Nehemja 2
2
Nehemjas begäran
1Och det hände i månaden nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artachshastas (Artaxerxes I) 20:e regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se Neh 1:1.]
2Kungen frågade mig: ”Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg.” Då blev jag mycket förskrämd 3men jag svarade kungen: ”Min konung må leva för evigt. Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner och dess portar är fördärvade av eld?”
4Kungen frågade mig: ”Vilken är din begäran?”
Då bad jag till himmelens Gud (Elohim), 5och jag svarade kungen: ”Om det synes gott för kungen och om din tjänare har funnit favör inför dig, sänd mig till staden i Juda där mina förfäder är begravda så att jag kan återuppbygga den.”
6 [Detta är den centrala versen i vers 1-10:]
Sedan frågade kungen mig, med drottningen [Damaspia] sittande vid sin sida, ”Hur lång tid tar din resa och när kommer du tillbaka?” Eftersom det behagade kungen att sända mig angav jag en tid för honom.
[Texten ger inte Nehemjas svar på hur lång tid det skulle ta. I Neh 5:14 berättas hur Nehemja blir ståthållare över Jerusalem i 12 års tid. Helt klart var tiden kortare än det och troligtvis rör det sig om knappt ett år. Se även Neh 13:6.]
7Jag sa till kungen: ”Om det behagar kungen, låt honom ge mig ett brev till ämbetsmännen på andra sidan Eufrat som gör det möjligt för mig att passera genom deras område till dess att jag ankommer Juda, 8liksom ett brev till Asaf, kungens skogsskötare, så att han ger mig virke till att göra balkar till portarna på befästningen intill templet, till stadens murar och till bostaden som jag ska bo i.” Kungen beviljade min begäran eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom.
9Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armén och ryttare från kavalleriet. 10När ämbetsmännen Sanvallat, choroniten [antagligen från Beit-Choron 3 mil norr om Jerusalem, guvernör i Samarien], och Tobia (hebr. Tovijaho), ammoniten [troligtvis guvernör i Ammon, se Esra 2:60], hörde detta, blev de mycket arga över att en människa kom och sökte Israels barns välfärd.
Nehemja reser sig upp – går till Jerusalem
11Så jag kom till Jerusalem. När jag varit där i tre dagar 12gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på. 13Mitt i natten red jag ut genom Dalporten [Jaffaporten] i riktning mot Drakkällan och Dyngporten och inspekterade Jerusalems murar. De var raserade och portarna hade bränts ner. 14Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där. 15Under natten fortsatte jag upp längs dalen och inspekterade muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen. [Nehemja hade ridit ett varv runt Jerusalem.] 16Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte berättat för judarna, varken prästerna, de förnäma männen, styresmännen eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].
Nehemja ger sin egen rapport
17Men nu sa jag till dem: ”Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!” 18Sedan berättade jag hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
Då sa de: ”Stå upp, låt oss börja bygga!” De gjorde sig redo (fick nytt mod) för detta goda verk.
19Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tobia (hebr. Tovijaho), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sa: ”Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?”
20Jag svarade dem genom att säga: ”Himlarnas Gud ska låta det gå väl för oss (han hjälper oss att lyckas). Vi, hans tjänare, står upp och börjar återuppbyggnaden. Ni har ingen laglig rätt eller historisk anknytning till Jerusalem.”
Nu markerat:
Nehemja 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln