1 Moseboken 41
41
Faraos drömmar
1När två hela år hade gått [sedan munskänken blivit återinsatt i sin tjänst] hade farao en dröm. Han drömde att han stod vid Nilen (hebr. jeor). [Ordet används generellt om flod/kanal, men också specifikt för Nilen.] 2Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta, och de åt av sjögräset. 3Sju andra kor kom upp efter dem från floden, de var klena och utmärglade och stod bredvid de andra korna på flodstranden. 4De klena och utmärglade korna åt upp de välgödda och feta korna. Sedan vaknade farao.
5Han sov och drömde en andra gång. Se, sju stjälkar med säd sköt upp, frodiga och välmatade. 6Efter dem kom sju stjälkar som var tunna och tomma, pinade av östanvinden, och sprang efter dem. 7De sju tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade. Farao vaknade och förstod att det var en dröm. [Det var en skrämmande dröm.]
8På morgonen var han orolig i sitt inre och sände efter och kallade på Egyptens spåmän (skrivare, från ordet för penna) och alla visa män. Farao återgav sin dröm men det fanns ingen som kunde uttyda den för farao.
Josef tyder faraos drömmar
9 [Förmannen till munskänkarna hörde om drömmarna och kom ihåg Josef.] Då talade förmannen för munskänkarna till farao och sa: ”Jag kommer ihåg min försummelse idag. 10Farao var vred på sin tjänare och satte mig i fängelse i generalens hus, chefen över livvakten, mig och förmannen för bagarna. 11Vi båda drömde en dröm samma natt, men drömmarna hade olika betydelser. 12Med oss var en ung man, en hebré, tjänare hos chefen över livvakten [1 Mos 37:36]. När vi återgav våra drömmar för honom, tydde han dem. Han gav oss var sin uttydning. 13Det skedde precis som han sagt till oss – jag blev återinsatt i mitt ämbete (ställning) [av farao, se 1 Mos 40:13], men den andre [bagaren] blev upphängd [på trä, se 1 Mos 40:19].”
14Då skickade farao efter och kallade på Josef och de skyndade sig att hämta honom från fängelsehålan. Han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao.
15Farao sa till Josef: ”Jag har drömt en dröm och det finns ingen som kan uttyda den för mig. Jag har hört sägas om dig att när du hör en dröm kan du uttyda den.”
16Josef svarade farao och sa: ”Det är inte i min egen kraft, men Gud ska ge farao ett fridsamt (shalom) svar (ett lugnande svar).”
17Farao talade till Josef:
______
”I min dröm stod jag på stranden till Nilen. 18Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta, och de åt av sjögräset. 19Sju andra kor kom upp efter dem, de var klena och utmärglade, något så anskrämligt har jag aldrig sett i Egyptens land. 20De klena och utmärglade korna åt upp de sju första välgödda och feta korna. 21När de hade ätit upp dem kunde man inte förstå att de hade ätit dem, de var fortfarande lika klena och utmärglade som från början. Sedan vaknade jag.
22Jag såg i min dröm sju stjälkar med säd skjuta upp, frodiga och välmatade. 23Och se, sju stjälkar som var tunna och tomma och pinade av östanvinden sprang efter dem. 24De tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade stjälkarna.
______
Jag berättade för mina spåmän (skrivare, från ordet för penna) men det var ingen som kunde ge mig en förklaring.”
25Josef sa till farao: ”Faraos dröm är en. [De två drömmarna hör ihop.] Gud (Elohim) har berättat [uppenbarat profetiskt] för farao vad han ska göra. 26De sju välgödda och feta korna är sju år och de sju frodiga och välmatade stjälkarna är sju år. Drömmen är en (och densamma). 27De sju klena och utmärglade korna som kom upp efter dem är sju år och även de sju stjälkarna som var tunna och tomma och pinade av östanvinden, det är sju år av hungersnöd.
28Detta är de ting jag talar med farao om, det som Gud är på gång att göra har han visat för farao. 29Se, det kommer sju år som ska ge riklig (god, överflödande) avkastning i Egyptens land. 30Efter dem ska det komma sju år av hungersnöd och överflödet ska glömmas bort i Egyptens land och hungersnöden ska (istället) förtära landet. 31På grund av hungersnöden som kommer efter, ska man inte komma ihåg (ordagrant inte veta om) överflödet, eftersom hungersnöden ska bli så fruktansvärd. 32Av den anledningen fick farao två drömmar, eftersom dessa ting är fastställda (beslutade) av Gud (Elohim) och Gud ska snart låta det ske.”
33 [Josef fortsatte:] ”Därför bör farao nu utse en förståndig och vis person och sätta honom över Egyptens land. 34Låt farao göra detta och låt honom utse tillsyningsmän över landet. Samla in en femtedel [spara 20%] från Egyptens land under de sju överflödande åren (då det blir stora skördar). 35Låt dem samla all mat som skördas under de överflödande åren som kommer och lagra upp säden i faraos hand [i faraos lador] till mat i städerna och låt dem bevara (ta väl hand om) den. 36Maten ska lagras i landet för de sju åren av hungersnöd, som ska komma i Egyptens land, så att landet inte går under genom hungersnöden.”
37Detta (förslag) syntes gott i faraos ögon och i hans tjänares ögon. 38Farao sa till sina tjänare: ”Kan vi finna en man som denna, en man som har Guds (Elohims) Ande i sig?”
39Farao sa till Josef: ”Eftersom Gud (Elohim) har visat dig allt detta, finns det ingen lika förståndig och vis person som du. 40Du ska råda över mitt hus och i enlighet med dina ord ska allt mitt folk regeras, bara tronen ska vara större än du.”
[Josef blir befordrad till den högste ämbetsmannen i Egypten, bara farao själv är högre i rang. Ordagrant: ”din mun ska allt mitt folk kyssa”, jfr Ps 2:11-12.]
Josef blir satt över hela Egyptens land
41Vidare sa farao till Josef: ”Se jag har satt dig över hela Egyptens land.” 42Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla dräkter av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel, nu får han en ny. Istället för fängelsets järnkedjor (Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!] 43Han lät honom åka i den andra vagnen (vagnen bakom faraos egen vagn) som han hade och de ropade framför honom: ”Avrech [knäböj]!” Och han satte honom över hela Egyptens land.
[Ordet avrech är troligtvis ett egyptiskt ord som är en uppmaning att böja knä, ett sätt att visa respekt som i Egypten främst gällde vördnad för gudarna. Farao betraktades som en gud och genom att visa samma respekt för Josef upphöjs även han till en gudomlig status.]
44Farao sa till Josef: ”Jag är farao och utan din tillåtelse ska ingen man lyfta upp sin hand eller sin fot i hela Egyptens land.” 45Farao gav Josef namnet Tsofnat-paneach [som betyder ”uppenbarare av hemligheter”], och till hustru gav han honom prästen Potiferas dotter Asenat från On. Och Josef vandrade ut över Egyptens land. [Potiferas är en längre form av namnet Potifar. De tidigaste rabbinska traditionerna (Rashi, Rashbam och Alshish) säger att det var samma Potifar (1 Mos 39:4, 20) som fängslade Josef och som var general, se 1 Mos 39:1.] 46Josef var 30 år gammal när han stod inför farao, kungen i Egypten. Josef gick ut från faraos ansikte och vandrade runt i [inspekterade] hela Egyptens land.
[Det finns flera paralleller mellan Josef och Jesus. Josef fick en brud samtidigt som han fortfarande var förkastad av sina egna bröder. Den kristna kyrkan har sedan slutet på Apostlagärningarnas tid bestått mest av hedningar, se Rom 11:25. Jesus var också 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23]
47Under de sju överflödande åren gav marken sin gröda i stora mängder. 48Han samlade upp all mat under de sju åren som var i Egyptens land och lagrade maten i städerna [nära där människorna bodde]. Markens mat som fanns runtomkring varje stad samlade han [strategiskt] in i den staden. 49Josef lagrade säd som havets sand, enorma mängder, tills det inte längre var möjligt att hålla räkning på (bokföra) allting för det var så stora mängder (bokstavligt utan siffror, omöjligt att räkna).
[En del språkvetare tror att Josef uppfann det första alfabetet, i syfte att förenkla bokföring över alla grödor som skulle förvaras. Fram till den här tiden användes skriftspråk i form av hieroglyfer, vilket Josef säkerligen fick lära sig när han togs i tjänst hos farao. Men om det är så att Josef istället uppfann alfabetet så var det detta som Mose fick lära sig under sina år i faraos palats, så att han sedan hade ett skriftspråk med alfabetets bokstäver när han under ökenvandringen skrev ner de fem Moseböckerna.]
50Till Josef föddes två söner innan hungeråren kom, som Asenat, dotter till Potifera, prästen i On, födde åt honom. 51Josef gav sin förstfödda namnet Manasse (hebr. Menasheh): ”För Gud har fått mig att glömma (hebr. nashah) min träldom och min fars hus.” [Namnet Manasse betyder ”få att glömma”.] 52Den andra gav han namnet Efraim: ”För Gud har gjort mig fruktsam i mina bedrövelsers land.” [Namnet Efraim betyder ”dubbel frukt”.]
[Guds ordning är först Manasse, sedan Efraim. Först måste vi ”glömma” och komma över det som varit, förräderiet, de falska anklagelserna, fängelset och den orättfärdiga behandlingen innan vi kan bära frukt. Istället för att söka hämnd, måste vi förlåta våra bröder och föda ”Manasse”, se Fil 4:8.]
53De sju överflödande åren som var i Egyptens land tog slut, 54och de sju hungeråren började, precis som Josef hade sagt. Det var hungersnöd i alla länder (runt hela Medelhavet och även söderut i Afrika) men i Egypten fanns det bröd. 55När hela Egypten svalt, ropade folket till farao efter bröd, och farao sa till alla egyptier: ”Gå till Josef och det han säger till er, gör det.”
56Hungersnöden var över hela jorden. Men Josef öppnade upp alla förrådshus och sålde till egyptierna. Hungersnöden var svår i Egyptens land. 57Hela världen kom till Egypten, till Josef, för att köpa säd eftersom hungersnöden var svår i hela världen.
Nu markerat:
1 Moseboken 41: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln