1 Kung 20
20
Krig – Israel och Aram
1Och Ben-Hadad, Arams kung, samlade ihop hela sin armé och det var 32 kungar med honom och häst och vagn, och han gick upp och belägrade Samarien och stred mot det. 2Och han sände budbärare till Israels kung Ahab (hebr. Achav), in i staden 3och sa till honom: ”Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld är mitt och dina fruar och dina söner och det bästa är mitt.”
4Israels kung svarade honom då: ”Det är enligt vad du säger, min herre kung, att jag är din och allt som jag har.”
5Och budbäraren kom igen och sa: ”Så talar Ben-Hadad och säger: Jag har verkligen sänt till dig och sagt: Du ska ge mig ditt silver och ditt guld och dina fruar och dina söner, 6men jag ska sända mina tjänare till dig i morgon vid denna tid, och de ska genomsöka ditt hus och dina tjänares hus, och det ska ske att vadhelst som behagar deras ögon ska de ta i sina händer och föra bort det.”
7Då kallade Israels kung [Ahab] på landets alla äldste och sa: ”Vet (lägg märke till), jag ber er, och se hur denne [Ben-Hadad] vill oss ont. När han sände bud till mig och begärde mina fruar och mina söner och mitt silver och mitt guld, nekade jag honom inte det.”
8Och alla äldste och hela folket sa till honom: ”Lyssna inte och bejaka inte.”
9Så han [Ahab] sa till Ben-Hadads budbärare: ”Säg min herre kungen: Allt som du först sände dina budbärare för ska jag göra, men detta gör jag inte.” Och budbärarna lämnade och tog med sig dessa ord till honom [Ben-Hadad].
10Och Ben-Hadad sände bud till honom [svarade Ahab] och sa: ”Må gudarna göra så mot mig och mer, om inte Samariens stoft räcker till en handfull till allt folket som följer mig.”
11Och Israels kung [Ahab] svarade och sa: ”Tala till honom: Låt inte den som omgjordar sig med sin rustning förhäva sig som den som tar av den (ordagrant: som den som öppnar rustningen).”
12Och det skedde när han hörde budskapet medan han drack, han och kungarna i hyddorna, att han sa till sina tjänare: ”Gör er stridsberedda.” Och de gjorde sig själva stridsberedda mot staden.
Ahab besegrar Ben-Hadad
13Och se, en profet kom nära till Israels kung Ahab och sa: ”Så säger Herren (Jahveh): Har du sett hela denna stora skara? Se, jag ska ge den i din hand idag, och du ska veta att jag är Herren (Jahveh).”
14Då frågade Ahab: ”Genom vem?”
Och han [profeten] svarade: ”Så säger Herren (Jahveh): Genom furstarnas unga män.”
Och han frågade: ”Vem ska inleda striden?”
Och han [profeten] svarade: ”Du.”
15Och han räknade furstarnas unga män och de var 232. Och efter dem räknade han hela folket, alla Israels söner som var 7 000. 16Och de gick ut vid middagstid. Men Ben-Hadad drack sig själv drucken i hyddorna, han och kungarna, 32 kungar som hjälpte honom. 17Och furstarnas unga män gick ut först, och Ben-Hadad sände ut och de berättade för honom och sa: ”Det kommer ut män från Samarien.”
18Och han sa: ”Om de kommer i frid (shalom) ta dem levande och om de kommer för att strida ta dem levande.”
19Och dessa gick ut från staden, furstarnas unga män, och armén följde dem. 20Och de slog var och en sin man och araméerna flydde och Israel jagade dem, och Ben-Hadad, Arams kung, flydde på en häst med ryttare. 21Och Israels kung gick ut och slog hästarna och vagnarna och slaktade araméerna med ett stort slag.
22Och profeten kom nära Israels kung och sa till honom: ”Gå och styrk dig själv (gör dig fast, säker, tapper) och vet och se vad du har gjort, för när året kommer tillbaka (samma tid nästa år), ska Arams kung komma upp mot dig.”
23Och Arams kungs tjänare sa till honom: ”Deras Gud är en bergsgud, därför var de starkare (fastare, säkrare, tapprare) än oss. Men låt oss strida mot dem på fältet då ska vi säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem. 24Och gör detta: Ta bort kungarna, var och en från sin plats och tillsätt guvernörer i deras ställe. 25Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än de.” Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.
26Och det hände när året kom tillbaka (ett år hade gått) att Ben-Hadad mönstrade araméerna och gick upp till Afek för att strida mot Israel. 27Och Israels söner mönstrades och provianterade och gick mot dem, och Israels söner slog läger framför dem som två små flockar av lamm, men araméerna fyllde landet.
28Och en gudsman kom nära till Israels kung och sa: ”Så säger Herren (Jahveh): Eftersom araméerna har sagt: Herren (Jahveh) är en bergsgud men han är inte en dalgud, därför ska jag ge hela denna stora skara i din hand, och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).”
29Och de slog läger den ene mittemot den andre i sju dagar. Och det var så att på den sjunde dagen inleddes striden och Israels söner slog av araméerna 100 000 fotfolk på en dag. 30Men resten flydde till Afek in i staden och muren föll över 27 000 män som var kvar. Och Ben-Hadad flydde och kom in i staden in i ett inre rum.
31Och hans tjänare sa till honom: ”Se nu, vi har hört att Israels hus kungar ger nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), låt oss, vi ber dig, sätta säcktyg på våra höfter och rep på våra huvuden och gå till Israels kung, kanhända ska han rädda ditt liv.”
32Och de satte säcktyg på sina höfter och rep på sina huvuden och kom till Israels kung och sa: ”Din tjänare Ben-Hadad säger: Jag ber dig, låt mig leva.” Och han sa: ”Lever han? Han är min bror.”
33Och männen tog det som ett tecken och skyndade att ta det från honom och de sa: ”Din bror Ben-Hadad.” Och han sa: ”Gå och hämta honom.” Och Ben-Hadad kom till honom och han fick honom att gå upp i sin vagn.
34Och han sa till honom: ”Städerna som din far tog från min far ska jag återställa och du ska göra gator åt dig i Damaskus, som min far gjorde i Samarien.” Och han skar ett förbund med honom och lät honom gå.
En profet fördömer Ahab
35Och en man från profeternas söner sa till sin kollega genom Herrens (Jahvehs) ord: ”Slå mig, jag ber dig.” Men mannen vägrade att slå honom.
36Och han sa till honom: ”Eftersom du inte har lyssnat till Herrens (Jahvehs) ord, se, så snart som du har lämnat mig ska ett lejon dräpa dig.” Och så snart han hade lämnat honom blev han funnen av ett lejon som dräpte honom. 37Och han fann en annan man och sa: ”Slå mig, jag ber dig.” Och mannen slog honom, slog och skadade honom.
38Och profeten gick därifrån och väntade på kungen vid vägen och förställde sig själv med sin huvudbonad (betyder även aska) över sina ögon.
39Och när kungen gick förbi ropade han till kungen och sa: ”Din tjänare gick ut mitt i striden, och se en man avvek och förde en man till mig och sa: Håll (vakta, skydda, bevara) denna man. Om han saknas (försvinner) på något sätt, då ska ditt liv utkrävas för hans liv eller du ska betala en talent [34 kg] silver. 40Och när din tjänare var upptagen med det ena och det andra var han försvunnen.”
Och Israels kung sa till honom: ”Så ska din dom bli, du har själv bestämt det.”
41Och han skyndade och tog av sig huvudbonaden från sina ögon, och Israels kung kände igen att han var en av profeterna. 42Och han sa till honom: ”Så säger Herren (Jahveh): Eftersom du har låtit gå ur din hand den man som jag har avskilt till fördärv, därför ska ditt liv tas för hans liv och ditt folk för hans folk.” 43Och Israels kung gick till sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. zaef) och kom till Samarien. [Frasen tjurig och rasande återkommer i 1 Kung 21:4.]
Nu markerat:
1 Kung 20: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln