförisk (hal) mun orsakar förödelse (skada, undergång).
Nu markerat:
Ordspråksboken 26: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln