Jesaja 53:3-5

Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [Ps 39:5], en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta] och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad). Människor vände bort sin blick från honom, han var föraktad och utan värde i våra ögon. [Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.] [Vers 4-6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25Rut 4:3-10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.] Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17], och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b]; och vi – vi såg honom som slagen (straffad), pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad). Han blev genomborrad (sargad) [Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud], krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder). Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom) och genom hans sår [sargade kropp] är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Jesaja 53:3-5