4 Moseboken 20
20
Upproret vid Kadesh
1Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.
2Och där fanns inget vatten till församlingen, och de samlade ihop sig mot Mose och mot Aron. 3Och folket grälade med Mose och talade och sa: ”Det hade varit bättre om vi hade förgåtts när våra bröder förgicks inför Herren (Jahveh). 4Och varför har du fört Herrens (Jahvehs) församling till denna öken för att dö här, vi och vår boskap? 5Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka.”
6Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahvehs) härlighet visade sig för dem. 7Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 8”Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka.”
9Och Mose tog staven inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som han befallt honom. 10Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sa till dem: ”Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?” 11Och Mose lyfte upp sin hand och han slog klippan med sin stav två gånger [istället för att tala till den, se vers 8], och rikligt med vatten forsade fram och församlingen och deras boskap drack. [Tidigare skulle Mose slå på klippan en gång, se 2 Mos 17:6. Jesus är klippan som redan är slagen en gång, se 1 Kor 10:4. Jesus liknas också med levande vatten, se Joh 4:10.]
12Och Herren (Jahveh) sa till Mose och till Aron: ”Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helgad i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem.”
[Jak 3:1. Orsaken till straffet var otro och att han inte höll Gud helig i Israels ögon, se 2 Sam 6:1-7. Även uttrycket ”vi” kan antyda att Mose och Aron tog det på dem att ansvara för miraklet och inte ärade Gud. Att själv slå på klippan talar också om att göra något i egen kraft, se Jer 17:5. I allt detta som sker anas ilska och vrede från Moses och Arons sida, se vers 10. Även Miriams död, se vers 1, kan vara en orsak till Moses och Arons känslor, men det ska ändå inte få påverka hur de leder folket.]
13Detta är Merivas vatten där Israels söner grälade med Herren (Jahveh) och han blev helgad i dem.
Edom vägrar att låta israeliterna passera
14Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
”Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss, 15hur våra fäder gick ner till Egypten och vi bodde i Egypten en lång tid, och egyptierna handlade illa mot oss och våra fäder. 16Och när vi ropade till Herren (Jahveh) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns. 17Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns.”
18Och Edom sa till honom: ”Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er.”
19Och Israels söner sa till honom: ”Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, ”låt det inte vara någon sak (mellan oss)”, låt mig endast passera igenom med mina fötter.
20Och han svarade: ”Du ska inte gå igenom.” Och Edom kom ut mot honom med mycket folk och med en stark (fast, säker, tapper) hand. 21Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom sina gränser, därför vände Israel bort från honom.
Arons död
22Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen, kom till berget Hor. 23Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sa: 24Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten. 25Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor. 26Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där.”
27Och Mose gjorde som Herren (Jahveh) befallt, och de gick upp på berget Hor inför hela församlingens ögon (i hela församlingens åsyn). 28Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget. 29När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar.
[Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 5 Mos 34:8. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (hebr. shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Matt 8:22; Joh 11:19.]
Nu markerat:
4 Moseboken 20: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln