2 Kung 5
5
Elisha helar den arameiska överbefälhavaren Naaman
1Naaman var överbefälhavare över den arameiska kungens armé. [Den arameiska kungen är Ben-Hadad II som regerade 860-841 f.Kr. i området kring Damaskus i Syrien.] Naaman hade stort inflytande hos sin herre, för genom honom hade Herren (Jahveh) gett araméerna militära segrar. Men denna stora krigsman led av en svår hudsjukdom (hebr. tsara).
[Det hebreiska ordet är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom, se även 3 Mos 13-14.]
2Mindre, militära enheter av araméerna, hade gått ut på rövartåg, och bland de fångar de tagit i Israel fanns en ung flicka (tonåring – hebr. naarah) som blev slav under Naamans hustru. 3Hon sa till sin härskarinna: ”O, tänk om (ack, om bara – hebr. achalaj) min herre kunde komma till profeten i Samarien. Då skulle han bota honom från hans hudsjukdom.”
[Samarien (hebr. Shimron) kan syfta både på staden och regionen med samma namn. Profeten Elisha bodde och verkade på många platser, men är ofta i regionens huvudort, Samarien. Senaste platsen han omnämns befinna sig i är Gilgal, som ligger i södra delen av regionen Samarien, se 2 Kung 4:38.]
4Han [Naaman] gick till sin herre och berättade vad den unga flickan från Israel hade talat.
5Arams kung svarade: ”Gå nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel.” Och han gick och tog med sig 10 talenter [motsvarar 340 kg] silver och 6 000 shekel [motsvarar 70 kg] guld och 10 ombyten dräkter.
6Och han gav brevet till Israels kung och sa: ”Nu när detta brev har kommit till dig, se, jag har sänt Naaman, min tjänare, till dig för att du ska bota honom från hans hudsjukdom.” 7Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sa: ”Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig.”
8Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han [bud] till kungen och sa: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom nu komma till mig, så ska han veta [personligen få erfara] att det [faktiskt] finns en profet i Israel.”
9Så Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid porten till Elishas hus.
10Då skickade Elisha ut en man med ett meddelande (en budbärare) till honom som sa: ”Gå och doppa (tvätta) dig sju gånger i floden Jordan, din hud ska då bli återställd, och du ska bli ren.” [Från Samarien till Jordan är det ca 4 mil, Naaman hade passerat Jordanfloden på väg till Samarien från Damaskus.] 11Naaman blev arg och gick sin väg, och sa: ”Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.] 12Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vattendrag i Israel? Kunde jag inte ha tvättat mig i dem och blivit ren?” Så han vände sig om och gick i väg rasande (upprörd).
13Hans tjänare gick fram och talade med honom: ”Min far, hade profeten talat stora ord till dig (sagt åt dig att göra något svårt, ett hjältedåd), skulle du inte gjort [visst hade du varit villig att göra] det? Men nu säger han till dig: ’tvätta dig så ska du bli ren.’ ”
14Så han åkte ner och doppade sig sju gånger i [floden] Jordan, precis som profeten hade sagt. Hans hud blev lika mjuk som ett litet barns, och han blev ren (helad).
15Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se vers 9]. Han sa: ”Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare.”
16Men han sa: ”Herren (Jahveh) lever, inför vilken jag står, jag ska inte ta emot något.” Och han trugade honom att ta emot, men han vägrade. 17Och Naaman sa: ”Om inte, ber jag dig att låta din tjänare ta emot två mulors jordbördor (den mängd jord som två mulor kan bära), för din tjänare ska hädanefter inte offra varken brännoffer eller något annat offer till andra gudar, utan bara till Herren (Jahveh). 18Må Herren (Jahveh) förlåta din tjänare i denna sak, när min herre går in i Rimmons hus för att tillbe där, och han stödjer sig på min hand, och jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus. När jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus må Herren (Jahveh) förlåta din tjänare i denna sak.”
19Och han sa till honom: ”Gå i frid (shalom).”
Och han lämnade honom samma väg [som han kommit]. 20Men Gechazi, gudsmannen Elishas yngling (hebr. naar), sa: ”Se, min herre har avstått att ta emot från hans hand det som denne Naaman, araméen, hade med sig. Herren (Jahveh) lever, jag ska verkligen springa efter honom och ta något från honom.”
21Och Gechazi följde efter Naaman. Och när Naaman såg att någon sprang efter honom steg han ner från vagnen för att möta honom och sa: ”Är allt i sin ordning?”
22Och han sa: ”Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: ”Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent [34 kg] silver och två ombyten dräkter.”
23Och Naaman sa: ”Var snäll och ta två talenter.” Och han övertalade honom och band in två talenter silver i två säckar med två ombyten dräkter och lade dem på två av sina tjänare och de bar dem framför honom. 24Och när han kom till kullen tog han dem ur deras händer och förvarade dem i huset och lät männen gå, och de gick. 25Men han gick in och stod framför sin mästare.
Då frågade Elisha honom: ”Varifrån kommer du Gechazi?”
Han svarade: ”Din hjälpare (tjänare – hebr. eved) gick ingenstans.”
26Men han [Elisha] sa till honom: ”Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor? 27Därför ska Naamans sjukdom hålla (ordagrant klistra sig) fast vid dig och din säd för alltid.” Och han gick ut från hans närvaro, vit som snö av sjukdomen.
Nu markerat:
2 Kung 5: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln