2 Kung 14
14
Nordrikets sista år (kap 14-17)
Sydrikets 9:e regent – Amasja
(2 Krön 25)
[Amasja regerade totalt 29 år. Först själv i 4 år (796-792 f.Kr.) och delade sin tron med sin son Azarja (som också går under namnet Ussia) de sista 25 åren 792-767 f.Kr.]
1I det andra året till Joash, Joachaz son, Israels kung, började Amasja (hebr. Amatsjaho), Joash son, Juda kung, att regera. 2Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. [De första 4 åren själv och de sista 25 tillsammans med sin son Azarja.] Och hans mors [drottningmoders] namn var Jehoadan från Jerusalem.
3Han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahvehs) ögon, men inte som hans förfader David [som var en idealkung, se 1 Kung 3:6; 9:4; 11:4]. Han gjorde efter allt som Joash, hans far, hade gjort. 4Bara de höga platserna blev inte borttagna och folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.
5Och det skedde så snart kungadömet var etablerat i hans hand att han slog tjänarna som hade slagit hans far. 6Men han dödade inte sönerna till mördarna i enlighet med det som är skrivet i boken med Mose undervisning, som Herren (Jahveh) befallde och sa: ”Fäderna ska inte dödas för sina söners skull, inte heller ska sönerna dödas för sina fäders skull. Utan var och en ska dödas för sina egna överträdelser.” [5 Mos 24:16]
7Han slog Edom i Saltdalen, 10 000, och tog Sela i strid och gav det namnet Joqteel, som det heter idag.
8Sedan sände Amasja [Sydrikets kung] bud till Jehoash [Nordrikets 12:e regent, se vers 1], son av Jehoachaz, son av Jehu, Israels kung, och sa: ”Gå (kom hit), låt oss mötas ansikte mot ansikte (ordagrant: se varandras ansikten).”
9Och Jehoash, Israels kung, sände bud till Amasja, Juda kung, och sa: ”Tisteln som fanns i Libanon sände bud till cedern som fanns i Libanon och sa: Ge din dotter till min son som hustru, och där gick de vilda djuren som var i Libanon och trampade ner tisteln. 10Du har verkligen slagit ned Edom och ska ditt hjärta lyfta upp dig? Mättas (njut av denna ära, ordagrant: låt dig tyngas – hebr. hikavod) och stanna i ditt hus, för varför skulle du befatta dig med ondska så att du faller, du och Juda med dig?” [I liknelsen jämförs Sydrikets kung Amasja med en vild oansenlig tistel, som lätt kan trampas ner av vilddjur. Det är en varning att inte vara högmodig.]
11Men Amasja lyssnade inte. Och Jehoash, Israels kung, gick upp och han och Amasja, Juda kung, såg varandra i ansiktet [möttes öga mot öga] vid Beit-Shemesh, som tillhör Juda. 12Och Juda blev slagna inför Israel, och de flydde varje man till sitt tält. 13Och Jehoash, Israels kung tog Amasja, Juda kung, Jehoash son, Achasjas son, vid Beit-Shemesh och kom till Jerusalem och bröt ner Jerusalems mur från Efraims port [på norra sidan av Jerusalem] till Hörnporten [på västra sidan], 400 alnar [180 meter]. 14Och han tog allt guld och silver och alla redskap som fanns i Herrens (Jahvehs) hus och skatterna i kungens hus och gisslans söner och återvände till Samarien [Nordrikets huvudstad].
15Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och vad han gjorde och hans styrka och hur han stred med Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. 16Och Jehoash sov med sina fäder och blev begravd i Samarien med Israels kungar. Och Jerobeam (hebr. Jarovam), hans son, regerade i hans ställe.
17Och Amasja, Joashs son, Juda kung, levde 15 år efter Jehoash, Jehoachaz son, Israels kungs död. 18Vad mer finns om Amasjas gärningar, det är skrivet i Juda kungars krönika.
19Och de gjorde en sammansvärjning mot honom i Jerusalem och han flydde till Lachish, men de sände efter honom och dödade honom där. 20Och de förde honom på hästar och han begravdes i Jerusalem med sina fäder i Davids stad.
21Och hela Juda folk tog Asarja (hebr. Azarjah) [även kallad Ussia] som var 16 år och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe. 22Han byggde Eilat och återställde det till Juda efter att kungen sov hos sina fäder.
Nordrikets 13:e kung – Jerobeam II
[Jerobeam II var barnbarn till Jehu och Joashs son. Han regerade 41 år (786-746 f.Kr.).]
23I det 15:e året till Amasja, Joash son, Juda kung, började Jerobeam (hebr. Jarovam), Joash son, Israels kung, att regera i Samarien och han regerade i 41 år. 24Och han [Jerobeam II, Joash son] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jerobeam I var Nordrikets förste kung och den som införde avgudadyrkan, se 1 Kung 12:1, 28-33.] 25Han återbördade Israels gränser från ingången till Chamat till Aravahavet efter Herren (Jahveh), Israels Guds (Elohims), ord som han talade genom sin tjänare Jonas hand, Amittajs son, profeten som var från Gat-Chefer. [Se Jona 1:1]
26För Herren (Jahveh) såg Israels betryck som var mycket svårt (bittert) och det var inget slut på förtryckandet och det fanns ingen hjälpare till Israel. 27Och Herren (Jahveh) har inte uttalat att han vill utrota Israel under himlarna (ordagrant: ”från under himlarna”) och (därför) räddade han dem genom Jerobeams hand, Joashs son. [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.]
28Vad mer finns om Jerobeams gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka, hur han stred och hur han återvann Damaskus och Chamat till Juda i Israel, det är skrivet i Israels kungars krönika. 29Och Jerobeam sov hos sina fäder med Israels kungar. Och Sakarja, hans son, regerade i hans ställe.
Nu markerat:
2 Kung 14: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln