Lukas 18
18
Om bön
Liknelsen om änkan och domaren
1Och han [Jesus] berättade sedan en liknelse för att visa dem [lärjungarna] att det är nödvändigt att alltid be (tillbe, umgås med Gud) och inte tappa modet (inte ge upp; ordagrant: ”inte ge efter för ondska” – gr. me egkakeo).
[Denna liknelse hör ihop med frågan om tiden innan Jesus kommer tillbaka i föregående stycke (Luk 17:22-37) och i avslutningen här då ”han kommer tillbaka”, se vers 8. En del av innehållet i bönerna är säkerligen ”Låt ditt rike komma”, se Luk 11:2. Bönen och det personliga umgänget med Gud är en nödvändighet för att inte ge upp, se också Luk 21:36; 2 Kor 4:1; 1 Tim 2:1.]
2Han sa: ”I en stad fanns en domare. Han fruktade inte Gud och hade ingen respekt för människor. [Han gjorde som han själv ville.] 3I samma stad fanns en änka som gång på gång kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få rätt mot min motpart.’ 4Han vägrade under en lång tid, men till sist sa han till sig själv: ’Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5ska jag döma rättvist (ge henne rätt). Om jag inte gör det kommer hon alltid att besvära mig, och till sist ge sig på mig.’ ” [Ordagrant ”slå mig och ge mig en blåtira.”]
6Herren sa: ”Ni hör vad den orättfärdige domaren säger. 7Skulle då inte Gud [som är rättfärdig] ge rättvisa åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Skulle han dröja länge innan han hjälpte dem? 8Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer?”
[Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata på och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska då inte en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!]
Liknelsen om farisén och skatteindrivaren
9Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:
10”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var tullindrivare (publikan). 11Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv:
’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor; tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare – eller som den där [illa ansedda] tullindrivaren.
12Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.’
[Den judiska seden var att be stående och uttala orden, se Mark 11:25; Matt 6:5-7. Det var vanligt att rättrogna judar fastade på måndagar och torsdagar. Prepositionen ”till” i vers 11 (gr. pros) kan också översättas ”om” eller ”för”. Den hör antingen ihop med hur han stod eller hur han bad. Kanske ansåg han sig förmer och stod och ”bad för sig själv”. Utifrån sammanhanget och hans arroganta bön, är det troligare att prepositionen beskriver hur han bad. Han bad ”om” sig själv, eller ännu värre ”till” sig själv genom att prisa sin egen godhet.]
13Men tullindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sa: ’Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.’
14Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
Jesus och små barn
(Matt 19:13-15; Mark 10:13-16)
15Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det tillrättavisade de (hindrade och sa strängt till) dem. [I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.] 16Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Guds rike tillhör sådana som de. 17Sannerligen (Amen), säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Jesus talar med en rik ung man
(Matt 19:16-29; Mark 10:17-30)
[Jesus talar om att man måste ödmjuka sig och i barnslig förtröstan ta emot Guds rike som ett barn. I djup kontrast till ett barns enkelhet kommer nu en rik ledare och frågar vad han ska göra.]
18En ledare [troligen en föreståndare för en synagoga eller en medlem av Sanhedrin] frågade Jesus: ”Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
19Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20Du kan buden:
Du ska inte begå äktenskapsbrott [2 Mos 20:14],
Du ska inte mörda [2 Mos 20:13],
Du ska inte stjäla [2 Mos 20:15],
Du ska inte vittna falskt (ljuga i rättssalen) [2 Mos 20:16],
Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor [2 Mos 20:12].”
21Då svarade han: ”Allt detta [lagarna som nyss nämnts] har jag hållit från min ungdom.” [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitsvah som betyder att man blir en ”budets son”. Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]
22När Jesus hörde det, sa han till honom: ”Ett saknas (fattas – gr. leipo) dig fortfarande. Sälj allt du har och dela ut [fördela pengarna] till de fattiga. Då kommer du att ha en [rik] skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge).” [I Mark 10:21 står det hur Jesus såg på honom med kärlek.]
23När den unge mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var rik – mycket rik. [Mannen visade sig vara en avgudadyrkare – han älskade sin rikedom mer än Gud och människor.]
24Jesus såg att han var djupt bedrövad och sa: ”Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike. 25Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.”
[Lukas, som är läkare, använder här ett ord för en medicinsk synål. Jämförelsen är mellan det minsta vanligt förekommande föremålet, i kontrast till det största djuret i Mellanöstern. Liknelsen säger att det är omöjligt mänskligt sett, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades ”nålsögat”, men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
26De som hörde det frågade: ”Vem kan då bli frälst (räddad)?”
27Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” [Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28-29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se Luk 19:1-10.]
28Då sa Petrus: ”Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig.” [I motsats till den rike unge mannen, se vers 23.]
29Jesus sa till dem: ”Sannerligen (Amen), säger jag er: Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se Matt 19:10-12] eller syskon eller föräldrar eller barn, 30ska få mångdubbelt igen redan i den här världen och sedan evigt liv i den kommande världen.”
Ännu en förutsägelse om Jesu lidande
(Matt 20:17-19; Mark 10:32-34)
31Sedan tog Jesus de tolv [lärjungarna] avsides och sa till dem: ”Lyssna, vi går nu upp till Jerusalem och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska ske (gå i uppfyllelse där). 32Han ska överlämnas till hedningarna, och de ska håna (tala nedvärderande) och förolämpa (skymfa) och spotta på honom. 33De ska prygla honom hårt (han ska få utstå fyrtio piskslag) och på tredje dagen ska han uppstå igen.” [Tre typer av straff utfärdades av romarna. I ökad grad av grymhet var de: slag, piskning, och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen, och det var inte ovanligt att offret dog.]
34Men de tolv lärjungarna begrep ingenting av detta. Det var helt dolt för dem, och de kunde inte förstå (greppa) vad han sa.
Till Jeriko
En blind man helas
(Matt 20:29-34; Mark 10:46-52)
[Lukas skriver att Jesus ”närmade sig Jeriko”, medan Matteus och Markus skriver att Jesus ”var på väg ut från Jeriko”, se Mark 10:46. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända. Strax söder om den byggde Herodes den store en ny romersk stad med palats, amfiteater och bassänger där han tillbringade vintrarna. Detta var också det ekonomiska centrumet i regionen och även för tullverksamhet, se Luk 19:1. Längs med infarterna satt tiggare.]
35Jesus närmade sig nu [det nya romerskbyggda] Jeriko, och vid vägen satt en blind man och tiggde. [Det fanns flera tiggare där, se Matt 20:30. Den som förde konversationen hette Bartimaios, se Mark 10:46.] 36När tiggaren hörde folkskaran gå förbi frågade han gång på gång vad som stod på. 37De berättade för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi.
38Då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande).”
39De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): ”Davids son, förbarma dig över mig.”
40Då stannade Jesus och befallde dem att leda fram mannen. När han kom frågade Jesus: 41”Vad vill du att jag ska göra med dig?” Han svarade: ”Herre, låt mig kunna se igen.”
42Jesus sa till honom: ”Ta emot din syn, din tro har helat (frälst, räddat) dig.” 43I samma ögonblick fick han sin syn och började följa Jesus och ärade Gud. När allt folket såg det (förstod vad som hänt), prisade (lovade) de också Gud.
Nu markerat:
Lukas 18: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
