3 Moseboken 11:2-8

Tala till Israels söner och säg: Detta är de djur som ni ska äta av alla de djur som vandrar omkring på jorden. Alla som har klövar, som är kluvna helt igenom, och som [också] idisslar (för upp mat – hebr. maale gera), dem ska ni äta. [Boskapsdjur, får och getter är partåiga hovdjur, vars klövar är delade i två. Detta är djur som idisslar och har ett komplext magsystem med tre eller fyra kammare. I 5 Mos 14:4-6 nämns totalt tio djur, både boskap och vilda, som är rena. Många olika förslag på vad som gör djuren rena/orena har getts. Det finns flera rent praktiska implikationer som att griskött innehåller trikiner, osv. Men kanske den enklaste förklaringen är att ”israeliternas matsedel” också ska likna ”Guds diet”. Om det inte kunde offras till Gud, då var det inte heller lämpligt att äta. Reglerna kring vad som fick ätas gjorde att israeliterna särskilde sig från andra folk. Det var svårt att ha gemenskap om man inte kunde äta tillsammans, se även Mark 7:19Apg 10:131528. Dessa dietbud har likheter med budet Adam och Eva fick att inte äta från ett visst träd, se 1 Mos 3:2.] Men dessa ska ni inte äta av dem som idisslar eller av dem som har delade klövar: kamelen för den idisslar men har inte delade klövar, den är oren för er, och klippgrävlingen [klippdassen, klipphyraxen – hebr. shafan], för den idisslar men har inte delade klövar, den är oren för er, och harhonan (hebr. arnevet) för den idisslar men har inte delade klövar, den är oren för er, och grisen, den har delade klövar men den drar inte in mat genom halsen (idisslar inte – hebr. gera lo jigar), den är oren för er. [Identifieringen av shafan och arnevet som klippgrävling (klipphyrax) och haren är inte helt kartlagd. Det hebreiska ordet shafan kommer från ett verb som betyder att täcka och gömma. På beskrivningen är det ett skyggt djur som ”gömmer sig” och bor i marken. Den maskulina formen är arnav har att göra med jord, och beskriver ett djur som rör sig på marken. Intressant nog används den feminina formen för honan. En tolkning är att vers 5-6 identifierar en och samma art – hanen och honan. Ett problem med identifieringen är att varken klipphyraxen eller haren idisslar, enligt Carl von Linnés definition. Dock har haren har två typer av avföring, den första är mjuk, har näring kvar. Den mjuka avföringen äter haren upp och då skapas den andra typen av avföring som är de hårda kulorna som vi ser som harspillning. Klipphyraxens mage är uppdelad i tre avdelningar som processar maten i flera steg. Uttrycket maale gera har använts fem ggr (vers 3, 4, 5, 6) och översätts med ”idissla”, men här den sjätte gången för grisen (vers 7) används en annan fras (hebr. gera lo jigar) som är mer generell att föra in mat genom halsen. Genom att Bibeln använder båda dessa två termer vidgas Bibelns definition av vad idissla är, vilket kan inkludera klippgrävlingens och harens beteende, även om de i modern klassificering av djur inte räknas som idisslare.] Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.