Jeremia 31
31
1På den tiden, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ska jag vara Gud (Elohim) för Israels alla familjer, och de ska vara mitt folk [Jer 30:22].
Israel ska bli upprättat och tillsammans med Juda ska de prisa Gud
2Så säger Herren (Jahveh): ”Folket som lämnades av svärdet, har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i öknen, dit jag gick för att ge Israel vila.” 3Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahveh) för mig:
Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
4Jag ska upprätta dig (bygga upp dig),
och du ska bli återupprättad, du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta upp din tamburin,
och dra ut i dans bland dem som är glada.
5Än en gång ska du få plantera vingårdar,
på Samariens berg.
De som planterar dem,
ska själva njuta av frukten.
6Det kommer en dag,
när väktarna på Efraims bergsbygd ropar:
Kom, låt oss gå upp till Sion
upp till Herren, vår Gud (Jahveh Elohim).
7För så säger Herren (Jahveh):
Sjung med glädje för Jakob,
och ropa vid nationernas huvud [Israel],
kungör, prisa och säg:
”Herre (Jahveh), fräls ditt folk, Israels kvarleva.”
8Se, jag ska föra dem från länderna i norr,
och samla dem från jordens yttersta hörn,
med dem de blinda och de lama [Jes 35:5-6; Mika 4:6-8],
gravida kvinnor och hon som föder tillsammans med barn,
en stor skara ska återvända hit.
9De ska komma tillbaka gråtande [i ånger för tidigare synder],
under bön om nåd (oförtjänt kärlek) ska jag föra dem tillbaka.
Jag ska leda dem längs med vattenbäckar [Ps 23:2],
på en jämn väg där de inte ska stappla.
Jag ska göra detta eftersom jag är en fader för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
10Lyssna till Herrens (Jahvehs) ord, ni hednafolk,
berätta det i avlägsna kustländer.
Säg: ”Han som skingrade Israel ska också samla det,
och bevara det som en herde håller ihop (föder, beskyddar) sin hjord.”
[4 Mos 27:17; 2 Sam 7:7; Ps 78:70-72; Hes 34]
11För Herren (Jahveh) har befriat Jakob
och återlöst (friköpt) honom från den som var starkare än han.
12De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahveh) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
13Då ska unga flickor dansa i glädje,
också unga män och gamla män ska tillsammans stämma in i glädjen.
Jag ska vända deras sorg till jubel,
jag ska ge dem tröst och glädje efter smärtan. [Ps 30:12-13; 126]
14Och jag ska mätta prästernas själar med det feta [de bästa delarna från offret],
och mitt folk ska bli mätt av min godhet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
15Så säger Herren (Jahveh):
”En röst (ett rop) hörs i Rama [betyder: ”höjd”; kan även syfta på Betlehem],
sorgesång (klagan) och bitter gråt,
Rakel gråter över sina söner,
hon vägrar att låta sig tröstas över sina söner,
för de är (finns) inte (hennes barn är borta).” [Matt 2:18]
[Rama ligger 8 km norr om Jerusalem där enligt en tidig tradition också Rakel är begravd, se 1 Sam 10:2 (en annan tradition placerar graven just norr om Betlehem, se 1 Mos 35:19). Rakel, som var gift med Jakob, var länge barnlös men fick till sist två barn, Josef och Benjamin. Hennes barnbarn, Efraim och Manasse, är de stora norra israeliska stammarna. Jeremia använder nu en metaforisk bild över hur hon gråter över hennes älskade ”barn” som hade blivit tillfångatagna och bortförda till Assyrien 722 f.Kr.]
16Så säger Herren [till henne]:
Håll tillbaka din klagan (sorgerop),
och fäll inga fler tårar,
för du ska få din lön [din genuina ånger har gett resultat],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
Dina barn ska återvända från fiendelandet.
17Ja, det finns hopp för dina efterkommande (din framtid),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Dina barn ska återvända till deras eget land.
18Jag har verkligen hört Efraim begråta sig själv:
Du har tuktat mig och jag är tuktad,
som en otämjd kalv [Hos 10:11],
vänd på mig så jag blir omvänd,
för du är Herren min Gud (Jahveh Elohim).
