Domarboken 3
3
1Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahveh) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan, 2bara så att [alla nya] generationerna av Israels söner skulle veta och lära sig strida, åtminstone de som tidigare inte visste något om det:
3De fem filisteiska furstarna [för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3],
och alla kanaanéer [generell term för folkslagen i landet]
och sidonierna [folk från Fenikien, med städerna Tyros och Sidon, se Dom 1:31; 1 Mos 10:15]
och hivéerna [1 Mos 34:2] som bodde i Libanons berg
från berget Baal-Hermon [Jos 11:17] till Lebo Chamat [hebr. lebo betyder ”ingång” och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor].
[Filistéerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se 1 Mos 10:13-14; 4 Mos 24:24; Jer 47:4; Amos 9:7). Dessa fem städer/riken (kallas ibland filistéernas pentapolis, från grekiska ordet för fem och stad, jfr de tio städerna som kallas dekapolis i NT, se Matt 4:25) hade ett gemensamt stadsförbund och var Israels fiende, se 1 Sam 6:16-18.]
4De var där för att pröva Israel genom dem för att veta om de lyssnar till Herrens (Jahvehs) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som han befallt (hebr. tsavah) deras fäder genom Moses hand.
Sammanfattning
5Och Israels söner bodde bland
kanaanéerna – hettiterna och amoréerna och perisséerna och hivéerna och jevusiterna,
6och de tog deras döttrar till hustrur och gav sin egna döttrar till deras söner och tjänade deras gudar. [Jämfört med uppräkningen i 5 Mos 7:1 nämns inte girgasiterna. Mose hade tydligt varnat att inte ingå förbund med dessa folk, se 5 Mos 7:2-5.]
Huvudinnehåll (3:7-16:31)
[Domarboken går i kronologisk ordning igenom de tolv domarna som verkade under denna tidsperiod. Här i Domarboken skapas sju sektioner. Sju ledare (de mest framträdande) beskrivs i detalj, medan de övriga fem bara omnämns i förbifarten. Gideon är den fjärde (av de sju som beskrivs utförligt) vilket gör att i det kiastiska mönstret är han den centrala domaren. Här finns också hans son beskriven, som inte var domare, utan kung, se Dom 9:6. Varje hebreiskt namn har också en betydelse. Gideon betyder t.ex. genombrott.
1. Otniel – Guds lejon (Dom 3:7-11)
2. Ehud – enhet (Dom 3:12-30)
3. Shamgar – svärd (Dom 3:31)
4. Deborah – bi och fackla/ljus (Dom 4:1-5:3)
5. Gideon – genombrott (Dom 6:1-8:32)
– Gideons son Avimelech – kungens far (Dom 8:33-9:57)
6. Tola – mask/karmosinröd (Dom 10:1-2)
7. Jair – han ger ljus (Dom 10:3-4)
8. Jefta – han öppnar (Dom 10:6-12:7)
9. Ivtsan – deras vithet (Dom 12:8-10)
10. Elon – ek/mäktig (Dom 12:11-12)
11. Abdon – slaveri/förtryck (Dom 12:13-15)
12. Simson – som solen (Dom 13:1-16:31)
Varje sektion följer ett liknande mönster med inledande förtryck, Herrens ingripande och därefter upphör förtrycket.]
Otniel – den första domaren
Inledande förtryck
7Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och glömde Herren sin Gud (Jahveh Elohim) och tjänade baalerna och aserorna. 8Därför upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot Israel och han gav dem i Aram-Naharaims kung Koshan-Rishataims hand, och Israels söner tjänade Koshan-Rishataim i 8 år.
Herrens ingripande
9Och när Israels söner ropade till Herren (Jahveh) reste Herren (Jahveh) upp en frälsare (räddare) åt Israels söner som räddade dem – Otniel [Guds lejon], Kenaz son, Kalebs yngre bror.
Slut på förtrycket
10Och Herrens (Jahvehs) Ande kom över honom och han dömde Israel, och han gick ut i strid och Herren (Jahveh) gav Arams kung Koshan-Rishataim i hans hand och hans hand segrade mot Koshan-Rishataim. 11Och landet hade ro i 40 år. Sedan dog Otniel, Kenaz son.
[Frasen ”Herrens Ande kom över honom” i vers 10 återkommer ytterligare fyra gånger i boken, se Dom 6:34; 11:29; 14:19; 15:14. I GT kommer Anden över människor för att få kraft att utföra Guds uppdrag. Uttrycket återkommer även om kungar, se 1 Sam 11:6; 16:13-14]
Ehud – den andra domaren
Inledande förtryck
12Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, och Herren (Jahveh) styrkte Eglon [betyder: ”lik en kalv” och liknar också ordet för rund/rundad], Moabs kung, mot Israel, eftersom de hade gjort det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon.
[Moabiterna nämns inte bland folken som Herren hade låtit finnas kvar för att pröva israeliterna, se vers 3-6. Moabiterna härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han ”ätit och druckit”, se 1 Mos 19:30-38. Namnet Eglon betyder ”lik en kalv” på hebreiska, och är snarlikt ordet agol som betyder rund eller rundad. Ingen israelit kunde undgå att lägga märke till den karikatyriska beskrivningen av Eglon som blir en clownliknande figur. I vers 17 används det hebreiska bari, som beskriver fet gödboskap, och här med en förstärkning som beskriver honom som ”enormt fet”. Varje gång hans namn förekommer i vers 12-17 beskrivs han som ”Moabs kung”, men efter vers 20 undviker författaren den titeln. Denne man var ”någon” under de 18 år han regerade, men reduceras sedan till en namnlös ”han” som dör en förnedrande död.]
13Han [Eglon] samlade till sig Ammons och Amaleks söner och han gick och slog Israel och de besatte Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3]. 14Och Israels söner tjänade Eglon, Moabs kung, i 18 år.
Herrens ingripande
15Men när Israels söner ropade till Herren (Jahveh) reste Herren (Jahveh) upp en frälsare (räddare), Ehud, Geras son, Benjamins son, en vänsterhänt man, och Israels söner sände en gåva med honom till Eglon, Moabs kung.
[Namnet Benjamin betyder ordagrant ”högra handens son”. Författaren noterar att Ehud var vänsterhänt, en egenskap som skulle visa sig avgörande för utgången i denna berättelse, se vers 16 och 21. Benjaminiterna var kända för sin skicklighet att använda slungor med sin vänstra hand (Dom 20:16).]
16Och Ehud gjorde ett tveeggat svärd för honom [sig själv eller för Eglon], en aln långt [45 cm], och han fäste det under sina kläder på sin högra sida. [Eftersom de flesta var högerhänta, såg det ut som om Ehud var obeväpnad eftersom han inte hade vapnet på sin vänstra sida. Vapnet behövde vara tillräckligt långt för att kunna döda Eglon, som var en stor man, och tillräckligt nätt för att kunna gömmas under kläderna.] 17Och han erbjöd gåvan till Eglon, Moabs kung. Eglon var en mycket välgödd (ordagrant ”fet/stor överflöd/mer/mycket” – hebr. bari meód) man. [Samma uttryck används om de sju feta korna i Josefs dröm, se 1 Mos 41:1-4.]
Ehud lämnar palatset – sedan han gett Eglon gåvan
18När han avslutat överlämnandet av gåvan skickade han ut folket som burit gåvan. 19Men själv vände han tillbaka från stenbilderna (de ingraverade bilderna) [stenstod eller ingraverad text på en sten; markerade kanske gränsen mellan Efraim/Benjamin, eller syftar på de tolv stenarna som Josua satte upp, se Jos 4:19-20] som var i Gilgal och sa: ”Jag har ett hemligt ärende till dig, o kung”.
Och han sa: ”Var tysta!” Och alla som stod hos honom gick ut från honom.
Herren ger seger
20Ehud kom då till honom och han satt för sig själv, ensam i sitt svala övre rum. Och Ehud sa: ”Jag har ett ord (budskap; en sak, något – hebr. davar) från Gud (Elohim) till dig” Och han reste sig från sin stol. 21Och Ehud drog fram sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra höft och drev in det i hans buk. 22Även skaftet följde med in efter bladet och fettet omslöt bladet, för han drog inte ut svärdet från hans buk, och avföring kom ut.
Ehud lämnar palatset – sedan han dödat Eglon
23Sedan gick Ehud ut genom balkongen (hebr. misderon; ordet kommer från ceder och kan antyda ”rummet över takbjälkarna”) och stängde dörrarna till det övre rummet om honom och låste dem. 24När han hade gått kom hans tjänare och de såg och se, dörrarna till det övre rummet var låsta och de sa: ”Han är säkert på toaletten (ordagrant: ”täcker sina fötter”, dvs. med sin mantel) i det inre (privata) svala övre rummet”. [Tjänarna kände också säkert lukten, och ville inte störa. Se även 1 Sam 24:4 där samma uttryck används av Saul.] 25Och de väntade tills de skämdes, men se, han öppnade inte dörrarna till det övre rummet. Därför tog de nycklarna och öppnade, och se, deras herre hade fallit ner död på golvet (marken). 26Och Ehud flydde medan de dröjde kvar och hade passerat förbi stenbilderna [se vers 19] och flydde till Seira. [Troligtvis ett skogsområde i sydöstra Efraims bergsbygd, där det var lätt att gömma sig.]
Ehuds andra tur ner till Jeriko
27Och det skedde, när han kommit [hem], att han blåste i en shofar i Efraims berg [för att samla dem till strid]. Då kom Israels söner ner med honom från bergsbygden, och han var framför dem [Ehud tog täten]. 28Och han sa till dem: ”Följ efter mig för Herren (Jahveh) har gett era fiender moabiterna i er hand.”
Slut på förtrycket
Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen [strax norr om Döda havet] mot (mitt emot) moabiterna, och tillät ingen att gå över. [Vadställena vid Jordanfloden var en strategisk position att besitta, se även Jos 2:7. Detta hindrade moabiternas styrka väster om Jordan att få förstärkning, och hindrade också deras reträtt. Liknande strategi används i Dom 12:5-6 när Jefta strider mot efraimiterna och i Ramses II:s beskrivning av striden om Kadesh mot hettiterna 1285 f.Kr.] 29Och de slog i Moab vid den tiden omkring 10 000 män, varje frisk man och varje stridsman, inte en enda man flydde (lyckades fly). 30Moab kuvades den dagen under Israels hand och landet hade ro i 40 år.
Shamgar
31Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.
Nu markerat:
Domarboken 3: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln