Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [Ps 39:5],
en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta]
och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad).
Människor vände bort sin blick från honom,
han var föraktad och utan värde i våra ögon.
[Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.]
[Vers 4-6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25Rut 4:3-10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.]
Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],
och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
Han blev genomborrad (sargad) [Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud],
krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder).
Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom
för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och genom hans sår [sargade kropp]
är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].
Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får (småboskap),
var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.
Herren (Jahveh) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom.
[I hebreiskan står ordagrant: ”var och en har gått till sitt eget ansikte”, vilket motsvarar uttrycket ”att gå dit näsan pekar”. Den exakta lydelsen av den sista strofen är: ”JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd”. Synd (hebr. avon), som här står i singular (jfr vers 5), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]
[Nu följer tre verser som tematiskt hör ihop med vers 1-3. Där förklarades mysteriet med rotskottet, här används bilden av ett lamm som är tyst på väg till slakt. Jesus argumenterade inte mot sina opponenter, se Apg 8:32Matt 26:63Mark 14:61Joh 19:91 Pet 2:23]
Han blev pinad (nedtyngd) och han ödmjukade sig,
han öppnade inte sin mun,
som ett lamm som leds iväg till att slaktas
och som ett får som är tyst framför den som klipper det,
han öppnade inte sin mun.