Hesekiel 3
3
1Och han sa till mig: ”Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus.” [Hes 2:8-9] 2Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta bokrullen.
3Och han sa till mig: ”Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig.” Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [Jer 15:16; Upp 10:9, 10]
4Och han sa till mig: ”Människobarn gå till Israels hus och tala med mina ord till dem, 5för du är inte sänd till ett folk med obegripligt språk och en långsam tunga, utan till Israels hus, 6inte till många folk med obegripligt språk och en långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig. 7Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta. 8Se, jag har gjort ditt ansikte hårt (fast – hebr. chazaq) mot deras ansikten och din panna hård mot deras pannor. 9Som en diamant som är hårdare än flinta, har jag gjort din panna. Frukta inte (var inte förfärad, modfälld) för dem och bli inte missmodig av deras uppsyn (deras ansikten), för de är ett upproriskt hus (släkte).” [Tre gånger upprepas hebr. chazaq (hård). Ordet anspelar på Hesekiels namn (hebr. Jechezqel) som betyder ”Herren gör hård/stärker”.]
10Och han sa till mig: ”Människobarn, alla mina ord som jag ska tala till dig, ta emot i ditt hjärta och hör med dina öron. 11Och gå du till de fångna sönerna av ditt folk och tala till dem och säg till dem: ’Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh)’, om de vill lyssna eller om de vill avstå.”
Andra synen
12Och jag lyftes upp av en ande (vind) och jag hörde bakom mig rösten av ett stort brus: ”Välsignad är Herrens (Jahvehs) härlighet från hans plats” 13och ljudet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet av hjulen bredvid dem och ljudet av en stor rörelse (skakning, jordbävning – raas). 14Och en ande (vind) lyfte upp mig och tog bort mig och jag gick med en het bitterhet i min ande och Herrens (Jahvehs) hand var stark över mig. 15Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Job 2:13; även tiden för prästinvigningen, se 3 Mos 8:33].
[Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se Hes 1:3. Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder ”högen/avlagringarna från den stora floden”. Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra från en gammal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se 2 Mos 13:4; 23:15. I vers 23 nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen ”vårens kulle”.]
16Och det hände efter de sju dagarna att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 17”Människobarn jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord i min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se 1 Sam 14:16; 2 Sam 18:24; 2 Kung 9:17-20. Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även Hes 33:7; Jer 6:17; Hab 2:1.] 18När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand. 19Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
20Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska dö. Eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 21Men om du varnar den rättfärdige att den rättfärdige inte ska synda och han låter bli att synda, då ska han med säkerhet leva, eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv (din själ).”
Tredje synen
22Och Herrens (Jahvehs) hand kom över mig där och han sa till mig: ”Stig upp och gå ut på slätten och där ska jag tala med dig. 23Och jag steg upp och gick ut på slätten, och se, Herrens (Jahvehs) härlighet [hans närvaro manifesterad] stod där som härligheten som jag såg vid floden (kanalen) Kevar [Hes 1:1], och jag föll ner på mitt ansikte.
24Och en ande (vind) kom och ställde mig på mina fötter och han talade med mig och sa till mig: Gå och stäng in dig själv i ditt hus. 25Men du människobarn se bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem, 26och jag ska låta din tunga klistra sig i gommen i din mun så att du blir stum och inte är en tillrättavisare för dem, för de är ett upproriskt hus. [Hesekiel blev stum i omkring 7 års tid ända till Jerusalems fall 586 f.Kr., se Hes 33:22, förutom de tillfällen då Herren öppnade hans mun att tala, se vers 27] 27Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Han som lyssnar låt honom höra och han som förkastar låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus.”
Nu markerat:
Hesekiel 3: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln