Matteus 7:1-23

[Jesus fortsätter att undervisa:] ”Döm (kritisera, förtala) inte andra, så blir du själv inte dömd. [Döm inte över andra människors motiv och yttre sätt, hur de ger, ber och fastar som det talats om i föregående kapitel.] För med den dom som ni dömer andra ska ni själva dömas, och med det mått (den standard) ni mäter med, ska det mätas upp åt er. Varför fokuserar du på flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga, utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga? Hur kan du säga till din broder: ’Låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur ditt öga,’ du som har en bjälke i ditt eget öga? Du skenhelige (som bara spelar ett skådespel för andra), ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta ut flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur din broders öga.” [Det grekiska ordet för att döma, krino, kan användas både i positiv och negativ betydelse. Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12-13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma: oss själva (1 Kor 11:31), falska profeters frukt (Matt 7:15-23), det som predikas (Rom 16:17-18), profetiska ord (1 Thess 5:19-22), en församlingsledares kvalifikationer (1 Tim 3:1-7) och en kristen som syndar mot dig (Matt 18:15-20). Jesus säger i Joh 7:24: ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” Vi ska döma/bedöma, men inte ytligt eller förhastat!] ”Ge inte det som är heligt [offerkött helgat och avskilt till Gud] åt vildhundarna. Kasta inte era pärlor till (framför) svinen. De [svinen] trampar ner pärlorna och [hundarna] vänder sig om och sliter sönder er.” [Offerköttet i templet var helgat åt Gud och tillhörde honom. I Bibeln är hundar ofta en bild på hedningar. I detta sammanhang handlar ”inte ge det som är heligt” om att inte döma och påpeka vad som är heligt för någon som inte förstår att uppskatta värdet av det. Till skillnad från offerköttet som var helgat åt Gud så syftar ”era pärlor” på något mer personligt, troligtvis våra innersta drömmar och tankar. I Bibeln är svin ofta en bild på något som är orent. I Ords 11:22 liknas hånfulla, omdömeslösa personer vid svin. Slutsatsen är att vara varsam med vem man delar sitt hjärtas innersta tankar och drömmar med.] ”Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er. Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna. Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er. För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar villigt och aktivt emot], och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer], och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp). [Utifrån parallellstället i Lukas (Luk 11:5-13) vet vi att Jesus just har berättat en liknelse om hur självklart det är att en vän kommer att öppna dörren, även om du knackar på mitt i natten och frågar efter bröd. Vers 7–8 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 7 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 8 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 7 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 8 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.] Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd, eller ger honom en orm när han frågar efter en fisk? Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda] gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom! Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se vers 11]: Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna. [Denna vers har kommit att kallas ’den gyllene regeln’ och är en parafras av 3 Mos 19:18 som Jesus kallar det näst största budet, se Matt 22:39. De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: ’Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.’ Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: ’Hur skulle jag själv vilja bli bemött?’] Gå in genom den trånga porten. För bred (vid; formbar, föränderlig) är den port och rymlig [som ett brett landområde utan fasta gränser] den väg som leder till fördärvet, och många är de som går in genom den. För trång är den port och smal (hoppressad) [av det tryck som självförsakelse innebär, se Apg 14:22] den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv], och det är få som finner den (söker och upptäcker den).” [Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se 2 Mos 18:205 Mos 30:16Ords 22:6Ps 1:1-262 Tim 3:10. Ordet för port som används här i vers 13-14 är gr. pyle. Det beskriver huvudporten in till en stad eller rike, se Luk 7:12Matt 16:18.] ”Var ständigt på vakt mot falska profeter [människor som säger sig tala inspirerat av Gud och föra hans talan, men inte gör det]. De kommer till er klädda som lamm [i fromma yttre uttryckssätt], men i sitt inre är de rovlystna vargar [hungriga efter att plundra och förgöra]. På deras frukt ska ni klart och tydligt känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från vilda tistlar? [Ordet för törnbuskar (gr. akantha) kommer från ordet för extremer (gr. akmen) och beskriver något som dras till den yttersta punkten, som en spets eller tagg. Symboliskt kan det syfta på läror som ensidigt bara betonar en sanning. Tistlar är ett ogräs som bränner och sticker, och vars karaktär är att tränga undan andra plantor. Törne och tistel beskriver bildligt de falska profeternas tal och sätt.] På samma sätt bär ett friskt träd god (vacker, hälsosam) frukt, medan ett sjukt (murket) träd bär dålig (rutten, ond) frukt. Ett friskt träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett sjukt träd bära god frukt. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden. Alltså, ni ska klart och tydligt känna igen dem [de falska profeterna] på deras frukt. Inte alla som säger (har för vana att säga) till mig: ’Herre, Herre’ [upprepningen visar på ett tydligt ställningstagande för Jesus], ska komma in i himmelriket (himlarnas kungarike), utan den som gör (har för vana att utföra) min himmelske Faders vilja. På den dagen [vid tidens slut då Jesus ska döma alla människor] ska många [de falska profeterna, se vers 15] säga till mig: ’Herre, Herre, [Upprepningen indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.] har vi inte profeterat (predikat, talat inspirerat) med ditt namn, och drivit ut demoner med ditt namn och gjort många kraftgärningar (under, mäktiga gärningar) med ditt namn?’ Då ska jag öppet säga till dem

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Matteus 7:1-23