Jeremia 51
51
1Så säger Herren (Jahveh):
Se, jag ska resa upp mot Babel
och mot dem som bor i Lev-Qamaj [Babylon], en fördärvande vind.
[Namnet Lev-Qamaj är ett kryptogram. Metoden för att kryptera som används är speglade bokstäver. Varje bokstav byts ut mot motsvarande bokstav från andra änden av alfabetet. På svenska skulle det bli innebära att A byts ut mot Ö, B med Ä, C med Å osv. Ett annat exempel finns i Jer 25:26 och Jer 51:41 där Babylon byts ut mot Sheshach.]
2Och jag ska sända främlingar till Babel,
som ska blåsa på henne
och de ska göra hennes land tomt,
för på ondskans dag ska jag vara emot henne runtom.
3Låt bågskytten spänna sin båge mot henne
och låt honom lyfta sig själv upp mot henne i sin pansarskjorta,
och skona inte hennes unga män,
fördärva alla hennes härar fullständigt.
4Och de ska falla ner slagna i kaldéernas land,
och slängas ut på hennes gator.
5För Israel har inte blivit övergivet (blivit en änka)
och Juda av hans Gud (Elohim) av Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
för deras land är fullt av skuld
mot de heliga i Israel.
6Fly från Babels mitt
och rädda varje man sin själ (sitt liv),
bli inte avhuggen i hennes synd,
för det är tid för Herrens (Jahvehs) hämnd,
han ska vedergälla henne.
7Babel har varit en guldskål i Herrens (Jahvehs) hand
som har berusat hela jorden,
folkslagen har druckit av hennes vin,
därför är alla folk dåraktiga (galna).
8Babel har plötsligt fallit och fördärvats,
jämra er över henne,
ta balsam på hennes smärta,
om hon kan bli helad.
9Vi skulle ha botat Babel,
men hon är inte botad,
överge henne och låt oss gå var och en till sitt eget land,
för hennes dom når till himlarna och är upplyft till skyarna.
10Herren (Jahveh) har fört fram vår rättfärdighet,
kom och låt oss återberätta i Sion [Jerusalem]
vad Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har gjort!
11Gör pilarna glänsande,
fyll kogren,
Herren (Jahveh) har väckt anden i medernas kungar,
eftersom hans beslut är emot Babel för att fördärva det.
För det är Herrens (Jahvehs) hämnd,
hämnden för hans tempel.
12Sätt upp ett standar mot Babels murar,
gör väktarna starka (fasta, säkra, tappra),
ställ väktarna (på plats),
gör i ordning bakhåll,
för Herren (Jahveh) har bestämt det
och gjort det som han har talat om Babels invånare.
13Du som bor på många vatten [Babylon låg vid Eufrat, och var omgärdat av vattenkanaler],
överflödar i rikedom,
ditt slut har kommit,
måttet för din girighet.
14Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har svurit vid sig själv:
Jag ska verkligen fylla dig med människor, som med gräshoppslarver,
och de ska häva upp ett rop (härskri) emot dig.
[Vers 15-19 upprepas från Jer 10:12-16; förutom att ”Israel” inte nämns i Jer 51:19. I Jer 10:1-25 är kontrasten mellan avgudarna och Gud; här är den mellan det folkrika Babylons makt och Guds makt.]
15Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
som har etablerat världen med sin vishet
och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Jer 10:12] [Här används det hebr. nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum, se 2 Sam 22:10.]
16Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna,
får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar.
Han gör blixtar till regnets tid
och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
17Helt okänsliga (urskillningslösa som djur) är hela mänskligheten [alla människor som tillverkar eller tillber avgudar] – helt utan kunskap,
alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder,
att hans gjutna avgudar är falska,
det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
18De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
19Jakobs del är inte som dessa,
för han är den som format (skulpterat, designat – hebr. jatsar) allt,
och hans arvedels stam, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
är hans namn.
20Du är min slägga
och stridens vapen
och med dig ska jag förskingra folkslagen,
och med dig ska jag förgöra kungariken,
21och med dig ska jag förskingra hästar och ryttare,
och med dig ska jag förskingra vagnarna och ryttarna som kör dem,
22och med dig ska jag förskingra män och kvinnor,
och med dig ska jag förskingra de gamla männen och de unga,
och med dig ska jag förskingra de unga männen och jungfrurna,
23och med dig ska jag förskingra herden och hans flock,
och med dig ska jag förskingra de äkta männen och hans oxars ok,
och med dig ska jag förskingra styresmän och härskare.
24Och jag ska ge tillbaka till Babel och till alla Kaldéens invånare, all deras ondska som de har gjort i Sion inför dina ögon förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
25Se, jag är emot dig fördärvande berg,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som fördärvar hela jorden,
och jag ska sträcka ut min hand över dig
och rulla ner dig från klipporna
och ska göra dig till ett bränt berg.
26Och från dig ska man inte ta en sten till ett hörn (en hörnsten),
inte en sten till grunden (en grundsten),
utan du ska vara öde för alltid,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
27Res upp ett banér i landet,
blås shofar bland folkslagen,
förbered folkslagen mot henne,
kalla samman mot henne kungarikena från Ararat, Minni och Ashkenaz.
Utse en härförare (general, marskalk) mot henne,
låt hästarna komma upp som de lurviga gräshoppslarverna.
28Avskilj länderna mot henne,
Medernas kungar och deras ämbetsmän,
och alla deras styresmän
och alla länder i hans välde.
29Och landet skakar och är i vånda,
för Herrens (Jahvehs) planer verkställs mot Babel
för att göra Babels land öde,
utan invånare.
30Babels mäktiga män (hebr. ish gibbor) upphör att strida,
de stannar i sina fästningar,
deras mäktiga har misslyckats,
de har blivit som kvinnor,
hennes boning är eldhärjad,
hennes bommar är sönderbrutna.
31En löpare springer för att möta en annan löpare,
och berätta till den mötande att berätta [från alla håll kommer budbärare],
för att berätta för Babels kung
att hans stad är intagen i varje kvarter.
32Vadställena är belägrade,
och palatsen är nedbrända i eld
och stridsmännen är livrädda.
33För så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) Israels Gud (Elohim):
Babels dotter är som en tröskplats
vid tiden när den trampas,
lite till och tiden för skörd kommer till henne.
34Nebukadnessar, Babels kung har slukat mig,
han har krossat mig,
han har satt ner mig som ett tomt kärl,
han har slukat mig som en drake,
han har fyllt sitt gap med mina läckerheter,
han har tvättat mig ren (tagit allt ifrån mig, berövat mig på allt).
35Våldet som utövats mot mig ska komma över Babel,
säger Sions invånare,
och mitt blod ska komma över Kaldéernas invånare,
säger Jerusalem.
36Därför säger Herren (Jahveh) så:
Se, jag ska föra din talan
och ta hämnd för din räkning,
och jag ska torka upp hennes hav
och göra hennes källa torr.
37Och Babel ska bli högar,
en boplats för schakaler,
en häpnad och ett fräsande,
utan invånare.
38De ska ryta tillsammans som unga lejon,
de ska morra som lejonungar.
39Med deras hetta ska jag göra i ordning deras fest
och jag ska göra dem berusade,
så att de får kramp och sover en evig sömn
och inte vaknar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
40Jag ska föra ner dem som lamm till slakten,
som baggar med getabockar.
41Hur har Sheshach [Babylon; ett kryptorgram, se Jer 25:26; 52:2] tagits,
och hela världens beröm tystnat?
Hur har Babel blivit till häpnad
bland folkslagen?
42Havet har kommit upp över Babel,
hon är täckt med dess översvallande vågor.
43Hennes städer har blivit öde,
ett torrt land och en öken,
ett land där ingen man bor
och ingen människas son går förbi.
44Och jag ska straffa Bel i Babel,
och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat,
och folkslagen ska inte längre fly till honom,
Babels mur har fallit.
45Mitt folk, gå ut från hennes mitt och rädda er själva,
var man från Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
46Och låt inte ditt hjärta bli modfällt,
frukta inte för ryktet som ska höras i landet,
för ett rykte ska komma ett år och efter det ett annat år ett (nytt) rykte,
och våld i landet, härskare mot härskare.
47Därför, se, dagar kommer
då jag ska döma Babels skurna avgudar
och hela hennes land ska skämmas,
och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
48Då ska himlarna och jorden och allt som är i dem
sjunga av glädje över Babel,
för tillspillogivarna ska komma till henne från norr
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
49Som Babel har fått Israels slagna att falla,
så ska Babels slagna i hela landet falla.
50Ni som har flytt svärdet,
gå, stå inte still,
kom ihåg Herren (Jahveh) från långt borta
och låt Jerusalem komma i ert sinne.
51Vi skäms
eftersom vi har hört förebråelser,
förvirring har täckt våra ansikten,
för främlingar har kommit in i
Herrens (Jahvehs) helgedoms hus.
52Därför, se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)
när jag ska döma över hennes skurna avgudabilder,
och genom hela hennes land
ska de skadade stöna.
53Fast Babel höjer sig upp till himlarna,
och hon befäster sin styrkas höjder,
ska likväl tillspillogivarna från mig komma till henne,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
54Lyssna, ett rop från Babel
och stor ödeläggelse från Kaldéernas land.
55För Herren (Jahveh) tillspilloger Babel
och fördärvar hennes stora röst,
och deras vågor ryter som många vatten,
ljudet av deras röst är tydlig.
56För tillspillogivaren har kommit över henne, över Babel,
och hennes mäktiga män är tagna,
deras bågar är förskingrade,
för Herren (Jahveh) är en gengäldande Gud (El)
han ska kompenserande kompensera.
57Och jag ska berusa hennes furstar och hennes visa män,
hennes styresmän och hennes härskare och hennes mäktiga män,
och de ska sova en evig sömn
och inte vakna,
förkunnar (säger, proklamerar) Konungen vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
58Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Babels breda murar ska bli fullständigt omstörtade,
och hennes höga portar ska bli brända i eld,
och folket ska anstränga sig fåfängt,
och länderna oroar sig för elden (alla försöker släcka elden men den låter sig inte släckas).
59Detta ord befallde profeten Jeremia Seraja, Nerijas son, Machsejas son, när han gick med Juda kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till Babel i hans 4:e regeringsår. Seraja var kvartermästare (ordagrant: chef för viloplatsen) [han ansvarade för lägerplatsen under kunges resor]. 60Och Jeremia skrev i en bok allt det onda som ska komma över Babel, alla dessa ord som är skrivna om Babel. 61Och Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babel, se till att du läser alla dessa ord 62och säg: Herre (Jahveh) du har talat om denna plats för att hugga av den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid. 63Och det ska ske när du har gjort slut på läsandet av denna bok att du ska binda en sten vid den och kasta den mitt i Eufrat, 64och du ska säga: Så ska Babel sjunka och ska inte resa sig igen för all den ondska som jag ska föra fram över henne, och de ska bli utmattade.”
Så långt är orden av Jeremia (här slutar Jeremias ord).
[Denna fras formar en inramning med inledningen, se Jer 1:1.]
Nu markerat:
Jeremia 51: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln