Jesaja 63
63
[Profeten öppnar med frågan vem är det som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se Jes 34:6. Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se Jes 63:2, 3; Nah 2:3; Upp 19:13.]
1Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]
med högröda kläder från Botsra [betyder: fårfålla/fästning; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
ståtlig i sin storhet och styrka?
”Det är jag, som talar i rättfärdighet,
mäktig att frälsa.”
2”Varför är din dräkt röd
och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?”
3”Jag ensam har trampat min vinpress
och av folket var det ingen som var med mig.
Jag trampade dem i min vrede,
ja, jag trampade dem i min vrede
och i mitt raseri förtrampade jag dem.
Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad
så att jag sölade ner hela min dräkt.
4Hämndens dag som var i mitt hjärta
och året för min återlösning har kommit.
5Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp
och jag förvånades att det inte fanns någon som stödde mig.
Därför har min egen arm gett mig frälsning
och mitt raseri har understött mig.
6Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna med mitt raseri
och jag utgöt deras hjärtans blod (livsande) över jorden.”
7Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet),
Herrens lovprisning [pluralis],
över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss
och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,
riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis].
[Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]
8För han säger: ”Sannerligen, de är mitt folk,
barn (söner) som inte ska behandlas falskt;”
så blev han deras frälsare.
9I all deras plåga, var han plågad
och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I hans kärlek och i hans medlidande återlöste han dem
och han lyfte upp dem och bar dem
alla deras dagar för evigt.
[Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som döljer hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]
10Men de gjorde uppror
och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
han själv stred mot dem.
11Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
sin helige Ande i deras mitt?
12Vad fick hans härliga arm
att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
för att ge honom ett evigt namn?
13Som ledde dem genom djupen,
som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
14Som boskapen som går ner till dalen,
får Herrens (Jahvehs) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
för att göra ditt namn ärat.
15Se ner från himlarna och skåda
från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim), den undanhålls för mig.
16För du är vår Fader,
för Abraham kände oss inte
och Israel hyllade oss inte.
Du, Herre (Jahveh), är vår Fader
vår Återlösare från evighet är ditt namn.
17Herre (Jahveh), varför får du oss att ta fel på dina vägar
och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för din tjänares skull,
arvet från dina stammar.
18För en kort tid fördrevs ditt heliga folk
[alt. översättning: ”För en kort tid ägde ditt heliga folk det”],
våra vedersakare trampade ned din helgedom.
19Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.
Nu markerat:
Jesaja 63: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln