Nehemja 2:1-5

Och det hände i månaden nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artachshastas (Artaxerxes I) 20:e regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se Neh 1:1.] Kungen frågade mig: ”Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg.” Då blev jag mycket förskrämd men jag svarade kungen: ”Min konung må leva för evigt. Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner och dess portar är fördärvade av eld?” Kungen frågade mig: ”Vilken är din begäran?” Då bad jag till himmelens Gud (Elohim), och jag svarade kungen: ”Om det synes gott för kungen och om din tjänare har funnit favör inför dig, sänd mig till staden i Juda där mina förfäder är begravda så att jag kan återuppbygga den.”