Hesekiel 2
2
Kallelse
1Han sa till mig: ”Du människobarn (hebr. ben-adam), ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig.”
[Herren använder termen ben adam som betyder människobarn eller Adams son när han tilltalar Hesekiel. Frasen används 93 ggr.]
2Under tiden han talade med mig, kom en ande (vind) i mig och reste mig upp på mina fötter, och jag hörde honom tala.
3Han sa till mig: ”Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de folk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag, 4och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: ”Så säger Herren Herren (Adonaj Jahveh).”
5Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem. 6Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus. 7Och du ska tala mina ord till dem, oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är mycket upproriska.
8Men du, människobarn, hör nu på vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.” [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.] 9Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle. 10Han rullade ut den framför mig. På både fram och baksidan var det skrivet klagan (uttrycker sorg), suckar (uttryck för smärta) och jämmer. [Vanligtvis skrev man bara på insidan av rullen, men så stor var Israels synd och dom att det var skrivet på båda sidor av skriftrullen.]
Nu markerat:
Hesekiel 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln