Joel 2
2
En nära förestående Herrens dag
En gräshoppsliknande armé från norr
[Om Joel är en tidig profet så kan det här handla om varning för en assyrisk invasion. Assyrierna var kända som vildsinta krigare och de uppvisade en nyskapande militär skicklighet som hjälpte dem att utöka sitt territorium.]
1Blås i shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
Låt larmet ljuda på mitt heliga berg!
Låt alla landets invånare darra och bäva,
för Herrens (Jahvehs) dag kommer,
den är verkligen nära.
2En dag av mörker och dysterhet,
en dag med moln och tjockt mörker
som sprider sig som svärta över bergen.
Ett stort och mäktigt folk,
från urtiden har aldrig något varit som detta
och ska inte bli igen härefter, från generation till generation.
3Framför dem slukar (äter) en eld
och bakom dem flammar eldslågor.
Framför dem är landet som Edens trädgård
och efter dem är det en öde vildmark,
ingenting undgår dem (allt utan undantag fördärvas där de drar fram).
4De ger intryck av att vara som hästar,
och de springer som ryttare.
[Här ser profeten något som han inte kan förklara med ord från den då kända världen, därför beskriver han istället det han ser och liknar med dåtidens begrepp. Kanske ser han moderna stridsvagnar, men exakt vad det är han försöker beskriva vet vi inte. Att det stora och mäktiga folket är någon slags armé är dock helt klart.]
5Som ljudet av vagnar
hoppar de på bergstopparna,
som knastrande eldslågor slukar stubbar,
som ett mäktigt folk uppställt (ordnat i rader) till strid.
6Inför dem har människorna ångest,
allas ansikten blir askgrå.
7De springer som mäktiga stridsmän;
de bestiger en mur som en soldat.
Var och en rör sig, marscherar på sin givna bana
och viker inte av från sin väg.
8Den ene tränger inte den andre.
Var och en går sin egen väg.
De rusar genom vapnen (försvaret)
utan att ta skada eller låta sig hindras.
9De rusar in i staden,
de springer på murarna,
de klättrar upp i husen
och kommer genom fönstren som tjuvar.
10Framför dem skakar (häver sig) marken [som en jordbävning],
himmelen darrar,
solen och månen förmörkas,
stjärnorna drar tillbaka sitt sken.
11Herren (Jahveh) ger (upphäver) sin röst
framför sin armé.
Hans läger (hans armé) är mycket stort,
mäktig är den som utför hans ord [utför Herrens befallning].
För stor är Herrens (Jahvehs) dag,
mycket skrämmande.
Vem kan uthärda (överleva) den?
Omvänd er
12Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]:
Vänd om [vänd/omvänd er] till mig av (i) hela ert hjärta, i fasta, och i gråt, och i klagan (sorg; jämrande klagosång).
13Riv sönder ert hjärta,
inte [bara] era kläder,
och vänd om till Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i (överflödande av) nåd (omsorgsfull kärlek) –
och han avstår från (sorg-tröstar – hebr. nacham) det onda.
[Citat från 2 Mos 34:6, efter händelserna med guldkalven.]
14Vem vet, kanske han ändrar sig (vänder om)
och låter välsignelsen vara kvar till matoffer och dryckesoffer åt Herren, er Gud.
[Frågeställningen ”vem vet” ifrågasätter inte om Gud skulle vara nådefull och förlåta synder när man omvänder sig – det gör han, hela Joels bok andas hopp. Namnet Joel betyder ”Jahveh är Gud”. Det är dock upp till Guds vishet och allmakt att bestämma om domen ska verkställas, skjutas upp eller tas bort. Syndens konsekvenser kan ibland ha gått så långt att Gud i sin godhet måste döma vissa områden.]
15Blås i shofar (horn) i Sion [för att samla till en helig sammankomst]!
Påbjud en fasta!
Kungör en högtidssamling!
16Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som fortfarande ammas.
Må brudgummen komma ut ur sin kammare och bruden ut ur sin bröllopsbaldakin (brudkammare, sänghimmel).
[Enligt den judiska traditionen behövde brudparet inte delta i den dagliga bönen på sin bröllopsdag. I detta andliga nödläge uppmanar Joel att det inte finns några undantag, alla måste komma.]
17Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
”Herre (Jahveh), skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli ett ordspråk (talesätt) bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: ’Var är nu deras Gud (Elohim)?’ ”
[På prästernas förgård stod brännofferaltaret, och knappt tio meter framför det stod förhuset som ledde in i själva tempelbyggnaden, se 1 Kung 6:3. Nöden är så stor i landet att det inte finns något kvar att offra, se vers 14. Vända mot det heliga templet uppmanas nu prästerna att offra sina tårar i djup ånger och genuin omvändelse.]
Herrens svar
18Då greps Herren (Jahveh) av nitälskan (iver, hänfördhet) för sitt land,
och medömkan med sitt folk.
[Nitälskan beskriver samma starka känsla av kärlek och avund som en make känner då någon försöker förföra hans hustru. Israel liknas ofta vid Herrens hustru, se Jes 54:5.]
19Herren svarade sitt folk:
Se, jag sänder er säd, vin och olja,
ni ska bli helt mättade.
Jag ska aldrig mer tillåta
att ni blir skymfade bland hednafolken.
20Men jag ska undanröja inkräktaren från norr långt bort från er,
ja, jag ska förvisa honom till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till det östra havet [Döda havet]
och hans eftertrupp till det västra havet [Medelhavet].
Hans odör ska stiga upp,
ja, stanken från honom ska spridas.
För han har gjort stora ting.
21Frukta inte du land,
var glad och fröjda dig,
för Herren (Jahveh) har gjort stora ting.
22Frukta inte, ni markens djur,
för öknens betesmarker har spirat (grönskat),
träden bär sin frukt;
fikonträdet och vinstocken skördar sin styrka.
[Grödan har återhämtat sig så att allting på nytt bär riklig skörd.]
23Var glada, ni Sions [Jerusalems] barn,
och fröjda er i Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
För han ger er tidigt regn (höstregn, en lärare – hebr. moreh)
för ert välstånd (rättfärdighet),
ja, han ska ta ner regn åt dig,
tidigt regn (höstregn) [som vattnar sådden]
och sent regn (vårregn) [som gör att det blir rik frukt] som förut.
[Det efterlängtade regnet gör att torkan i landet, som är underförstådd i Joel 1:17, tar slut. Marken kan få återhämta sig efter gräshoppsinvasionen. Höstregnen gör att fröna börjar gro och vårregnen kommer före skörden och gör att kornen sväller så det blir en stor skörd. Det hebreiska ordet för höstregn är moreh och kan både betyda höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot jarah som har att göra med att ”skjuta ut något”. Ett moln ”skjuter ut” regndroppar mot marken och en lärare ”skjuter ut ord” till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3-10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som ”vattnade”, men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
24Tröskplatsen ska bli full av säd
och kärlen ska flöda över med nytt vin och frisk olja.
25Jag ska kompensera dig för de år som
gräshopporna åt upp era skördar,
den unga gräshoppan (hebr. jeleq),
den förtärande gräshoppan (hebr. chasil)
och den bitande gräshoppan (hebr. gazam),
min stora armé som jag har sänt ibland er.
26Ni ska äta rikligt och bli mätta
och prisa Herrens er Guds (Jahveh Elohims) namn,
som har handlat så underbart (utfört dessa under) med er.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
27Då ska ni veta att jag är i Israel.
Ja, jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim),
det finns ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
Guds Ande utgjuten
28Efter detta [Guds välsignelse över landet Israel och befrielsen från det norra riket, se vers 18-27] ska jag utgjuta min Ande över allt kött [över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning]:
Era söner och döttrar ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era gamla män ska ha drömmar.
Era unga män ska se profetiska syner.
29Även över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.
[Denna profetia började uppfyllas i Apg 2:16-21, och kommer helt att uppfyllas då Jesus regerar i tusenårsriket.]
30Jag ska visa (producera) tecken (spektakulära förändringar) i himlen (skyn) och på jorden.
Blod, eld och rökpelare [på jorden, detta betecknar krig].
31Solen ska vändas i mörker och månen i blod [bli röd som blod.]
Detta ska ske innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda dagen.
32Och det ska ske att var och en som kallar på (åkallar) Herrens (Jahvehs) namn [inbjuder och ropar på honom]
ska bli räddad (frälst; ska undkomma). [Jer 33:3; Apg 2:21; Rom 10:13]
För på Sions berg [tempelberget] och i Jerusalem
ska finnas en räddad skara (de som undkommer; en kvarleva) [ska finnas befrielse och en utväg],
precis som Herren (Jahveh) har sagt (lovat),
och bland de överlevande [bland kvarlevan ska de finnas]
som Herren (Jahveh) kallar [ska inbjuda och ropa på].
Nu markerat:
Joel 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln