Job 9
9
Jobs svar
1Då svarade Job och sa:
2I sanning vet jag att det är så,
men hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? [Job 25:4]
3Om någon skulle vilja tävla (mäta sig) med honom,
kan han inte svara på en av tusen [frågor].
4Hans [Guds] hjärta är vist, hans kraft är väldig,
ingen kan pressa (trotsa, vara hård mot) honom och ha kvar sin frid (hebr. shalem).
[Han kommer inte att kunna bestå, ha framgång, förbli hel.]
5Han [Gud] flyttar berg [jordbävning] innan de vet det [det sker plötsligt],
omstörtar dem i sin vrede.
6Han skakar jorden så den vacklar från sin plats,
och dess pelare [fundament] bävar (skiftar, skakar).
7Han beordrar solen, så den inte skiner (stiger upp),
och förseglar stjärnorna [så de inte syns].
[Kan vara en beskrivning på natt, då solen är borta, och dag, då inte stjärnorna syns. Texten kan också beskriva tillfällen då solen inte syns, vilket i Bibeln ibland kopplas ihop med jordbävningar, se Joel 2:10; 3:15-16; Jes 13:10-13. Det kan också referera till en solförmörkelse.]
8Det är bara han [Gud] som kan spänna ut himlarna (expandera universum),
och trampa på havets vågor.
[Här anar vi hur Bibeln antyder att det måste finnas fler än de tre rumsdimensionerna. Tack vare den moderna kvantfysiken som talar om 10 dimensioner är det fullt möjligt att tolka denna vers bokstavligt, se även 2 Sam 22:10; Job 26:7. I denna vers finns också en messiansk antydan som Jesus uppfyller. Job säger profetiskt att det bara är Gud som kan gå på vattnet. När Jesus går på vattnet är det ännu ett tecken och en profetisk handling som bevisar att han är Gud, se Matt 14:25.]
9Vem har skapat Björnen, Orion
och Plejaderna och rummen i söder [alla stjärnbilder som vi kan se på himlen],
10gör stora ting som inte kan utforskas
och förunderliga ting som inte kan räknas?
11Se, han går med mig och jag ser honom inte;
han går vidare men jag märker honom inte.
12Se, han rycker undan, vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”
13Gud (Eloha) ska inte dra tillbaka sin vrede,
under honom böjer sig (ödmjukas) Rahavs [Stolthetens – Leviatans] hjälpare.
[Rahav betyder stolt och återkommer i Job 26:12. Ordet används som ett symboliskt namn för Leviatan, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24-25, men senare även för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Rahav beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14-15; Ps 74:13-14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2; Upp 21:5.]
14Hur mycket mindre ska jag svara honom
och välja mina ord med honom?
15Även om jag vore rättfärdig skulle jag inte svara.
Jag skulle bönfalla honom som tvistar med mig.
16Om jag ropade och han svarade mig,
skulle jag inte tro (lita på) att han vänder sitt öra till min röst.
17Han som bryter ner mig med en storm [Job 38:1]
och förökar mina sår utan orsak,
18han ger mig inte att hämta andan,
utan fyller mig med bitterhet.
19Om det handlar om styrka (hebr. koach) är han mäktig (hebr. amits).
Se, om det handlar om rätt, vem samtycker med mig?
20Om jag är rättfärdig dömer mig min egen mun.
Är jag ren (oskyldig, rituellt ren som ett felfritt offerdjur – hebr. tam) ska han bevisa mig förvrängd.
21Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det,
föraktar jag mitt liv.
22Det hör ihop (ordagrant: det är ett), därför säger jag:
Den rene (hebr. tam) och den onde gör han slut på (fördärvar han).
23Om gisslet slår plötsligt (oväntat),
hånar han de oskyldigas olycka.
24Jorden är given i de ondas hand.
Han täcker deras domares ansikten.
Om det inte är han, vem är det då?
[I Job 7:6 jämförde Job sina dagar med en vävares skyttel, nu jämför han dem med en löpare, en båt och en örn. I Job 7:6 var dagarna hopplösa, här är de glädjelösa.]
25Och mina dagar är lätta, de springer ifrån mig [Job 7:7],
de flyr [hastar förbi] och ser inget gott.
26De drar förbi som ett snabbt skepp,
som en örn slår ner på sin mat [sitt byte].
27Om jag säger: Jag ska glömma mina klagomål,
jag ska ta av mitt sorgsna ansikte och vara på gott humör,
28är jag rädd för alla mina smärtor.
Jag vet att du inte håller mig oskyldig.
29Jag kommer att dömas,
varför arbetar jag då fåfängt?
30Om jag tvättar mig med snö
och gör mina händer aldrig så rena,
31ska du ändå sänka ner mig i diket (graven, latringropen)
och mina egna kläder ska avsky mig.
32För han är inte en man som jag är, att jag kan svara honom,
att vi skulle komma samman i domen.
33Det finns ingen skiljedomare emellan oss
som kan lägga handen på oss båda.
34Låt honom ta bort sin käpp [kortare klubba för att försvara fåren] från mig [Ps 23:4; Job 21:9]
och låt inte hans skräck göra mig rädd,
35då ska jag tala och inte vara rädd för honom,
för sådan är jag inte med mig själv.
Nu markerat:
Job 9: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln