Hesekiel 33
33
Förestående dom och framtida välsignelser (kap 33-39)
Individuellt ansvar och Herrens rättvisa dom
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2”Människobarn tala till ditt folks söner och säg till dem: När jag kommer med svärdet över ett land, om folket i landet tar en man ibland sig och sätter honom till deras väktare, 3om han, när han ser svärdet komma över landet blåser i shofaren (vädurshornet) och varnar folket. 4När då vemhelst hör ljudet från shofaren och inte tar varning, om svärdet kommer och tar bort honom, ska blodet komma över hans eget huvud, 5han hörde ljudet från shofaren och tog inte varning. Hans blod ska komma över honom. Men om han hade tagit varning hade han räddat sin själ. 6Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i shofaren och folket inte varnas och svärdet kommer och tar några själar från dem, tas han bort i sin synd, men hans blod ska utkrävas av väktarens hand.
7Och du människobarn, jag har satt dig som en väktare till Israels hus, därför när du hör ordet i min mun, ska du varna (upplysa, undervisa – hebr. zahar) dem från mig. 8När jag säger till den onde: ”Du onde, du ska med säkerhet dö (döende ska du dö)”, [1 Mos 2:17] och du inte talar för att varna den onde från hans väg [destruktiva livsstil som leder till död], ska den onde mannen dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 9Men när du varnar den onde för hans väg [destruktiva livsstil], så att han kan omvända sig, men han inte vänder bort från sin väg, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv (din själ).
10Du människobarn, säg till Israels hus:
Ni säger: ”Våra överträdelser och synder tynger oss (har kommit i fatt oss), och vi förgås (ruttnar, förfaller) genom dem. Hur ska vi kunna leva (få liv igen)?”
11Svara dem: Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?
12Du människobarn, säg till ditt folks söner (dina landsmän):
Den rättfärdiges rättfärdighet räddar honom inte den dagen då han inte är rättfärdig [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet). 13Om jag försäkrar liv till den rättfärdige, och han förlitar sig på sin [egen] rättfärdighet [sitt rykte om sig att göra det som är rätt] och börjar handla orätt, då ska ingen av hans rättfärdiga gärningar bli ihågkomna. Han kommer att dö på grund av den orätt han gjort.
14Om jag säger till den gudlöse: ”Du kommer att dö”, men han vänder om från sin synd och handlar rätt och rättfärdigt:
15Om han återlämnar det han tagit i pant.
[Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se 2 Mos 22:26.]
Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat).
Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt.
Då ska han verkligen leva, och han ska inte dö. 16Inga av hans tidigare synder han har begått ska bli ihågkomna och användas mot honom. Han har handlat rätt och rättfärdigt och ska verkligen leva.
17Och ditt folks söner säger: ”Herrens (Adonajs) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla), men deras vägar är inte balanserade (rättvisa, lika för alla).” 18När den rättfärdige avviker från sin rättfärdighet och begår synd, ska han dö därav. 19Och när den onde avviker från sin onda väg och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva därav. 20Ändå säger ni: ”Herrens (Adonajs) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla). Israels hus – jag ska döma er var och en efter hans väg.”
Budskap – kvällen då Jerusalem föll
21Och det skedde i det 12:e året [sedan Jojakins exil, se Hes 1:2] av vår fångenskap i den 10:e månaden på den 5:e dagen i månaden, att en som hade flytt från Jerusalem kom till mig och sa: ”Staden är slagen.” 22Och Herrens (Jahvehs) hand hade varit över mig kvällen före han som flydde från Jerusalem kom, och han öppnade min mun mot honom som kom till mig på morgonen, och min mun var öppnad och jag var inte längre stum. [Hes 3:24-27] 23Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 24”Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv. 25Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Ni äter blod [som är förbjudet att göra, se 3 Mos 19:26] och lyfter upp era ögon till avgudarna och utgjuter blod. Ska ni besitta landet? 26Ni står över era svärd, ni gör styggelser och vanärar var och en sin grannes hustru. Ska ni besitta landet?
27Så ska du säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Jag lever, med säkerhet ska de som bor i ruiner (hebr. chorba – av svärd ödelagda platser) dö för svärdet (hebr. cherev), och han som är på det öppna fältet ska jag ge till de vilda djuren för att bli slukad, och de som är i de starka fästena [naturliga bergfästen – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och i grottorna ska dö av pest. 28Och jag ska göra landet ännu mer öde och stoltheten över hennes styrka ska försvinna, och Israels berg ska bli öde så att ingen passerar förbi. 29Och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh) när jag har gjort landet helt öde på grund av alla deras styggelser som de har begått.
30Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och talar den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahveh), 31och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar). 32Och du är för dem som en serenad (kärlekssång), som någon som har en njutbar röst och kan spela väl (är en virtuos) på sitt instrument, så de hör dina ord men de gör dem inte. 33Och när detta kommer, för se det kommer, då ska de veta (förstå, vara intimt förtrogna med) att en profet har varit ibland dem.”
Nu markerat:
Hesekiel 33: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln