Hebreerbrevet 3
3
Jesus är mäktigare än Mose (3:1-4:13)
1Därför, heliga syskon (bröder och systrar i tron), delaktiga i den himmelska kallelsen, se noga på den apostel (budbärare) och överstepräst som vi bekänner, Jesus. 2Se hur han alltid är trogen mot Gud som insatte honom [till apostel och överstepräst], på samma sätt som Mose var trogen i hela Guds hus (Guds andliga familj) [4 Mos 12:7]. 3För Jesus förtjänar mycket större ära än Mose, på samma sätt som den som bygger ett hus förtjänar mycket större ära än själva huset.
[Jesus kallas ofta överstepräst, men detta är enda gången i NT han benämns apostel. Samma grekiska ord apostello används i berättelsen där Mose kallas och ”sänds” av Gud att gå till farao, se 2 Mos 3:10.]
4Alla hus har en byggmästare, men Gud är den som byggt allt (han är arkitekten och den som uppfört och inrett allt). 5Visst var Mose trogen i Guds hus som en tjänare, för att vittna om det som skulle talas om senare. 6Men den Smorde (Messias, Kristus) var trogen över Hans [sin egen Fars] hus [inte bara som en tjänare som Mose, utan] som en Son. Det är vi som nu är detta hus, om vi behåller (är uthålliga och håller fast vid) den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (det vi fritt och glatt talar om).
Varning – förhärda inte hjärtat och tappa inte tron (3:7-4:13)
[Nu följer den andra varningen av fem i detta brev. Till skillnad från den första varningen som handlade om att ouppmärksamt driva ifrån tron, se Heb 2:1-4, handlar denna om att inte medvetet förhärda sitt hjärta. Författaren tar israeliternas uttåg ur Egypten och deras ökenvandring som varnande exempel.
Israeliterna var fast i Egyptens slaveri, som är en bild på synden. På samma sätt som de blev befriade genom ett lamms blod, befriar Jesus – Guds Lamm – från syndens slaveri, se Kol 1:13-14. Det var inte Guds vilja att de skulle vara kvar i öknen, men när de kom fram till gränsen till Kanaans land började de tvivla på löftet, se 4 Mos 13-14. En vandring som kunde ta 11 dagar tog 40 år, och en hel generation dog i öknen utan att inta landet och komma in i vilan. Att korsa Jordanfloden och komma in i trons vila representerar för en kristen att få del av det andliga arvet i Jesus, se Ef 1:3, 11, 15-23. På samma sätt beskriver ökenvandringen en kristen som tvivlar på Guds löften.]
7Därför säger den helige Ande [som inspirerade psaltarpsalmens författare att skriva]:
I dag, om ni hör hans röst,
8förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen) [vid Refidim, då man var utan vatten, se 2 Mos 17:1-7],
under prövningens dag i öknen,
9där era fäder frestade mig
och prövade mig fast de sett mina gärningar i fyrtio år.
10Därför var jag förbittrad (vred – gr. prosochthizo) på det släktet,
och jag sa: De är ständigt vilsna i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
11Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in i min vila.
[Citat från Ps 95:7-11. På samma sätt som Paulus skriver att hela Skriften är utandad och inspirerad av Gud, se 2 Tim 3:16, bekräftar Hebreerbrevet att den helige Ande inspirerade författaren av denna psalm, se även 2 Pet 1:21.]
12Se till (var ständigt på er vakt), syskon (bröder och systrar i tron), så att ingen av er har ett ondskefullt hjärta av otro (att ni inte drivs av utstuderad otro i hjärtat) och avfaller från den levande Guden.
[Det är skillnad att tvivla ibland och att ”ha otro i hjärtat”, det är inte vad Paulus har i åtanke här. Ordet för ondskefull är inte det abstrakta ondska (gr. kakos) utan en utstuderad, aktiv ondska (gr. poneros). Otro (gr. apistia) står i genitiv, vilket beskriver ett hjärta kontrollerat av otro. Där den sammanslagna meningen blir ”ett ondskefullt otroshjärta”.]
13Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter ”i dag” [då det är möjligt att bli frälst, se vers 7], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 14Vi har del av (är vän med) den Smorde (Messias, Kristus), om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.
15Det heter:
I dag, om ni hör hans röst,
förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen).
[Ps 95:7-8, första delen i psalmen som citeras i vers 7-11.]
[Nu kommer tre frågor som successivt följer nyckelorden från Psalm 95 (uppror, förbittrad och vila, se Ps 95:8, 9, 10, 11). Frågorna besvaras med en ny fråga. Se även 4 Mos 14.]
16Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror (förbittrade, provocerade) [vers 8 och 15]?
Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?
17Vilka var han förbittrad (vred – gr. prosochthizo) [vers 10] på i fyrtio år?
Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?
18Vilka gällde hans ed ”att de aldrig skulle komma in i hans vila” [vers 11],
om inte dem som [hade lyssnat på Guds ord men] vägrade lyda?
19Vi ser alltså att de inte kunde komma in på grund av otro (gr. apistia). [Ordet ”otro” är placerat sist i versen och ger betoning. Jfr vers 12 som talar om ett hjärta styrt av otro.]
Nu markerat:
Hebreerbrevet 3: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln