1 Moseboken 49
49
Jakob välsignar sina söner
1Jakob kallade på sina söner och sa: Samla ihop er tillsammans, så att jag kan berätta för er vad som ska ske (hända) med er vid dagarnas slut.
[Redan från födseln hade Jakobs liv varit kantat med stridigheter inom familjen men även en brottningskamp med Gud, se 1 Mos 25:26, 33; 28:12; 32:25. Här i livets slutskede profeterar han från djupet av sin ande över sina söner. Profetiorna baseras både på deras karaktär och handlingar. Dessa ord är både välsignelser över sönerna och profetior om framtiden, därav uttrycket vid dagarnas slut, eftersom en del av det som sägs inte kommer att fullbordas förrän i ändens tid.]
2Församla er och lyssna, Jakobs söner, till Israel, er far.
[Uppräkningen av de tolv sönerna i detta kapitel följer mödrarna (Leah, Bilhah, Zilpah och Rakel) och födelseordningen. I GT finns 28 uppräkningar, baserade på:
• Födelseordning (1 Mos 29:31-30:24; 35:23-26).
• Förhållande till tabernaklet (4 Mos 2).
• Tilldelat landområde (Hes 48).
• De tolv portarna (Hes 48:30-35).
I NT finns två uppräkningar i Upp 7:4-8; 21:12.] 3Ruben [betyder ”se en son”] du är min förstfödde,
min makt och förstlingsfrukten av min styrka,
överlägsen i värdighet och överlägsen i styrka.
4Instabil som vatten [utan förmåga till självdisciplin] saknar du överlägsenheten,
eftersom du steg upp i din fars bädd,
där orenade du den, han steg upp till min bädd.
5 Simeon och Levi är bröder
– våldets vapen är deras blodsband.
[Simeon betyder ”att höra”; Levi ”sammanfogad med”.]
6Låt inte min själ komma till deras rådslag,
må aldrig min heder bli förenad med deras sällskap,
för i sin vrede slaktar de män
och med sin godtyckliga nåd (vilja – hebr. ratson) lemlästar de oxar.
7Förbannad är deras vrede,
för den är häftig och deras ilska, för den är grym.
Jag ska dela dem i Jakob
och förskingra dem i Israel.
8 Juda [betyder ”lovprisning”], dig ska dina bröder prisa,
din hand ska vara på dina fienders nacke,
dina fäders söner ska böja sig ner inför dig.
9Juda är ett lejons unge,
från bytet har du stigit upp.
Han lutar sig ner, han lägger sig som ett lejon,
som en lejoninna – vem ska resa upp honom?
10Spiran ska inte lämna Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
så länge man kommer till Shilo (till dess han kommer som den tillhör) [en referens till Messias],
och till honom ska folkens lydnad vara.
11Han binder sin åsna (unga laståsna av hankön; sin unga och spänstiga åsnehanne) vid vinstocken
och sitt åsneföl [av hankön] vid den ädla rankan [som ger det utvalda vinet].
Han tvättar sina kläder [ordagrant: sitt klädesplagg] i vin
och sin dräkt [sin mantel] i druvans juice (blod).
12Hans ögon ska bli röda med vin
och hans tänder vita med mjölk.
[Hebr. shiloh i vers 10 är sannolikt inte någon geografisk plats utan snarare ett uttryck för att Messias ska komma som den som rättmätigt ska styra med spiran som omnämns i denna vers. Själva ordet är den feminina formen för viloplats. Därför kan man tänka sig att spiran/härskarstaven ska vila mellan Messias fötter utifrån hur hebreiskan är formulerad här. Med den betydelsen blir det väldigt tydligt att denna välsignelse är profetisk och talar om Jesus, lejonet av Juda, som i tusenårsriket ska ha härskarstaven i sin hand och åtnjuta folkens lydnad.]
13 Sebulon [hebr. Zevolun betyder ”upphöjd”] ska bo vid havets strand
och han ska bli en strand (hebr. chof) (säker hamn – hebr. chof) för skepp
och hans sida [landsgräns] ska vändas mot Sidon.
[Sebulon välsignas före sin äldre bror Isaskar. Denna profetia är intressant eftersom det landområde som Sebulon så småningom tilldelas inte ligger varken vid Medelhavskusten eller Galileiska sjön, utan i ett litet område däremellan. Med tiden får de ändå tillgång till både Medelhavet och Galileiska sjön, eftersom Via Maris går genom deras område och de utmärker sig senare som just sjöfarare.]
14 Isaskar [betyder ”det finns gottgörelse”] är en storvuxen åsna,
som ligger ner mellan två fårfållor (lägerplatser, bördor).
15Han såg en viloplats, att den var god (bördig, bekväm)
och att landet var tilltalande (vackert, prunkande, rofyllt).
Han böjde sin skuldra (ryggen) till att bära (bördor)
och blev en plikttrogen tjänare i sitt arbete.
[Ordet fårfållor (hebr. mispetayim) i vers 14 är svåröversatt. Ordet står i dualis, vilket verkar betyda att åsnan har lagt sig mellan två föremål/platser av samma sort. Eftersom vers 15 talar om viloplats och bördor kan betydelsen ha med dessa ord att göra. Isaskars söner omnämns som ”män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra”, se 1 Krön 12:13.]