19Sannerligen, efter att jag blivit omvänd,
ångrade jag mig och efter att jag fått insikt (intim kunskap) slog jag mig på höften,
jag skämdes och var även förödmjukad
eftersom jag bar min ungdoms förebråelser.
20Är Efraim en kär son för mig?
Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt inre [mitt hjärtas strängar vibrerar] efter honom,
jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
21Sätt upp vägmärken åt dig,
gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
återvänd till dessa dina städer.
22Hur länge ska du vända dig bort,
du avfallna dotter?
Herren (Jahveh) har skapat något nytt på jorden –
en kvinna ska omsluta (omringa) en stridsman (en man i sina bästa år).
23Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud: Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
Må Herren (Jahveh) välsigna dig [4 Mos 6:24],
du rättfärdighetens boning,
du heliga berg.
24I den ska Juda [landsbygd] och alla dess städer leva tillsammans [i fred och trygghet]
– jordbrukare (de som plöjer) och herdar [de som vandrar] med boskapshjord.
25För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos)
en försmäktande (trött) själ,
och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande]
fyller (mättar) jag [på nytt].
[Här finns en kiasm där själens (hebr. nefesh) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även Ps 23:2-3; Matt 5:6; 11:28-29; Joh 7:37-38.]
26Här vaknade jag och såg mig omkring, och min sömn hade gjort mig gott. [Det går att se den här versen som om Jeremia fått detta budskap, från Jer 30:1, som en dröm. Det kan också spegla de som återvänt och nu kan sova gott om natten i trygghet.]
[Nu följer tre sektioner som alla börjar med samma fras: ”Se, dagar ska komma”, se vers 27, 31, 38.]
27Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur. 28Och det ska ske att som jag har vakat över dem [Israel och Juda, se Jer 1:12] för att rycka upp och bryta ner och omstörta och fördärva och hemsöka, så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera [Jer 1:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 29I de dagarna ska man inte längre säga:
”Fäderna har ätit sura (omogna) druvor
och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]?”
30Var och en ska dö i (på grund av) sin egen synd, alla människor som äter sura druvor, hans tänder ska bli dåliga. [Klag 5:7; Hes 18:2]
31Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska skära (sluta) ett förnyat förbund med Israels hus
och med Juda hus;
32inte ett sådant förbund som jag skar
med deras fäder
den dagen då jag tog dem vid handen
för att föra dem ut ur Egypten.
För så mycket som de bröt mitt förbund,
var jag likväl deras man (make),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
33Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
jag ska ge min undervisning (hebr. Torah) i deras inre,
och över deras hjärtan ska jag skriva den [Joel 2:28-29; Hes 36:26],
och jag ska vara deras Gud (Elohim)
och de ska vara mitt folk,
34och de ska inte längre undervisa varje man sin granne
och varje man sin bror och säga: ”Lär känna Herren (Jahveh)”,
för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig,
från den minste av dem till den störste,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
för jag ska förlåta deras överträdelser
och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
35Så säger Herren (Jahveh):
”Vem har gett solen
till ljus som dagen,
och direktiven till månen och stjärnorna
till att lysa om natten [1 Mos 1:14-18],
vem rör upp havet
så att dess vågor ryter?
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
36Om denna förordning upphör inför mitt ansikte,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då ska också Israels säd upphöra
att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar.”
37Så säger Herren (Jahveh):
”Om himlarna därovan kan mätas
och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
då ska jag också förskjuta hela Israels säd
för allt som de har gjort”,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
38Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då staden [Jerusalem] åter ska byggas upp till Herren (Jahveh), från Chananels torn (”Guds-favör-torn” – hebr. migdal chananel) [Neh 3:1; 12:39; Sak 14:10] till Hörnporten [2 Kung 14:13; 2 Krön 25:23; 26:9; Sak 14:10]. 39Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder ”rytande”]. 40Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [2 Krön 23:15; Neh 3:28], ska vara helgat åt Herren (Jahveh). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt.
Nu markerat:
Jeremia 31: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln