1 Moseboken 31
31
Gud låter Jakob fly
1Jakob fick höra hur Labans söner sa: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far.” 2Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut (hans attityd var förändrad).
3Då sa Herren (Jahveh) till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.”
4Och Jakob skickade efter Rakel och Leah och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5och han sa till dem: ”Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud (Elohim) har varit med mig. 6Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7Ändå har er far offentligt förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och ändrat min lön tio gånger [gång på gång], men Gud (Elohim) har inte tillåtit honom att göra mig något ont.
[Det ovanliga ordet för att lura (hebr. talal) har samma rot som ordet tel som används om en stad som byggts upp och rivits ner. Labans sätt är som ett grymt skämt där Jakobs förväntning har byggts upp som en stad synlig för alla, för att sedan raseras, på nytt byggas upp för att igen raseras.]
8När han sa: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sa: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9Så har Gud (Elohim) tagit er fars boskap och gett den åt mig. 10När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11Och Guds (Elohim) ängel (budbärare) sa till mig i drömmen: ’Jakob!’ Jag svarade: ’Här är jag (hebr. hineni; jag tar ansvar, står till förfogande).’ 12Då sa han: ’Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13Jag är den Gud (El) som såg dig i Betel [för 20 år sedan, se vers 38], där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte [1 Mos 28:20-22]. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.’ ”
14Då svarade Rakel och Leah: ”Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick i betalning för oss. 16Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”
17Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.
19Men Laban hade gått för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar (hebr. terafim). 20Och Jakob smög sig i väg från araméen Laban utan att berätta för honom att han tänkte fly. 21Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden [Eufrat] och vände sitt ansikte (begav sig av) [österut] mot Gileads bergsbygd.
Laban förföljer Jakob
22På tredje dagen berättade man för Laban att Jakob hade flytt. 23Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd [högplatån öster om Jordanfloden, sista anhalten innan Jakob kom till Kanaans land]. 24Men Gud kom till araméen Laban i en dröm om natten och sa till honom: ”Akta dig för att tala något mot Jakob, gott eller ont.”
25När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26Då sa Laban till Jakob: ”Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. 27Varför flydde du i hemlighet (ordagrant: gömde du dig för att fly)? [Samma ord för att gömma sig används om Adam och Eva, se 1 Mos 3:8, 11.] När du inte berättade tog du bort möjligheten för mig (stal du från mig) att kunna sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och kinnor-harpa. 28Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig dåraktigt. 29Jag har makt (kraft – hebr. el) att göra er illa, men er fars Gud (Elohim) sa till mig i natt: ’Akta dig för att tala något mot Jakob, gott eller ont.’ 30Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?”
31Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld (rycka dem ifrån mig – hebr. gazal). 32Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det.” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
33Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leahs tält och de båda tjänstekvinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leahs tält gick han in i Rakels tält. 34Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem.
35Och hon sa till sin far: ”Bli inte arg, herre (låt det inte vara förargelseväckande i min herres ögon), att jag inte kan resa mig inför dig, för det är med mig på kvinnors vis (jag har det som kvinnor brukar ha)” [3 Mos 15:19] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
36Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sa till honom: ”Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda. 38I 20 år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig. 41I 20 år [enligt judisk tradition år 1929-1909 f.Kr.] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i 14 år för dina båda döttrar och i 6 år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger [gång på gång, se vers 7]. [Jakob jobbar först 7 år för Rakel, men Laban ger honom Leah. Några veckor senare får han Rakel (1 Mos 31:20, 25), men måste jobba ytterligare 7 år (1 Mos 31:29). Jakob jobbar sedan ytterligare 6 år, men då får han lön, se 1 Mos 30:28, 43.] 42Hade inte min fars Gud (Elohim) varit med mig – Abrahams Gud (Elohim) som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.”
Jakob och Laban försonas
43Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? 44Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”
45Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46Sedan sa han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.
48Och Laban sa: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed. 49Men det kallades också Mitspah [betyder: ”vaktplats, utkik”], för han sa: ”Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. 50Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”
51Laban sa vidare till Jakob: ”Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. 53Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud.”
Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade. 54Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten.
55På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Nu markerat:
1 Moseboken 31: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln