1 Petrusbrevet 1
1
Introduktion
1 [Från] Petrus,
Jesu den Smordes (Messias, Kristi) apostel (sändebud, ambassadör).
Till de utvalda främlingar (gäster, pilgrimer) som är kringspridda (sådda som säd; ordagrant: ”av diasporan”) [mitt i en hednisk kultur] i
Pontus,
Galatien,
Kappadokien [östra Turkiet],
Asien och
Bithynien,
[Fem romerska provinser i nuvarande Turkiet räknas upp i den ordning en budbärare skulle ha gått med detta brev. Två av regionerna nämns i Apg 2:8-10. Bland brevets mottagare fanns troligtvis flera judar som omkring 30 år tidigare varit i Jerusalem och personligen hört Petrus predika på pingstdagen. Under senare tid hade Paulus och andra missionärer besökt dessa områden, så församlingarna bestod även av omvända hedningar.]
2utvalda av Gud, Fadern,
förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
för att lyda Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på 2 Mos 24:6-8].
Låt nåd (favör) [kraft] och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).
Nytt liv i Jesus
3Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] födde oss (har fått oss att födas) på nytt [ovanifrån, se Joh 3:5-8] till (in i) ett levande hopp, genom Jesu den Smordes uppståndelse från de döda, 4till (in i) ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller blekna och som finns förvarat (reserverat) åt er i himlarna. 5I Guds kraft (styrka, förmåga) blir ni beskyddade genom tro (tillit, trofasthet) fram till den befrielse (frälsning, räddning) som är redo att bli uppenbarad i den sista tiden [när den yttersta tiden är inne].
6Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid. 7Syftet med dessa prövningar är att pröva äktheten i er tro (trofasthet, karaktär). Er tro är långt mer dyrbar än förgängligt guld som även det prövas i eld, trots att det förgås. Allt detta [genuin, äkta tro som bestått prövningar] ska bli till lov, pris och ära, när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) uppenbaras.
8Ni har inte sett honom,
men älskar honom ändå (med en osjälvisk, utgivande kärlek).
Ni ser honom ännu inte,
men tror på (litar på, är trogna) honom,
och kan jubla i outsäglig, himmelsk (härlig) glädje,
9eftersom ni är på väg mot målet med er tro – [en slutgiltig] befrielse (frälsning) för era själar (er livsande).
10Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11De försökte förstå vem eller vilken tid den Smordes (Kristi) Ande i dem syftade på när han förutsade den Smordes (Kristi) lidanden och den härlighet som skulle följa. 12Det blev sedan uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förmedlats (återberättats) för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet. Detta budskap [att människor kan ha gemenskap med Gud] längtar även änglar ivrigt efter att få se (blicka in i, stå på tå och kika in).
[Profeterna såg detta på avstånd. Även änglarna förundras över detta när de ser vad Gud har gjort i Jesus. På liknande sätt som keruben ovanför nådastolen blickar ner och förundras över vad blodet som stänkte betydde.]
En framtid i Gud
[Huvudverbet, och det enda imperativet, i följande vers är ”sätt ert hopp” till nåden, vilket binder ihop detta stycke med föregående på ett fint sätt.]
13Därför [utifrån grunden i frälsningen, se vers 1-12], efter att ha tagit bort allt som hindrar ert sinne att tänka rätt [ordagrant: ”efter att ha bundit upp kläderna”, för att vara redo att röra sig framåt obehindrat, se Luk 12:35], var samlade (nyktra, alerta i sinnet, ha självkontroll). Sätt ert hopp helt och fullt (utan att tvivla) till den nåd (gåva, kraft) som kommer över er när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är uppenbarad. 14Var som lydiga barn. Låt er inte formas av (följa, iklä er) de onda begär som ni förut levde i, då ni var okunniga (andligt blinda). 15Var i stället som honom som kallade er, den Helige. Bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör. 16Det står ju skrivet:
Ni ska bli heliga (avskilda)
för jag är helig. [3 Mos 19:2]
17Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden]. 18Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder, 19utan genom den Smordes (Kristi) dyrbara blod, som från ett lamm [offerlamm] utan fel och fläck [2 Mos 12:5; 3 Mos 17:11; 22:18-25]. 20Han var utsedd innan världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], men uppenbarades [här på jorden] i dessa sista dagar (slutet på tiden) för er skull. 21Genom honom tror (litar, förtröstar) ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom ära (härlighet), så att er tro och ert hopp är i Gud [är centrerad och vilar på Gud].
Ordet som består
[Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.]
22Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra [osjälviskt och utgivande] uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.
[Ordet ”uthålligt” är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44. Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i 1 Pet 4:8.]
23Ni har [ju] blivit pånyttfödda [ni är födda på nytt från ovan, se vers 3], inte av (utifrån, utav) förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig, genom Guds ord [gr. logos – singular] som lever och består (förblir; stannar kvar). 24För [och här citerar Petrus från profeten Jesajas bok]:
Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,
och all dess härlighet som blomman i gräset.
Gräset vissnar
och blomman faller av,
25men Herrens ord (gr. rhema) består för evigt.
[Jes 40:6-8]
Detta är också det ord (gr. rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er.
[Petrus plockar troligen också upp ordet euangelizo från Jes 40:8. Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i vers 25 används det grekiska ordet rhema, till skillnad mot i vers 23 där det står logos. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.]
Nu markerat:
1 Petrusbrevet 1: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln