Johannes 13

DEL 2 – JESUS VISAR SIN HÄRLIGHET FÖR SINA LÄRJUNGAR (13:1-20:31)

Sista kvällen (13:1-17:26)

[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. vers 3b, 4, 5 osv.]

1Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13:e nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälvisk, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se Joh 19:30] älskade han dem. 2Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång på gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus]. 3Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (dra sig tillbaka) till Gud.

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

[Jesus inleder sin undervisning med att illustrera vad sant ledarskap är genom att utföra en slavs uppgift. Tematiskt finns det också en koppling till hur Maria tidigare smort Jesu fötter, se Joh 12:3.]

4Han [Jesus] reser sig upp från kvällsmåltiden och lägger ifrån sig kläderna och när han sedan tagit (tagit emot) en linnehandduk [en ca 1,5 m lång handduk som hörde till en tjänare], band han den om [knöt han den tätt kring] sig (ordagrant: omgjordade han sig). 5Sedan (efter det) häller (öser, slår) han vatten i ett tvättfat och [han] började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linnehandduken som han hade bundit om sig (ordagrant: med vilken han var omgjordad).

[Efter en dag på dammiga vägar var det nödvändigt att tvätta fötterna och ofta hade husets värd en slav som utförde denna uppgift. Vägarna i Jerusalem var dock stenbelagda och jämförelsevis rena. Pluralformen på kläder i vers 4 visar att Jesus antagligen tog av sig alla yttre plagg och bara hade en tunika på sig, dvs. de kläder en slav bar.]

6Så kommer han [fram] till Simon Petrus, som säger till honom: ”Herre, tvättar du mina fötter?”

7Jesus svarade och sa till honom: ”Vad jag gör förstår (ser, vet) du inte [har du inte en klar förståelse av] nu, men du kommer att förstå (veta) [få personlig kunskap] efter [allt] detta [i och med dessa händelser].”

8Petrus säger [då] till honom: ”Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!” Jesus svarade honom: ”Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig.”

9Petrus säger [då] till honom: ”Herre, [tvätta] inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet.”

10Jesus säger [då] till honom: ”Den som har badat [rengjort hela kroppen] behöver bara tvätta fötterna, hans kropp är [ju] helt och hållet ren (ordagrant: förutom att tvätta fötterna har han inget behov, utan är helt ren). Och ni [mina lärjungar] är rena, men inte alla.” 11För han visste vem som skulle förråda (ordagrant: han hade sett den som utlämnar) honom, på grund av detta sa han: ”Ni är inte alla rena”.

12När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se vers 4] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sa han till dem: ”Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er? 13Ni kallar mig Läraren [Rabbinen, se Joh 1:38] och Herren, och det med rätta (det ni säger är rätt), för det är jag. 14Om nu jag – Herren och Läraren – har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15Jag gav er ett exempel [jag uppvisar något som ska imiteras], för att ni ska (skulle) göra precis som jag gjorde med er. 16Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Slaven (den livegne, tjänaren) är inte större (förmer) än sin herre, inte heller är budbäraren större än den som har sänt honom [Matt 10:24]. 17Om ni vet (har varit medvetna om; har sett) [allt] detta – saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni om ni också gör det [skulle praktisera dessa saker].”

Jesus berättar att han ska bli förrådd

(Matt 26:20-25; Mark 14:17-21; Luk 22:21-23)

18”Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda och utlämna mig] för att Skriften ska fullbordas:

Den som äter brödet med mig

har lyft sin häl mot mig (har vänt sig mot mig, ska förråda mig). [Ps 41:10]

19Jag berättar detta nu, innan det händer, för att när det sker ska ni kunna tro (lita) på att jag är [den jag säger mig vara, ’Jag Är’]. 20Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tar emot (tar till sig, välkomnar) den som jag sänder, tar emot mig, och den som tar emot mig, tar emot honom [Fadern] som har sänt mig.”

21När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska utlämna (förråda) mig.”

22Lärjungarna tittade på varandra, helt förvånade (förbryllade) undrade de vem det var. 23En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords bredvid Jesus. [Antagligen syftar det på Johannes, författaren av detta evangelium. Han var troligen i tonåren och den yngste av lärjungarna. Placeringen tyder på att Jesus tog hand om honom på ett speciellt sätt.] 24Så Simon Petrus gav ett tecken (gestikulerade, nickade) till honom att han skulle fråga Jesus vem det var han talade om. 25Han [Johannes] lutade sig då mot Jesu bröstkorg och frågade honom: ”Herre, vem är det?”

26Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag doppar [i såsskålen].” Så han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27När Judas hade tagit emot brödstycket, kom Satan (motståndaren) in i honom.

Jesus sa till honom: ”Vad du tänker göra, gör det snabbt.”

28Ingen av dem vid bordet förstod varför han hade sagt detta till honom. 29Eftersom Judas hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] trodde några att Jesus sagt till honom: ”köp vad vi behöver till högtiden”, eller att han skulle ge något till de fattiga.

30När Judas hade tagit emot brödet gick han genast ut. Det var natt.

Ett nytt bud – älska varandra

31När nu Judas gått ut sa Jesus: ”Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom. 32Om Gud är förhärligad i honom, ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom på en gång. [När Jesus uppstår ska han genast få sitta på Faderns högra sida.] 33Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion (diminutiv form av teknon), se 1 Joh 2:1], bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sa till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.

34Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21] 35Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek).”

[I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: ”älska din nästa som dig själv”. Det nya här är ”precis som jag älskade er” (se vers 34) istället för ”som dig själv”. Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det nya förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32-33. Se även Rom 12:9-10; Ef 5:1-2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22.]

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

36Simon Petrus frågade honom: ”Herre, vart går du?”

Jesus svarade: ”Dit jag går kan du inte följa mig nu, men du ska följa mig senare.” [Jesus förutsäger att Petrus också ska dö martyrdöden.]

37Petrus sa till honom: ”Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner (kommer att ge) mitt liv för dig.”

38Jesus svarade: ”Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samband med) mig tre gånger.”

[Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]

Nu markerat:

Johannes 13: SKB

Märk

Dela

Kopiera