16 Dan [betyder ”domare”] ska döma (skaffa rätt) sitt folk
som en av Israels stammar.
17Dan ska vara en orm på vägen,
en behornad orm på den vältrampade (välkända och av många använda) vägen,
som biter hästens häl
så att ryttaren faller baklänges.
18På din frälsning (räddning) väntar jag, Herre (Jahveh).
[Mitt i välsignelsen av sina söner vänder sig Jakob direkt till Herren (Jahveh). Denna vers är första gången ordet ”frälsning” (hebr. yesua) används i Bibeln.]
19 Gad [betyder ”en som skär” – attackeraren] ska skära (attackera) honom
men han ska skära (attackera) dem [fienden] i hälen [där de är sårbara, på flykten].
[Namnet Gad betyder korianderfrö men även trupp eller stor folkskara. Roten kommer från verbet gadad som betyder att skära, attackera eller invadera, alltså beskrivningar på vad en militär trupp gör. Tillsammans med Ruben och Manasse låg Gads område mellan moabiterna i söder, ammoniterna i öster och araméerna i nordost. På grund av alla krigen för sin existens blev de kända som krigsmän, se 1 Krön 5:18; 12:8, 12.]
20Från Asher [betyder ”lycklig”] kommer rikliga (överflödande, mättande) rätter
och han ska ge mat till kungliga nöjen (rikligt uppdukade festbord).
21 Naftali [betyder ”brottning”] är en hind som blivit fri,
han ger goda ord (talar välsignelse, uppmuntran och tröst).
[Detta är en profetia om att lärjungarna ska förkunna evangeliet, de goda orden, det glada budskapet. Nästan alla Jesu lärjungar kommer från Sebulons och Naftalis stammar, eftersom dessa båda stammar beblandade sig i området vid Gennesarets sjö som ursprungligen tilldelades Naftali och var området där Jesus kallade de flesta lärjungarna. Nasaret ligger i Sebulons område och Kapernaum i Naftalis område.]
22 Josef [betyder ”låt honom förökas – vara bärare av riklig frukt”] är en fruktbärande son,
en fruktbärande son vid källan,
döttrarna marscherar över muren.
23Bågskyttarna har varit hätska mot honom
och skjutit på honom och hatat honom.
24Likväl var hans båge fast (stadig, stabil)
och hans armar och händer smidiga (snabba och lättrörliga),
genom händerna hos den Mäktige i Jakob,
därifrån (från) Herden, Israels klippa,
25genom din fars Gud (El) som hjälper dig,
och den Allsmäktige (Shaddaj) som ska välsigna dig
med välsignelser från himlarna därovan,
välsignelser från djupet [underjordiska källor] som vilar (breder ut sig) därunder,
välsignelser från bröst och moderliv.
26Din fars välsignelser
har vida överträffat (har varit mäktigare än) mina förfäders välsignelser,
upp till den yttersta gränsen av de eviga kullarna.
De ska vara över Josefs huvud,
och över hjässan på honom som är avskild (helgad – hebr. nazir) från sina bröder.
[5 Mos 33:16; 4 Mos 6:2]
[Josef är kanske den mest tydliga förebilden på Jesus i GT. Josef var en ”fruktbärande son”, se vers 22 och Jesus kallas vinstocken och de som är sammankopplade ska bära frukt, se Joh 15:5; Gal 5:22-23. Josef kallas en ”son vid källan” och Jesus är livets källa, se Joh 4:14.]
27 Benjamin [betyder ”högra sonens hand” eller ”min högra hands son”] är en rovlysten varg,
på morgonen slukar han bytet
och på kvällen fördelar han rovet.
[Benjamin var den yngste och minste av Israels söner. Han har sitt område i norra Jerusalem. Tempelberget tillhör Benjamins område tillsammans med ett område norrut, medan Olivberget och Västra berget i Jerusalem tillhör Juda tillsammans med områden söderut som bland annat inkluderar Betlehem och Hebron. Gud utvalde alltså ett område för sin boning, templet här på jorden, i den minsta stammens område. Guds högra hand är också ett uttryck för hans styrka. Det kan också syfta på Jesus som är på Guds högra sida och den delen av gudomen som ska sitta på Tempelberget och regera från Jerusalem i tusenårsriket.
Benjamins stam var känd för att vara krigare. Ett par exempel på personer från Benjamins stam är Ehud (Dom 3:15) och kung Saul (1 Sam 9:21). I NT nämns Saulus som var en benjaminit som stred i trons goda kamp, se Fil 3:5; 2 Tim 4:7.]
28Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem.
[Detta är första gången frasen ”Israels tolv stammar” används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
Jakobs död
29Han befallde och sa till dem: ”Jag är på väg att samlas till mitt folk, begrav mig med mina fäder i grottan som finns på hettiten Efrons fält, 30i grottan på Machpelas fält framför Mamre, i Kanaans land, som Abraham köpte, med fältet från hettiten Efron som en egendom och begravningsplats. 31Där begravde de Abraham och Sarah, hans hustru. Där begravde de Isak och Rebecka, hans hustru, och där begravde jag Leah. 32Fältet och grottan som är där, som köptes från hettiternas söner.”
33När Jakob hade slutat att befalla sina söner, samlade han ihop (drog upp) sina fötter i sängen och andades sitt sista andetag och blev samlad till sitt folk.
Nu markerat:
1 Moseboken 49: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln