Jeremia 38
38
Jeremia kastas i en cistern för att dö
1Och Shefatja, Matans son, och Gedaljaho, Pashchors son, och Jochal, Shelemjahos son, och Pashchor, Malkijahs son hörde orden som Jeremia talade till hela folket och han sa: 2”Så säger Herren (Jahveh): Den som är kvar i denna stad ska dö för svärdet, genom hungersnöd och av pesten, men den som går ut till kaldéerna ska leva, och hans liv ska bli som ett byte för honom och han ska leva. 3Så säger Herren (Jahveh): Denna stad ska med säkerhet bli given i händerna på Babels kungs armé, och han ska ta den.”
4Och furstarna sa till kungen: ”Låt denna man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denna man söker inte folkets bästa utan skadar dem.”
5Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho) kungen sa: ”Se, han är i er hand, för kungen är inte den som kan göra något mot er.”
6Och de tog Jeremia och kastade honom i kungens son Malkijahos [här används en längre form av namnet Malikijah, se vers 1] vattencistern som fanns på vaktgården, och de firade ner honom med ett rep. Men i vattencisternen fanns inget vatten utan gyttja, och Jeremia sjönk i gyttjan.
7Eved-Melech, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan och delar av Etiopien], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Sidkia] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol], 8så Eved-Melech lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen och sa: 9”Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem].”
10Kungen gav då kushiten Eved-Melech denna befallning: ”Ta med dig 30 män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.”
11Så Eved-Melech tog med sig männen men gick först in i kungens hus till ett rum [förråd] under skattkammaren. Där tog han några trasor och gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. 12Kushiten Eved-Melech ropade till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna i armhålorna [som vaddering och skydd] under repen!”
Jeremia gjorde som han blivit tillsagd, 13och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia var tvungen att stanna på vaktgården [som fånge].
Samtal med trolösa Sidkia
14Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), kungen sände och tog profeten Jeremia till sig i den tredje ingången som var i Herrens (Jahvehs) hus och kungen sa till honom: ”Jag ska fråga dig en sak, göm ingenting för mig.”
15Och Jeremia sa till Sidkia: ”Om jag berättar det för dig, ska du då inte med säkerhet döda mig? Och om jag ger dig råd lyssnar du inte till mig.”
16Och Sidkia, kungen gav sin ed i hemlighet till Jeremia och sa: ”Herren (Jahveh) lever som har gjort till oss dessa själar (låtit oss leva). Jag ska inte döda dig och jag ska inte ge dig i dessa mäns hand som står efter ditt liv.”
17Och Jeremia sa till Sidkia: ”Så säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim): Om du går ut till Babels kungs furstar, då ska du (din själ) leva och denna stad [Jerusalem] ska inte brännas i eld, och du ska leva, du och ditt hus. 18Men om du inte går ut till Babels kungs furstar, då ska denna stad bli given i kaldéernas hand och de ska bränna den i eld och du ska inte kunna fly från deras hand.”
19Och Sidkia, kungen sa till Jeremia: ”Jag är rädd för judarna som har avfallit till kaldéerna, ifall de ger mig i deras hand och de hånar mig.”
20Och Jeremia sa: ”De ska inte ge dig. Lyssna, jag ber dig, till Herrens (Jahvehs) röst i det som jag talar till dig, så ska det bli väl med dig och din själ ska leva. 21Men om du vägrar att gå ut, detta är Herrens (Jahvehs) ord som han har visat mig: 22Se, alla kvinnor som har lämnat Juda kungs hus ska bli bortförda till Babels kungs furstar och dessa kvinnor ska säga:
Dina [så kallade] nära vänner (ordagrant: dina bräckliga fridsmänniskor eller bräckliga människor av din shalom) [Jer 20:10] har förlett dig
och övervunnit dig.
Dina fötter har sjunkit ner i gyttjan
och de har vänt tillbaka [dina vänner har övergett dig].
23Och de ska föra ut alla dina fruar och dina barn till kaldéerna, och du ska inte kunna fly ur deras hand utan bli tagen av Babels kungs hand och du ska förorsaka att denna stad blir bränd i eld.”
24Då sa Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till Jeremia: ”Låt ingen man få veta dessa ord och du ska inte dö.” 25Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: ”Berätta för oss vad du har talat till kungen och vad kungen talat till dig, dölj det inte från oss, och vi ska inte döda dig”, 26då ska du säga till dem: ”Jag lade fram min bön inför kungen att han inte skulle låta mig återvända till Jehonatans hus för att dö där.”
27Och alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, och han berättade för dem efter alla dessa ord som kungen befallt honom. Och de slutade tala med honom, för ärendet avhördes inte.
28Och Jeremia bodde på vaktgården till den dag Jerusalem blev intaget. Och det skedde när Jerusalem togs
Nu markerat:
Jeremia 38: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln