Predikaren 5
5
1Bli aldrig förhastad med din mun
och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
2För en dröm kommer med (i, genom) många våndor
och en dåres röst med (i, genom) många ord.
3När du ger ett löfte till Gud (Elohim), dröj inte med att infria det, för han har inget behag i dårar. Infria det du lovar. 4Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar utan att infria det. 5Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete? 6Genom en myckenhet av drömmar och fåfängligheter kommer också många ord, men vörda (respektera) Gud (Elohim).
7Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa. 8Även om ett lands vinning delas av många, är en kung betjänad av fälten.
9Den som älskar silver (pengar) blir aldrig mätt på (tillfredsställd av) silver,
och den som älskar rikedom (pompa och ståt) får aldrig nog.
Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
10När förmögenheten ökar,
desto fler som tär på den. [Utgifterna ökar för att underhålla gods och ägodelar.]
Så vad vinner ägaren,
förutom att han får se förmögenheten med sina ögon? [Nej, ingenting, han får ingen glädje av den.]
11En arbetares sömn är god,
vare sig han äter lite eller mycket,
men den rikes överflöd
ger honom ingen ro att sova.
Rikedomens flyktighet
12Jag har sett något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska, vidrig sjukdom) under solen:
Rikedom samlad på hög för egen räkning, som blir sin ägares fördärv (olycka, undergång).
13När denna rikedom går förlorad
genom en dålig investering (otur, olyckliga omständigheter) och ägaren har en son,
då har han inget i sin hand [för att försörja honom och kan inte heller lämna ett arv].
14Han föddes naken av sin moder,
lika naken måste han gå bort igen.
Inget av allt det som han med möda har samlat på sig,
kan han ta med sig i sin hand.
15Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? 16Alla sina dagar äter han i mörker [har arbetat till sent innan det är kvällsmat, har inte råd att ha tända ljus] och det blir bara mer och mer förtret (irritation), sjukdomar och vrede (ilska).
17 [Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla sina livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del. 18Också för varje man som Gud (Elohim) har gett rikedom och välstånd, så har han gett honom kraften att njuta därav och ta sin del och glädja sig över sitt arbete, detta är Guds (Elohims) gåva. 19För de är inte många, så låt honom komma ihåg sitt livs dagar, för Gud (Elohim) svarar honom med glädje i hjärtat.
Nu markerat:
Predikaren 5: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln