Johannes 15
15
Förbli i mig så bär ni frukt
[Måltiden har just avslutats (Joh 14:31). Jesus och lärjungarna är på väg från det övre rummet inne i Jerusalem till Kidrondalen och Getsemane som ligger strax utanför (Joh 18:1). I följande tre kapitel tar Johannes med ytterligare detaljer från samtalet denna kväll; dessa knyter troligtvis an till platser de passerar längs med vägen. När Jesus lite senare ber för lärjungarna lyfter han sin blick mot himlen, vilket också antyder att de är utomhus (Joh 17:1).
Över porten till templet fanns en utsmyckning i guld som avbildade en vinranka med flera stora druvklasar. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver detta i sina skrifter. Vinstocken var också en symbol på Israels folk och då speciellt deras särställning som Guds egendomsfolk (Ps 80:9; Jes 5:7; Matt 21:33-41). Vanligtvis stängdes portarna till tempelområdet på kvällen, men just på påsknatten var tempelområdet öppet eftersom det fanns så många pilgrimer i staden. Det är alltså möjligt att Jesus och lärjungarna tog den rakaste vägen till Getsemane över tempelområdet. I så fall utspelar sig följande tre kapitel där. Påsken (som de andra stora högtiderna) infaller alltid i mitten av den judiska månaden (den 14:e och 15:e dagen, se 3 Mos 23:5, 6, 34). Eftersom månaderna börjar vid nymåne är det alltid fullmåne under högtiderna (en praktisk detalj som underlättar att röra sig utomhus). Vid klart väder (vilket det oftast är vid den här tiden) glimrar de förgyllda vinrankorna ovanför porten i månljusets sken. Jesus säger att han är den äkta vinstocken, till skillnad från de konstgjorda vinrankorna. Även den prästerliga välsignelsen i kapitel 17 kan då Jesus ha uttalat på just den platsen där folket tog emot översteprästens välsignelse.]
1”Jag är den sanna (äkta, genuina) vinstocken [stammen med dess sav]
och min Fader är vinodlaren (vingårdsarbetaren, jordbrukaren).
2Varje gren i mig som inte bär frukt,
tar han bort (lyfter han upp – gr. airo)
och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt
rensar (tuktar, ansar) han,
så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt.
[Det grekiska ordet airo kan betyda att ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I Joh 20:1 används det om stenen som var borttagen, medan det i Joh 5:8 översätts att lyfta upp om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]
3Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (gr. logos) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er]. 4Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.
5Jag är vinstocken [se vers 1], ni är grenarna.
Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.
6Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.
7Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om ”mina ord” används rhema i plural till skillnad mot vers 3 där det står logos i singular.] 8Min Fader förhärligas (blir upphöjd, prisad) när ni bär rikligt med frukt och [på det sättet visar att ni] blir mina lärjungar.
9Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek! 10Om ni håller mina bud [vill följa mina instruktioner] så kommer ni att förbli (vara kvar) [leva] i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och förblir (är kvar) [alltid lever] i hans kärlek [gr. agape – som är en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek]. 11Detta [allt detta] har jag talat till (sagt) er för att min glädje ska vara i er och [för att] er glädje ska bli fullkomlig (överflödande).
[Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinstocken, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. De som samlar ihop grenarna och kastar dem i elden är troligtvis änglar, se Matt 13:41-43, 49-50. Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se vers 2, 4, 5, 8, 16. Johannes använder samma ord för frukt som han tidigare använt för gröda i Joh 4:36. Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.]
Älska varandra
[Vers 12-17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att ”älska varandra”, se vers 12b-13 och 17b. I vers 14 och 17a används ordet ”befaller”. I vers 15 och 16b är temat relationen med Fadern och centralt finns vers 16.]
12Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er. [Joh 13:34]
13Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]
14Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner).
15Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
16Ni har inte utvalt mig,
utan jag har utvalt er.
Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]
och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
då [resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se vers 7]
ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
17Detta är vad jag befaller (förmanar) er,
att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande].” [Joh 13:34]
Världens inställning
18”Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er. 19Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20Kom ihåg vad jag sa till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer; har inte högre position) än sin herre.
Om de har förföljt (jagat) mig,
kommer de att förfölja er också.
Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,
kommer de också bevara ert ord.
21Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
22Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant ’att missa målet’].
23Den som hatar mig, han hatar också min Fader.
24Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader. 25Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lära [gr. nomos syftar ofta på den första delen i GT (Torah), men här är det helheten och specifikt den tredje delen Skrifterna där Psaltaren ingår] skulle uppfyllas:
De hatade mig utan orsak [citat från Ps 35:19; 69:5].”
Löftet om den helige Ande
26”Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig. 27Men ni vittnar [ju] också, eftersom ni är med mig från början.
Nu markerat:
Johannes 15: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
