Jesaja 7
7
Krig mot Aram (Syrien)
1Det hände under Achaz dagar, son till Jotham, son till Ussia (hebr. Uzzijaho), Juda kung [735-715 f.Kr.], att kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Peqach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] gick upp till Jerusalem för att kriga mot det. [2 Kung 16:5-18; 2 Krön 28:16-21]
2Och det blev berättat för Davids hus [kung Achaz och hela hans kungahus] och man sa: ”Aram har lägrat sig i Efraim.” Då började hans [Achas] hjärta, liksom hans folks hjärtan att skaka, som träden i skogen skakar när det blåser.
3Sedan sa Herren (Jahveh) till Jesaja: ”Gå ut nu och möt Achaz, du och Shear Jashov [som betyder: ’en kvarleva ska återvända’], din son. Vid slutet på akvedukten [2 Kung 18:17] vid den övre dammen, på huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades], 4och säg till honom: Var vaksam (skydda och bevara dig själv) och var stilla (lugn, tyst). Du ska inte frukta och inte bli försagd för dessa två stubbar med pyrande eld, på grund av den brinnande vreden hos Retsin från Aram, inte heller för Remaljahos son. 5Eftersom Aram har planerat att skada dig tillsammans med Efraim, och Remaljahos son säger: 6’Låt oss gå upp mot Juda, terrorisera dem och dela upp dem för oss själva, och utse Tabeels son till kung i dess mitt.’ 7Så säger Herren, Herren (Adonaj Jahveh):
Det ska inte inträffa (ska; ordagrant: ”resa sig”),
det ska inte ske.
8För Damaskus är Arams huvud och Damaskus huvud är Retsin. Innan 65 år har gått ska Efraim brytas ner och inte vara ett folk.
9Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det.”
10Herren talade ytterligare till Achaz [kungen över Juda] och sa: 11”Begär ett tecken från Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). Begär det nerifrån djupet (Sheol) eller uppifrån höjden” [Gud uppmanar honom att begära något utöver det vanliga, han får fråga efter något mirakulöst. Gud vill att han väljer honom.]
12Men Achaz svarade: ”Jag vill inte fråga eller pröva Herren (Jahveh).” [Detta var en falsk ödmjukhet, den egentliga orsaken var att han redan hade slutit förbund med Assyrien och deras gudar. Allt silver och guld i templet hade han skickat dit som en gåva för att de skulle beskydda honom. Han hade även offrat sin egen son till avgudar, se 2 Kung 16:1-9.]
13Då sa Jesaja: ”Lyssna nu noga, Davids ätt [kung Achaz och hela hans kungahus]! Är det inte illa nog att ni prövar människors tålamod [med förtryck och tyranni], ska ni också pröva min Guds tålamod [med hyckleri, avgudadyrkan och otro]? 14Därför ska Herren (Adonaj) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan – hebr. almah) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss).
[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. I sin samtid syftar detta ord på att en ung kvinna ska få en son, och innan pojken blivit mer än 2-3 år gammal kommer fienderna att ha besegrats av Assyrien. Inom judendomen blev denna vers också en profetia om kung Hiskias födelse, och även om en framtida Messias. Matteus kopplar denna profetia tydligt till Jesus och citerar Septuaginta (den grekiska översättningen av GT) som använder gr. parthenos som betyder oskuld, se Matt 1:23.]
15Smör (ost, tjock mjölk – hebr. chema) och honung [den vanliga födan för små barn] ska han äta tills han förstår (när han vet) att vägra det onda och välja det goda [5 Mos 1:39]. 16Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet. 17Herren (Jahveh) ska ge sådana dagar över dig, och över ditt folk och över dina fäders hus, som aldrig har kommit sedan dagen då Efraim skildes från Juda, kungen från Assyrien.”
18På den dagen ska Herren (Jahveh) vissla på [kalla på, se Jes 5:26] sin fluga vid Nilens källor i Egypten och biet i Assyriens land. [Singular för fluga och bi används, vilket visar att det i sig inte är en hel armé utan något som irriterar. Metaforerna är väl valda, för assyrierna som symboliseras av ett bi var mycket mäktigare och farligare än egyptierna som symboliseras av en fluga.] 19Sedan ska de komma, allesammans [både flugor och bin – egyptier och assyrier], och ska bygga sina bon i de djupa flodfårorna (wadis) och i klippskrevorna och i törnbuskarna och i alla vattenhål. 20På den dagen ska Herren (Adonaj) raka, med en rakkniv från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget.
21På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får, 22och från den rikliga mjölkmängden som de ger, ska han äta gräddmjölk (fet mjölk, smör, ost), för alla som är kvar i landet ska äta gräddmjölk (smör, ost) och honung. 23På den dagen ska det bli så att på varje plats där det fanns 1 000 vinrankor (värda) 1 000 silver shekel [11,5 kg] ska det (istället) växa tistel och törne. 24Med pil och båge ska man komma dit, eftersom landet ska vara tistel och törne. 25På alla kullar som sköttes med hackan, ska du inte längre gå av rädsla för tistel och törne. Istället ska det vara (en plats) för betande oxar och kringströvande får.
Nu markerat:
Jesaja 7: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln