Johannes 8:12-20

Då (därför) talade Jesus till dem igen och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus.” [1 Joh 1:5] [Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (Joh 7:37-39), eller från morgonen (vers 2 – före händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se vers 3–11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades ”kvinnornas förgård” (se vers 20; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se Jes 42:6!] Då sa fariséerna till honom: ”Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är ogiltigt.” Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg. Ni dömer efter det yttre (efter köttet, mänskligt), jag dömer ingen [på det sättet]. Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig. I er lag står det att vittnesbörden från två personer är sant [5 Mos 17:6]. Jag är en som vittnar om mig, och min Fader som har sänt mig vittnar också om mig.” Då började de fråga honom: ”Var är din fader?” Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände (hade en klar förståelse av) mig, så skulle ni också känna min Fader.” Dessa ord talade Jesus vid tempelkistan [på det tempelområde där även kvinnorna vistades och där frivilliga offer togs upp], när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep (lade sin hand på) honom, eftersom hans stund inte var inne.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Johannes 8:12-20