5 Moseboken 6
6
1Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har befallt (hebr. tsavah) att lära er, så att ni kan göra (följa, handla efter) dem i landet när ni går över och besätter det, 2så att ni vördar Herren er Gud (Jahveh Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och hans befallningar (hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många. 3Lyssna därför Israel och var noggrann med att göra det, för att det ska gå väl för er och ni ska växa till mäktigt som Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har talat till [lovat] dig, ett land som flyter av mjölk och honung.
Det största budet – älska Herren din Gud!
[Följande vers utgör den judiska trosbekännelsen Shema (”Hör” från hebreiskans shama – att höra, hörsamma och lyda). Frasen läses flera gånger under dagen och lyder: Shama Jisrael Adonaj elohenu Adonaj echad.
JHVH (Jahveh) uttalas aldrig utan byts på grund av sin helighet ut till Adonaj (Herre). Beroende på dialekt kan shama också uttalas shema. På frågan vilket som är det största budet svarar Jesus genom att citera denna text, se Matt 22:37-38.]
4Hör, Israel!
Herren (Jahveh) [är] vår Gud (Elohim), Herren (Jahveh)
är en (den ende).
[Räkneordet echad (en, ett), som här skulle kunna översättas ”den ende”, har dessutom betydelsen ”unik”, ”enad, förenad” och används även om man och hustru som blir ”ett kött”, se 1 Mos 2:24.]
5Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahveh) din Gud (Elohim)
av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]
och av hela din själ (med hela din levande varelse)
och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld].
[Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet (”Hör, Israel!”). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se vers 6-7. Se även 5 Mos 11:13-15.
Ordet för hjärta (hebr. levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meód) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jfr Matt 22:37; Mark 12:30; Luk 10:27.]
6Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. 8Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah). 9Skriv dem på dörrposterna (hebr. mezuza) i ditt hus och era portar.
[Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. ”tefillin”, som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.
I judiska hem har man en mezuza vid sin dörrpost. Mezuza är en pergamentrulle som innehåller två stycken från Torah, 5 Mos 6:4-9 och 5 Mos 11:13-20 och rullas och fästs vid en hylsa på dörrposten. Se även 5 Mos 11:13-21.]
Varning för olydnad
10Och det ska vara när Herren din Gud (Jahveh Elohim) för dig in i landet som han svurit (lovat) till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dig, stora och goda städer som du inte har byggt (själv), 11och hus fyllda av alla goda ting som du inte har fyllt (själv) och uthuggna cisterner som du inte har huggit ut (själv), vingårdar och olivträd som du inte har planterat, att du ska äta och bli mätt. 12Vakta, (skydda, bevara) dig själv så att du inte glömmer Herren (Jahveh) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset.
13Du ska vörda (frukta) Herren din Gud (Jahveh Elohim) och honom ska du tjäna och i hans namn ska du avlägga ed. 14Du ska inte gå efter andra folks gudar som är runt omkring dig, 15för Gud (El) är nitälskande, Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), är i din mitt, så att inte Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), vrede upptänds mot dig och han utplånar dig från jordens ansikte (yta). 16Ni ska inte pröva (fresta) Herren er Gud (Jahveh Elohim) som ni prövade honom i Massa. 17Ni ska noggrant hålla (vakta, skydda, bevara – hebr. shamar shamar) Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som han har befallt (hebr. tsavah) er. 18Och du ska göra det som är rätt och gott i Herrens (Jahvehs) ögon, så att det går väl för dig och du kan gå in och besätta det goda land som Herren (Jahveh) svurit till dina fäder, 19till att tränga undan alla dina fiender framför dig som Herren (Jahveh) har talat.
20När din son i framtiden frågar dig och säger: ”Vad betyder vittnesbörden (stadgarna) och förordningarna (ordagrant ’sakerna inristat’) och påbuden (de bindande juridiska besluten) som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har befallt oss?” 21Då ska du säga till din son: ”Vi var faraos slavar i Egypten, och Herren (Jahveh) förde oss ut med en mäktig hand. 22Och Herren (Jahveh) visade tecken och under, stora och svåra över Egypten, över farao och över hela hans hus inför våra ögon. 23Och han förde oss ut därifrån för att han skulle föra oss in och ge oss landet som han svurit (lovat) till våra fäder. 24Och Herren (Jahveh) befallde oss att göra alla dessa förordningar (ordagrant ”saker inristat”) för att vörda Herren vår Gud (Jahveh Elohim) för vårt ständigt (oavbrutet, eviga) goda, så att han kan bevara oss vid liv, som det är denna dag. 25Och det ska vara vår rättfärdighet, om vi håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör (agerar, lever efter) alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) framför Herren vår Guds (Jahveh Elohims) ansikte, som han har befallt (hebr. tsavah) oss.”
Nu markerat:
5 Moseboken 6: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln