Hebreerbrevet 10:22-25

Låt oss [då] gå fram [då borde vi träda fram och närma oss Gud, se vers 1] med ett uppriktigt (genuint, sant) hjärta i trons fulla visshet (övertygelse) – våra hjärtan har [ju] blivit renade (bestänkta) från ett ont (plågat, tungt) samvete, och kroppen [den yttre människan] har [ju] blivit tvättad med rent vatten. Låt oss [då] orubbligt [då borde vi utan att ändra läge eller position ständigt] hålla fast vid (gripa tag i; lägga beslag på; förankra, behålla; helt äga) hoppets bekännelse [så att vi inte förlorar den trosvissa förväntan (2 Kor 3:12) som gör att vi talar i enlighet med Guds vilja] – för han som gav (tillkännagav) [det välgrundade] löftet är trofast (trogen, pålitlig). Och [ja, eftersom vi nu har en sådan överstepräst, se vers 21] låt oss [då] ge akt [då borde vi ständigt och uppmärksamt tänka] på varandra, så att vi motiverar (sporrar, eggar) till kärlek och goda (ärbara) gärningar och inte lämnar (överger, försummar) församlingsgemenskapen (de egna sammankomsterna), precis som några har för vana att göra (som är en sed för vissa), utan i stället uppmuntrar (förmanar, tröstar) [varandra], och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig [då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].