1 Moseboken 34
34
Dina skändas av Shechem
[Dina är den sjunde och yngst av Leahs barn (1 Mos 30:21). Hon föddes i slutet på Jakobs 14:e år i Haran då han arbetade för Laban. Familjen blir kvar ytterligare 6 år i Haran (totalt är de 20 år där, se 1 Mos 31:38). Dina är alltså omkring 6 år när familjen flyttar till Sukkot (1 Mos 33:17). Där tillbringar de några år före flytten till Shechem. Några år förflyter och hon bör vara kring 12-13-årsåldern för att få gå ut själv. Eftersom hon är nästan jämnårig med Josef (1 Mos 30:21-22) kan hon inte vara äldre än 17 år, den ålder Josef är i några kapitel längre fram när han säljs av sina bröder, se 1 Mos 37:2. Dina är alltså 12-16 år när händelserna i detta kapitel inträffar.]
1Och Dina, Leahs dotter, som hon hade fött till Jakob, gick ut för att se (träffa) landets döttrar. [Hon umgås med kanaaneiska ungdomar i bygden.] 2Och Shechem, Chamors son, hivéen, landets furste, såg henne och han tog henne och låg med henne och förödmjukade henne. 3Och hans själ fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och han älskade ungmön och talade till ungmöns hjärta. 4Och Shechem talade med sin far Chamor och sa: ”Ge mig denna ungmö till hustru.”
5Nu hörde Jakob att han hade skändat hans dotter Dina och hans söner var på fältet med boskapen, och Jakob teg till dess de kom.
6Och Chamor, Shechems far, gick ut till Jakob för att tala med honom. 7Och Jakobs söner kom in från fältet när de hörde det. Och männen var bedrövade och de var mycket arga eftersom han hade gjort en vidrig gärning i Israel när han låg med Jakobs dotter, något som aldrig skulle ha gjorts.
8Och Chamor talade med dem och sa: ”Min son Shechems själ längtar efter din dotter, jag ber dig, ge henne som hustru till honom. 9Och ingå äktenskap med oss, ge era döttrar till oss och ta våra döttrar till er. 10Och ni ska bo med oss och landet finns framför er (ligger öppet för er), bo och idka handel där och få era besittningar där.”
11Och Shechem sa till hennes far och till hennes bröder: ”Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i era ögon, och det ni säger till mig ska jag ge. 12Be mig om mycket, en stor hemgift, och jag ska ge er vad ni säger (begär), bara ni ger mig ungmön till hustru.”
13Och Jakobs söner svarade Shechem och hans far Chamor med list och talade eftersom han hade vanhelgat deras syster Dina 14och sa till dem: ”Vi kan inte göra detta, att ge vår syster till någon som är oomskuren, för det är en förebråelse (vanära) mot oss. 15Endast på det villkoret kan vi samtycka med er, om ni blir som vi är, att alla era män blir omskurna, 16sedan kan vi ge våra döttrar till er och vi kan ta era döttrar till oss och vi kan bo tillsammans med er och vi kan bli ett folk. 17Men om ni inte vill lyssna till oss och omskära er, då tar vi våra döttrar och går vår väg.”
18Och deras ord var goda i Chamors ögon och i Shechems, Chamors sons, ögon. 19Och ynglingen dröjde inte med att göra detta eftersom han älskade Jakobs dotter. Och han var upphöjd över alla i sin fars hus. 20Och Chamor och hans son Shechem kom till stadens port [troligtvis den östra porten] och talade med stadens män och sa: 21”Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar. 22Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna. 23Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss.”
24Och alla som gick ut genom stadens port lyssnade till Chamor och till hans son Shechem, och varje man blev omskuren, alla som gick ut genom stadens port.
25Och det skedde på den tredje dagen när de var i smärta, att två av Jakobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, tog var man sitt svärd och kom över staden obemärkt och slog alla dess män. 26Och de slog Chamor och hans son Shechem med svärdsegg och tog ut Dina från Shechems hus, och gick vidare. 27Jakobs söner kom över de slagna och ödelade staden eftersom de hade vanhelgat deras syster. 28De tog deras flockar och deras hjordar och deras åsnor och det som fanns i staden och det som fanns på fältet, 29och allt deras av värde, och alla deras små och deras hustrur tog de som fångar, och ödelade allt som fanns i deras hus.
30Och Jakob sa till Simeon och Levi: ”Ni har dragit olycka över mig (skapat kaos, gett mig stora bekymmer). Nu kommer kanaanéerna och perisséerna som bor i landet att hata mig (ordagrant: jag har blivit en odör/stank bland dem). Eftersom vi är få (jag är få i antal) kommer de att förena sig mot mig och slå mig, och jag blir fördärvad, jag och mitt hus.”
31Och de sa: ”Ska någon få hantera vår syster som en sköka?”
Nu markerat:
1 Moseboken 34: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln