Job 7
7
1Är inte människans liv som ett krig (militärtjänst)
och hans dagar är som dagarna för en hyrd [lejd arbetare/krigsman].
[Versen saknar verb, men betydelsen är klar – livet är hårt (som ett krig eller krigsman) och dagarna är långa och arbetsamma som lejd arbetare. Det hebreiska ordet sachir används både om inhyrda militärer och daglönare som arbetar hårt för en låg lön utan någon del av segern eller vinsten.]
2Som en tjänare längtar (flämtar) efter skugga,
som en hyrd [soldat/arbetare] som väntar (binder sig samman med – hebr. qavah) sin lön.
3Så har jag blivit satt att ärva
månader av tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
och nätter av slit (vedermöda)
har tilldelats mig.
[Frasen ”månader av tomhet” antyder längden på Jobs lidande. Troligtvis rörde det sig om mindre än ett år, annars skulle enheten år istället för månader använts här.]
4När jag lagt mig säger jag (frågar jag mig): ”När ska jag stå upp?”
För skymningen [solnedgången, kvällen och natten] sträcks ut [ordagrant: ”mäts upp”; dvs. natten är lång och utsträckt]
jag är jagad (fylld av oro; ordagrant: ”mättad av flykt/reträtt”), före gryningen.
5Min kropp (kött) är täckt av mask (larver – hebr. rima) och smutsiga sår;
min hud spricker (hårdnar) och har variga sår (rinner, flyter – hebr. maas).
[Larver nämns i samband med förruttnelse, se 2 Mos 16:24.]
6Mina dagar drar förbi, snabbare än en vävares spole [snurrar],
de får sitt slut utan hopp (tråd – hebr. tiqvah).
[Här finns en finurlig ordlek som binder samman en vävares spole och hopp. Ordet för hopp (hebr. tiqvah) kommer från hebr. qav, som betyder tråd (Jos 2:18, 21). Samma koppling finns i snarlika ordet qavah som har betydelsen att vänta och tvinna sig samman som en tråd. Jobs liv håller på att ta slut i brist på hopp, men också som en tråd som tagit slut, eftersom vävaren snurrat och vävt så snabbt!]
7Kom ihåg (tänk på) att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre [aldrig igen] får se det goda.
8Ögat av honom som ser mig, ser mig inte mer,
dina ögon ser genom (i) mig och jag är borta.
9Som ett moln som löses upp och försvinner (går upp i rök),
så är det med den som farit ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
han kommer inte upp igen.
10Han kommer aldrig tillbaka till sitt hus igen,
och hans plats känner inte längre igen honom.
11Därför ska jag inte lägga band på (hålla igen) min mun,
jag ska tala utifrån min andes nöd (trångmål),
jag reflekterar (begrundar) i min själs bitterhet.
12Är jag ett hav eller en orm [Leviatan (Job 3:8) och Rahav (Job 9:13)],
eftersom du sätter en väktare över mig?
13Eftersom jag säger att min säng är min tröst,
min bädd lyfter mina bekymmer,
14men då förfärar du mig genom drömmar,
och med syner skrämmer du mig.
15så att du väljer att kväva (hebr. machanaq) min själ
– döda mina ben.
16Jag avskyr det [livet]! Låt mig inte leva för alltid,
låt mig vara, för mina dagar är fåfänglighet (tomhet, en vindpust – hebr. hevel).
17Vad är en [bräcklig] människa (hebr. enosh)
eftersom du låter honom bli mäktig (stor)
och eftersom du sätter ditt hjärta till honom?
18Och du besöker honom varje morgon,
varje ögonblick prövar (utrannsakar) du honom. [Ps 7:10]
19Ska du aldrig titta bort från mig,
ska du inte låta mig vara – låta mig svälja mitt spott?
[Versen är inte helt lätt att översätta, men betydelsen är att Job vill få ett andrum.]
20Om jag har syndat – vad har jag gjort mot (till) dig, du människornas bevakare (hebr. adam natsar)?
Varför har du gjort mig till din måltavla (hebr. mifga)
och låtit mig bli en börda för mig själv?
21Och varför lyfter du inte [bort] min synd (hebr. pesha)
och tar bort (passerar över) min missgärning (hebr. avon)?
För nu ligger jag ner i stoftet
och du söker efter mig (hebr. shachar; som man söker efter gryningen)
men jag finns inte mer.
Nu markerat:
Job 7: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln