Johannes 6:40-71

För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen.” [Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i vers 54. Det antyder att frasen ”äta och dricka Jesu blod” där, har en parallell i ”se och tro” här i vers 40.] Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: ”Jag är brödet som kom ner från himlen.” De sa: ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?” Jesus svarade och sa: ”Sluta att viska (klaga, mumla) [om mig] er emellan. Ingen kan komma till mig om inte Fadern som sänt mig drar (attraherar, leder) honom. Jag ska [sedan] låta honom uppstå på den yttersta dagen. [Det är Fadern som ger längtan i människor att söka Jesus!] För det står i profeterna [Jes 54:13]: ’Alla ska bli undervisade av Gud.’ Alla som lyssnat och lärt av Fadern kommer till mig. Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern. Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror på mig (litar på, lutar sig emot mig), har nu (äger nu) evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Jag är livets bröd. Era förfäder åt manna i öknen, och de dog, men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva.” Då började de judar som var emot Jesus att öppet gräla med varandra [man hade tidigare mumlat, se vers 41] och sa: ”Hur kan denne man ge oss sitt kött att äta?” Jesus sa till dem: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod. Den som ständigt äter (tuggar) mitt kött [nu används ett mer grafiskt ord för att äta än föregående vers, verbformen beskriver också en pågående process] och ständigt dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta (sista) dagen. [Se vers 40.] Mitt kött är äkta (verklig, sann, genuin) mat, och mitt blod är äkta (verklig, sann, genuin) dryck. Den som äter (gång på gång tuggar) mitt kött och dricker mitt blod förblir (är kvar; lever) i mig och jag i honom. På samma sätt som den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, så ska var och en som äter (tuggar; ständigt har sin föda i) mig leva genom mig. Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt.” Detta sa han när han undervisade i synagogan i Kapernaum. Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se vers 66-67] som hörde det sa: ”Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?” [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska ”äta mitt kött och dricka mitt blod”, se vers 53, och lyda det?] Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sa till dem: ”Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)? Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut [i himlen]? Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv). Men det är [fortfarande] några av er som inte tror.” Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom. Jesus fortsatte: ”Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern.” Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom. Då sa Jesus till de tolv: ”Vill inte ni också gå i väg?” Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande]. Vi har trott och vetat (förstått) [både satt vår förtröstan till och haft personlig kännedom om] att du är Guds Helige.” Jesus svarade dem: ”Utvalde jag inte [själv] er tolv? Och en av er är en djävul!” Detta sa han om Judas, Simon Iskariots son. Judas var en av de tolv, men senare skulle han utlämna (förråda) Jesus.